Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kul att jag fick ett svar på mitt påstående om fribytare men du har nog skrivit i fel tråd. Lägg in det i Vidstige-tråden så svarar jag där.

Tack Turin Turambar, vi gör alla våra misstag.

En liten modifiering av detta tycker jag verkar befogad av vad som står under alf i SAOB (1899). Enligt SAOB tycks ordet vanligen, bland de litterära personer som använde det, faktiskt ha uttalats alf, med f. Vilket förklarar att man behöll den gamla stavningen även efter stavningsreformen 1906. (Något om denna hittade jag förresten apropå en artikel om SAOL:s historia; jfr även regel 10 i Svensk Rättstafnings-Lära (från 1820-talet).)

Dock tycks även uttal med v ha förekommit i stort sett så länge ordet alls funnits i nysvenskan (sedan mitten av 1700-talet). Och redan i den första upplagan av SAOL efter stavningsreformen - SAOL, åttonde upplagan, 1923 - hittar man stavningen alv jämte alf. (Med tecknet ° anges alv vara "stavningsvariant som har sin grund i vacklande uttal"; Jfr. t.ex. arkitekt med två olika uttal om än tills vidare endast en stavning.) I grunden handlar det, som Danne säger, om ett och samma ord, med en och samma betydelse - om än med olika stavning och uttal. Och det vore väldigt olyckligt, tycker jag, om missuppfattningen får rot att den ena varianten gäller Tolkiens alfer och den andra gäller alverna i nordisk mytologi.

För att använda stavningen alf vid översättning av elf talar att denna fortfarande tycks betraktas som den normala - i SAOL och NE (där alv fortfarande är hänvisning till alf) liksom kanske även bland många av dem, i denna tråd, som tydligen kopplar alfer men inte alver till nordisk mytologi.

Å andra sidan bjuder redan SAOB 1899 på ett motargument. Det vanligaste uttalet av alf må ha varit med f, men där sägs också att detta kommer sig av att ordet är ett litterärt lån (från isländskan, álfr). Med andra ord är uttalet (och numera även stavningen) med f egentligen nog att betrakta som lite osvenskt /tillgjort, vilket kan göra formen alv mera lämplig i text som man vill göra rejält svensk, modern och naturlig. En översättning av Tolkien kan höra dit.

Ändrat: Språkfel

Intressant, som vanligt, Mårten. Och jag håller nog på "alv".

Jo, jag håller nog med. Alv med v ligger bättre i munnen, tycker jag, och jag kommer nog - oavsett vad författare och översättare väljer - att för egen del i fortsättningen regelmässigt använda detta uttal och stavning om alver i alla sammanhang, tror jag. Det må handla om fornnordiska alver, husalven Dobby, Tolkiens alver eller andra alver. (Utom någon gång då man vill göra en poäng av den gamla, lite mer uppstyltade, formen och lånet från isländskan kanske.)