Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Efter att ha hört kritiken så är väl mitt intryck att det mesta bedöms efter hur man själv uppfattar Tolkien. Man vill gärna visa varför Jag vet bättre än alla översättare. Andersson verkar ofta få godkänt i sina tolkningar, om det är för att vi har debattörer som varit med i arbetet och följaktligen kan förklara hur han har motiverat sina val låter jag vara osagt. Det försvagar ju inte hans ställning som kompetent översättare åtminstone. Olsson och Ohlmarks tycker jag däremot verkar klara sig sämre i debatten. Om det är för att skillnaden mellan dikt och prosa påverkar bedömning eller ej låter jag vara osagt. Det verkar annars som att fler är mest nöjda med prosan i nyöversättningen medan det i Ohlmarks översättning verkar finnas mest förståelse för hans vers.

Det som jag skulle älskat skulle vara att få höra Ohlmarks motivera sina namn. En utopi, men det hade gjort debatten mer jämlik och givande.

Jag tycker nog att båda är ungefär lika dåliga, av helt olika anledningar dock.



Helt visst och sant! Men samtidigt får man inte glömma bort helheten (vilket också gäller den gamla översättning). Jag tycker kritiken mot Ohlmarks alltför ofta inriktas på enstaka namn och ord; det är framför allt helheten som jag stör mig på hos Ohlmarks, hur han helt har förändrat texten vad gäller ton, stil och uttryck.

Ofta får man intrycket av att Ohlmarks översättning skulle vara helt OK, om det inte vore för hans slarv, och dåliga namnöversättningar, men det anser inte jag.

Jag tycker att Andersson vinner både på detalj- och det det mer övergripande planet, även om det finns tillfällen då Ohlmarks lyckats lika bra.

Jag säger precis tvärtom. Varför skulle man inte glömma bort helheten när man diskuterar ett enskilt namn eller en enskild vers? Vad vi pratar om då är ju hur just det namnet/den versen bäst översätts till svenska; i Ohlmarks version, i Anderssons/Olssons eller kanske med någon ny variant. Då finns det väl ingen som helst anledning att ge A/O:s förslag några extra fördelar bara för att de har presterat en totalt sett bättre tolkning av LotR än vad Ohlmarks gjort. Diskuterar vi däremot tonen och den språkliga stilen, då kan man istället glömma bort enskilda namnöversättningar, då är sådana detaljer mindre relevanta.

Att försvara ett enskilt anderssonskt namnmisstag eller en olssonsk platt dikttolkning med att boken som helhet är bättre i ny än i gammal översättning är bara att grumla vattnen.

Men jag tar gärna en diskussion om ton, stil och uttryck också - när jag väl har läst nyöversättningen!

Jovisst, det motsäger jag mig inte alls! Och det var inte heller så jag uttryckte mig. Det jag försökte säga var att jag tycker det är alltför sällan vi diskuterar texterna ur ett vidare perspektiv. Troligen därför att det är mycket lättare att ha en åsikt om Kofferdi-Secker/Säcksta-Bagger än själva språket som helhet. Eller kanke snarare, det är enklare att uttrycka åsikten.

Min huvudpoäng kvarstår: jag tycker ofta att kritiken mot Ohlmarks snöat in på detaljer, men jag tycker att helheten är minst lika illa!



Det har jag aldrig gjort (vad jag kan minnas i alla fall), men, som sagt, jag skulle önska att vi kunde diskutera någonting annat än namn också. "Felet" ligger förstås lika mycket hos mig, som hos någon annan!



Bli klar med din gamla bok någon gång, så du kan börja!



Jag tycker oftast att det inte är särskilt svårt att förstå hur Ohlmarks har tänkt. Man kan ofta se på vilket sätt han har missuppfattat en originalterm.

Ja, jag skall! Men den är ju så långtråkig... Jag funderar halvt om halvt på att strunta i att läsa färdigt den, men jag ogillar att göra så. Dessutom finns det något slags pervers njutning i att avsiktligt vänta med att göra något man verkligen längtar efter...

Skönt att höra att jag inte är ensam i denna min svåra sorg.

Jag har bara hunnit titta lite i nyöversättningen, så jag ska inte uttala mig så mycket än. Men det första jag kollade upp var, givetvis, dikterna. Och blev mycket besviken. Det faktum att man vant sig vid de gamla tolkningarna spelar garanterat in i vad man tycker, men jag kan inte alls förlika mig med Lotta Olssons tolkningar. Det är verkligen något som saknas. Sången om Beren och Lúthien (som jag alltid varit besatt av) blir så platt och tråkig. Jag vet egentligen inte vad det är jag stör mig på, men något är det. Det är fel. Som sista versen:

"Att vandra långt var ödets val:
långt över kalla bergen grå,
och genom dunkel dörr och sal
och nattlig åskas ljungande.
Nu skilde stora hav de två.
Men trots det, efter alla kval,
så sågs de en gång till ändå
och mötte döden sjungande."

Nej tack. Men värst är ändå Kvädet om Eärendil, där hon fuskat något så otroligt. Jag ska bita henne hårt för versmåttet hon använt, det lovar jag! Jag är inte helt säker på vilket versmått som används i originalet, men i svenska översättningen används ju abab-rim. Nu då:

"Earendil var en havets man,
långt borta i Avernien.
En båt att segla byggde han,
av timmer fällt i Nimbrethil.
Av silver gjordes seglens väv
och dess lanternor likaså,
och som en svan var förens stäv
och flagg och vimplar glittrade."

Alltså, i grupper om fyra rader så rimmar rad ett och tre, men inte rad två och fyra. Man kan möjligen göra tvärt om, att bara rad två och fyra rimmar, men den här formen funkar faktiskt inte alls. Kanske har hon hållit sig närmare originalet vad det gäller innehåll, det vet jag inte riktigt. Men det måste vara möjligt att göra en tolkning som rimmar som den ska.

Nog gnällt nu. Jag ska snart läsa hela boken och komma fram till vad jag tycker om mr. Anderssons jobb.

Är det bara jag som tycker att de här raderna skriker efter ett efterföljande "tjillivillivipp bombom"?

Hahahaha!

Heja Kamelen!
Nej... Vi är nog många som tycker likadant, antar jag.
Skulle förmoda att det vi har här är extraverserna till
"Nisse tänkte sjöman bli"

Vad jobbigt, nu blev det ju svårt att läsa även Tolkiens verser:

Eärendil was a mariner
that tarried in Arvernien;
he built a boat of timber felled
in Nimbrethil to journey in;

För att inte tala om att man har sett Hasse & Tages "Att angöra en brygga" rätt nyligen - nu får jag hela tiden bilden av Gösta Ekman med raketdriven båt framför ögonen när jag läser "Earendil...". Tack för den! "Nische ville schöman bli, schegla till Jamaica!"

Oj, det här har jag inte hört något om. Är det något som ska med i erratan?

True true. Tycker att det är så på fler ställen också, det är liksom för mycket tjo tjim där det inte borde vara det. Visst kan man tjoa och tjimma om man är Tom Bombadill, men inte om man sjunger ett kväde om den store Eärendil. Det funkar ju inte.

Vi diskuterade det i tråden De nya namnen, med början här:
http://www.tolkiensarda.se/forum/viewto ... 8794#28794

Och ja, jag antar att det skall in i fellistan. För jag har svårt att se hur det kan vara annat än ett misstag?

Skönt det! Jag var lite rädd att Columbus raggmunkssång var något bara jag plågades med i småskolan, men det verkar vara en utbredd tortyrmetod...

Earendil var en havets man
Tjillivillivipp bombom!
En båt att segla byggde han
Tjillivillivipp bombom!
Så tog han rodret i sin hand
och seglade till Västerns land.
Gloria viktoria, tjillivilli blev historia
Gloria viktoria, tjillivillivipp bombom!