Älva skrev:
Locke är för vackert helt enkelt och ger inga obehagliga associationer. Och jag hade aldrig hört ordet locke för spindel innan ni tog upp det här på forumet så det måste i sin tur också vara dialektalt.
Att döma av vad jag läst på engelskspråkiga sidor så har de flesta engelsmän inte hört ordet
lob heller. Det är ett gammalt uttryck som går tillbaka på fornengelskans
lobbe, men det tycks ha fallit i glömska. Och särskilt många obehagliga associationer ger väl inte
lob heller, så ur den aspekten funkar locke bra.
Det är lite intressant att se vad Hellquist säger om locke i sin etymologiska ordbok:
Citera:
locke, spindel, fsv. lokke, lukke, sannol. en kortnamnsbildning, av samma slag som likbetyd, sv. dial. nocke, ags. lobbe, lty. kobbe m. fl., dock av oviss härledning. Enl. Celander Lokes mytiska ursprung däremot egentl, ett vättenamn Lokke, som sammanhänger med Loke;
Han säger alltså att det kommer från fornsvenskan (det är alltså inte så mycket dialektalt som gammalt, även om det väl lever kvar olika starkt i olika landsdelar) och jämför t o m med anglosaxiskans
lobbe. (Vorg/vörg däremot, hur det nu skulle stavas i en ordbok, finns inte med.)
phibxr skrev:
Circumflex används för att transkribera alla dialektala ö:n såvitt jag vet. Åtminstone i Hälsingland och norrut.
Jag har sett det användas för att markera göteborgskt uttal också; typ
gôtt,
tjôta och liknande ord. Problemet är väl att det inte finns några enhetliga regler om uttalet, det betyder bara "se upp, här är uttalet skumt". Sedan måste man veta vilken dialekt som avses för att få rätsida på det. Och det har som sagt ingen officiell ställning. (Kan någon här t ex tänka sig att döpa sitt barn till Gôran eller Bjôrn?

)
Jag tycker att det vore otroligt olämpligt, snudd på värre än
Lockan till och med, att använda cirkumflex i ett namn som skall föreställa svenska.