Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är måhända intressant i sammanhanget att notera att "they" och "them" är inlånade från de nordiska språken -- den ursprungliga fornengelska formen för "they" var "hie", IIRC; den ursprungliga formen av "them" kommer jag inte ihåg alls.

Och det är mycket, mycket ovanligt att så grundläggande begrepp som personliga pronomen blir lånord.

Och bara för att förvilla litet heter det you i objektsform, t ex "... and will teach YOU what YE shall do", för att citera Gamla Testamentet (" ... and will teach THEE what THOU shalt do" vore då motsvarigheten i singularis).

Fast jag är helt säker på att jag i någon film någon gång hört "thee" användas som "thou". Jag reagerade då, och tyckte det lät märkligt. Men jag kommer inte ihåg vad det var för film...

Någon som vet hur man skriver cry i andra person singular? Cryest, criest eller vad?

Jesaja 57:13, i King James version:

When thou criest, let thy companies deliver thee; but the wind shall carry them all away; vanity shall take them: but he that putteth his trust in me shall possess the land, and shall inherit my holy mountain;

Criest, med andra ord!

I thank thee, O du puckelryggige!

Nämen, titta vad jag hittade! *puffar upp*

Har ännu en undring om det gammelengelska språkbruket. Eller rättare sagt två. Ett: det här med thou, thy osv. har jag nog greppat, men använder man samma böjningar i alla verbformer? Då syftar jag på uppmaningar, frågor, futurum och dylikt. Kan jag säga Do thou lovest me? eller Givest it to me!
Två: angående det här med methinks. Det är ett ord jag ser överallt. Just thinks. Min fråga - går det lika bra med melikes, megoes och meloves? Och funkar det att byta ut me mot you eller he? Hoppas någon ids ta sig tid... Kanske Kamelen hjälper om jag säger dennes favoritfras: "Jag åkallar Kamelen"?

Naaaeej... Dost thou love me? eller Lovest thou me? verkar vara det man säger.

Sedan tror jag methinks är ett litet undantag. En googling av det ordet ger nästan 800.000 resultat, medan melikes t. ex. ger runt 5000 träffar, varav många är egennamn och andra verkar vara 'gulligformer' av "I like this". Det verkar vara begränsat till 'me'.

Jag hinner tyvärr inte göra någon närmare utredning, men en snabbkoll visar att methinks är baserat på det anglosaxiska ordet þyncan, som faktiskt inte betyder "think" utan "seem" och är släkt med vårt "tycka". Det gamla ordet för "think" är det snarlika þencan. Methinks betyder alltså "seems to me", vilket förklarar varför objektformen me används istället för subjektformen I. Och faktiskt finns också ordet meseems, det verkar vara de enda två ord i (något så när) modern engelska som har den här formen.

Angående verbformerna så vet jag inte, men jag skulle inte tro att det funkar i futurum. Du kan väl inte göra något till futurum utan hjälpverb, och då blir det hjälpverbet som får böjningen istället. "Thou wilst give it to me." Vad gäller imperativ är jag osäker. Ditt exempel låter instinktivt inte rätt, men jag hinner inte reda ut varför. Frågor är ju, som vanja visade, inga problem. Det gäller bara att sätta böjningen på rätt verb!

Jag skulle fortfarande vilja hävda att "thee" (antagligen dialektalt) kan betyda även "du", och inte bara "dig". Följande axplock av exempel är hämtade från webben (där en sökning på "thee knows" gav 10 helsidor med google-resultat).

"Mother; thee knows I couldn't stand it at Westfield"

"Thee knows I shall never curse thee, and thee knows I shall never strike thee; but if thee doesn't start moving this very instant, I shall sell thee to a Baptist who will!"

"Thee knows God? Knows? In the biblical sence of knowledge? Is thee pregnant?"

"She says thee knows thee's been sick and thee knows thee's getting well, and that must do till thee's much stronger"

Är inte det möjligt att personerna som skrivit de raderna helt enkelt är okunniga i ämnet? För Mig låter meningarna åtminstone helt fel. Jag läser mycket Shakespeare och gammal poesi och Jag har ALDRIG stött på något stycke där thee betyder du.

Rent spontant låter det skotskt (Glasgowmål, inte Edinburgh) för mig, eller nordengelskt (runt Newcastle), eftersom man där idag säger 'ye' mer än 'you'.

Att du inte har sett det betyder inte att det inte förekommer.

Om det bara rörde sig om ett par träffar så skulle jag hålla med dig, men inte när det rör sig om sida upp och sida ner (och då sökte jag som sagt bara på "thee knows").

En av de citerade upphovsmännen är för övrigt Mark Twain, som väl inte kan anses vara helt okunnig i ämnet.

En möjlig förklaring skulle kunna vara att "thee" ursprungligen enbart haft betydelsen "dig", men drabbats av en förskjutning (kanhända enbart dialektalt). En annan att det är det omvända, att "thee" från början haft båda betydelserna. Skall undersöka...

OK, förklaringen tycks vara att det är särskilt kväkarspråk. Enligt MSN Encarta:

*puffar återigen upp min älsklinstråd*

Jaha, så var det frågestund igen. Forsooth är ett ord som, efter vad jag förstår, till en början betydde "i sanning" men som senare kom att användas som något liknande en svordom. Om jag har fattat det hela rätt kan man skrika ut det (Forsooth! I forgot my lunch money! ) - stämmer det och kan det användas även på andra sätt? Man kan väl inte byta ut alas i Alas for me! mot forsooth, eller har jag fel?

Kamelen upplyste mig om att det heter thou criest. Heter det då också thou maiest? Är det som regel att -y ändras till -i när verbet har suffix?