Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Så jäkla bra jag är... Precis innan jag gick från jobbet igår pratade jag med Lena som också rider på tisdagar. Hon sa att vi skulle se till att sitta kvar på hästryggen eftersom alla vikarier redan är inkallade och det är helt kaosigt myclet post (julkort... ni anar inte hur många som kommer!) just nu. Jag svarar att "jag alltid lyckas klamra mig fast på nåt sätt".

Skojja att jag blev avbockad igår! Indy (hästen) tog några småsprång så att jag tappade balansen lite och innan jag hann få ordning på mig själv igen så drog han till med ett jätteskutt och jag flög som en vante!

Jag är så gott som frisk idag! Whoho!

Och jag håller på att bli förkyld på lovets första dag, fy fan vad jobbigt i så fall

Det är väl på loven man blir sjuk? Åtminstånde jag. Känner att jag håller på att bli sjuk nu, vilket är lite surt! och det är helt kört att vara hemma om jag blir sjuk för det är redan tajt om folk på jobbet... aja, får hoppas att jag håller mig frisk!

De är på loven som man ska vara sjuk. Hur annars ska man kunna ha tid med det annars?

Just nu hr min sista skoldag slut. Jag gick nyss till sängs och sov nån timme. Nu känner jag mig riktigt tung. Jag hoppas att det går över imorn.

Förresten; här är ett råd för er alla - som är lika viktigt som solkräm: köp vätskeersättning. För enbart 46 kronor får man det enklare under magsjukedagar.

Jag har blivit väldigt hes så man kan nog säga att jag också börjar bli sjuk.. och jag som ska sjunga på julafton Typiskt också.
Har även nu fått veta att jag kanske ska arbeta en dag som sångerska på mors jobb fy va pinigt .. kan förstås inte säga nej till ett sånt erbjudande eftersom att jag älskar att stå på scen.. men tänk om publiken blir plågad av detta hemska ljud som kallas sångröst. Jag får ofta beröm men att jag måste ta i mer och visst kan jag ta i men då kommer det bli som med Emiliana torrini (det kommer låta falskt).

Det kan vara charmigt med lätt falsksång i rätta sammanhang och du har säkert en jättefin röst Alex, det är nog bara självförtroendet som skevar lite.

Tack , jag hoppas verkligen att det inte låter hemskt ..^^ Ska nog prova någon av min brors gamla kareoke spel och kolla hur jag låter. Innan jag dömmer faktist.

Vaknar av upplysningen om strömavbrott. Gah, inser att jag har problem, tänkte ju laga Aubergin"sillen" idag, för imorgon... receptet på den bärbara datorn, som naturligtvis är urladdad. Nåja strömen kom tillbaka tillslut,

nu ut handla vegansushi till fruk... eh bru... eh Second Breakfast (=

Nu kan jag säga att jag har lämnat fantasytiden bakom mig. Jag har inga önskemål om att läsa någon mer fantasybok (förutom The Gold Falcon). Det beror på att jag har insett att fantasy inte är bra för mig. Genren påverkar hela mitt sätt att se mig själv i världen.

När jag läste fantasy kände jag att jag inte hörde hemma i världen. Jag stimulerades inte av vardagsbekymren. Istället drömde jag mig bort till fjärran länder där jag bekämpar drakar, stoppar kometer med magi och gifter mig med starka Dweomerkvinnor eller fagra alver.

Men inte nu länge. Nu är det vardagsproblemen som jag får kämpa med. Och det betyder att jag måste leva mig in i andra människors tankebanor. De andra människorna har alltid nya saker att lära ut. Till exempel Patric Bateman. Han - och hans umgänge - visade att det inte är fel att vara självisk (men det är mycket fel att döda människor). Det vinner man bara på (han fick ligga med flera "hårdsubbor"/"hard boddies" - som han kallar supersnygga tjejer). Butlern i "The remains of the day" var också lika självisk - där jag använder ordet i en positiv betydelse - , i och med att han levde för att förverkliga sitt eget liv som perfekt butler. Mattias i "Populärmusik från Vittula" var också lika självisk - i och med att enbart hans värld betydde något.

Fantasys motsvarigheter är Aragorn - som bara lever för plikten -, Rhodryn - som blev melankonisk -, Belgarion - som jag inte fick grepp på - med flera. Som ni märker kunde ingen av dem göra mig förberedd på vardagsbestyren. Garion fick - bildigt nog - sin fru serverad på ett silverfat medan Patric Bateman hade ett stort nöje i att fånga "hårdsubbornas" uppmärksamhet. Patric Bateman lär mig alltså mer av vardagslivet än Garion. Därför är ingen fantasyhjälte kan vara lika värdefull som vilken annan karaktär i vilken vardagsbok som helst.

Nu ser jag mig själv inte om en bortkommen man som lever i fel värld i fel tid. Nu är jag en man som ska komma längst i denna världen i denna tiden - hur långt det än nu kommer bli. Jag blir mer föreberedd av vardagsböckerna.

Jag vill inte säga att fantasy-tiden har varit bortkastad tid. Den har stimulerat mitt intellekt - vilket vardagsbekymren inte kunde göra. Men nu har jag funnit att vardagsböcker stimulerar min hjärna på ett nyttigare sätt eftersom jag kan dra lärdommar av hur deras huvudpersoner agerar på givna situationer. Nu vet jag hur jag ska göra för att få "hårdsubborna" dit jag vill. Jag vet också vad värdighet är - tack vare en viss Butler. Jag har också ett mål; att vara bäst. Så jag kan säga att fantasytiden är för alltid förbi.

Betyder detta att du tänker lämna forumet eller att du bara kommer hålla dig till övrigt-delen i fortsättningen?

Eftersom övrigt-tråden har hållit mig kvar de senaste åren är chansen stor att jag stannar kvar. Det är som sagt inget annat forum som kan stimulera fram de riktigt djupa frågorna lika bra som ta-forumet. Så jag kommer nog vara kvar.

ps. Jag har enbart besökt övrigt-delen de senaste åren...

God jul på er alla!

God Jul och Happy Chanukka på er allihop !

Ack vad lätt det är att bli nostalgisk.
Jag gick in till min gymnasieskolas hemsida för att se vilka nyheter som finns. Som väntat fick jag se de gamla, sköna lärarna. Den behangliga sucken kom som en reflex. Jag saknar skolan.
Men som sagt gäller denna nostalgiska sida enbart en kort stund. Sedan kom jag tillbaka till verkligheten. Den verkligheten består av en dynamisk tid där jag utvecklas mer än under gymnasiet. Denna nutid betyder tusen gånger mer för mig än vad gymnasiets dåtid betydde. Om jag skulle få välja skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till den gamla dåtiden. Jag är för glad över den tid som är nu.
Det är enbart idag som jag kan utvecklas och förbättras till imorgon!