King Kong. Tyckte inte alls om den. Recension nedan (markera för att läsa). Spoilervarning för den som inte har den blekaste aning om vad filmen handlar om
Vanja skrev:
Dåså, mitt herrskap, har vi fått det slutgilitiga beviset på att Peter Jackon inte kan klippa film. Han kan inte döda sina darlings, och efter succén med Sagan om Ringen behöver han tyvärr inte det heller. Med en astronomisk budget från Universal verkar Jackson fått så gott som fria händer med historien om jätteapan Kong som förälskar sig i den vackra Ann Darrow.
Filmskaparen Carl Denham gör ett sista desperat försök att imponera på sina producenter och reser till en mystisk ö där han möter både urbefolkning och urtidsdjur. När nyblivna filmstjärnan Ann Darrow förs bort av en jätteapa slår det Carl att folk skulle betala mer för att se apan i verkligheten än på film...
Historien behöver onekligen den charmiga, ärliga introduktionen av depressionens New York och de första 30 minuterna är en fröjd. Filmentusiaster kommer att glädjas åt att stor vikt läggs vid ’film om en film’-temat och bakgrundshistorien känns komplett. Tempot är precis lagom, och det är först när filmteamets resa mot Dödskalleön tar sin början som man anar vartåt det lutar. Onödigt långa och ibland helt överflödiga scener följer på varandra och när de äntligen landstiger har man hunnit skruva på sig så mycket i biostolen att håret står upp i nacken inte av skräck utan av statisk elektricitet. Som ett resultat av detta blir man varken rädd eller äcklad av de zombie-liknande infödingarna som befolkar ön, utan snarare glad över att något faktiskt händer. Stämningen höjs ytterligare vid de första glimtarna av Kong, en karaktär som introduceras långsamt och trovärdigt. Man får en djurisk, nästan skygg känsla av honom för några ögonblick innan storyn vänder sig till jägarna och föföljarna. Det är nu Peter Jackson börjar säga saker i stil med ’Varför nöja sig med en glimt av en brontosaurus när man kan låta en hel flock braka fram över duken? Varför nöja sig med en T-Rex när man kan ha tre?’
Filmen urartar helt och hållet i en orgie av äckel-fascinerande actionsekvenser som hade fungerat utmärkt om man bara hade vetat någon slags begränsning. Man hinner knappt med att bli förskräckt över ett monster innan nästa stoppats ner i halsen på en. Man hinner inte tugga maten, än mindre smälta den. Till slut har man tappat allt engagemang och skrattar pliktskyldigt åt oneliners alltmedan scenerna flyter samman till en enda massa av djungel och CGI.
Mot slutet hämtar sig filmen något, då absurditeten i det tidiga 1900-talets spektakelfrossa belyses starkt, utan att den varesig blir sockersöt eller moralkaka. Det lustiga i sammanhanget är att Jackson tydligen inte inser det absurda i hans egen kreation. Originalet är ungefär en och en halv timma lång. King Kong 2005 sträcker sig bortom alla kissnödighets- och röksugenhetsgränser. Det är synd, för visst finns det saker att glädjas över. Skådespelarna håller hög klass, och helhjärtade insatser från birollsinnehavare som Kyle Chandler och Andy Serkis (som inte bara spelar Kong, utan även är oigenkännbar som matros) förgyller. Och visst är många tagningar fantastiska, och scenerna där Kong klättrar upp för Empire State Building är hisnande, men dessa detaljer är långt ifrån nog för att rädda filmen. Inte ens de kärleksfulla och välintegrerade refernserna till originalet kan få en att bortse från att Peter Jackson har gjort en film som möjligtvis monsterkåta PvP-spelande fjortonåriga pojkar kan tänkas ha behållning av. Det är inte mycket som kräver tankeverksamhet, och tillochmed de scener som skulle kunna uppfattas som rörande har manglats sönder med hjälp av en skakig slowmotioneffekt som sätter in titt som tätt. Ett stilgrepp som till en början är mest förvånande men till slut blir störande och något som enbart bryter den lilla spänning som kanske funnits där från början.
När jag lämnar salongen är jag matt och glad över att få komma ut i friska luften. Det var dyrt att sitta därinne, säger min far, och han har så rätt. Ska man se en King Kong i år gör man bäst i att hyra Coopers version från 1933. Att glömma att Kong är datoranimerad i Jacksons version är lika lätt som att glömma att Kong anno 1933 är en liten lergubbe, så gör dig själv en tjänst. Spara 90 kronor och en och en halv timma.
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
Den va skitläskig!!!
Den innehåller både en vanlig version och en färglagd(som är ett mycket mystiskt ord, kan någon förklara vad jag precis skrev? 
