Den blå trollkarlen skrev:
Martinus skrev:Citera:
Så du menar att forskare utomlands kan hitta på som de vill? Hade jag ingen aning om...
I alla andra länder tillmäter t ex man de
isländska sagorna en viss, omän liten, sanningshalt. I Sverige skulle ens akademiska karriär vara stendöd om man hävdade en dylik uppfattning...
Ohlmarks gjorde ju detta...
Åh fan. Så
Litteraturens historia i världen har fel när den säger att sagorna "är historiska berättelser eller berättelser med historisk bakgrund" (s. 126). Om det är som du säger är det ju högeligen märkligt att den användes som kurslitteratur när jag läste littvet.
Den blå trollkarlen skrev:
Jag känner till Ohlmarks förhållande till forskarsverige och Toklien och Tolkiensällskapen. I det senare fallet så kan man bara säga att det blev en väldigt tragisk utveckling. Så som ju med tydlighet framkommer i länken så blev ju OHlmarks liv alltmer tragiskt och utsatt mot slutet. Jag försvarar inte OHlmarks ställningstagnaden mot slutet (emot Tolkien). Kan bara konstatera att det var ett verk av en hårt pressad och desperat man. Övergiven av alla.
Om jag har förstått saken rätt bidrog han själv till detta genom att alienera även de som stött honom, men det är bara hörsägen, och jag orkar inte vada igenom allt han skrivit för att hitta de exakta referenserna.
Den blå trollkarlen skrev:
Det var inget lovvärt på något sätt. Men när man som honom (som länken träffande säger)upplever hur hela ens värld nästintill rasar samman, sammanbrottet i kontakterna med Tolkien osv, så kan man ju, åtminstone, förstå att han mer eller mindre flippade ur
"Mer", skulle jag vilja påstå.
Tolkien och den svarta magin torde väl vara ett ganska tungt bevis.
Sammanbrottet i kontakterna med Tolkien kan han dock lastas själv för.
Den blå trollkarlen skrev:
Detta är, tror jag, den stora anledningen till varför så många Tolkienfan började känna avsky inför OHlmarks. Inte för några slarvfel i SOR, för de FINNS där, absolut, utan för hans oresonliga hållning mot Tolkien, både J och C.
Det kan nog ligga något i det.
Den blå trollkarlen skrev:
Jag förstår. Håll dock med om Porla älv vackrare klang framför Brusälven.
Absolut! Det är bara det att en älv knappast porlar, och en älv som dessutom beskrivs som "loud" porlar ännu mindre. Brusälven är dock att föredra framför en del andra varianter.
Den blå trollkarlen skrev:
Ohlmarks gjorde mycket bra också. Till exempel att han vidhöll hob framför hobbit. Hobbit-anhängarna vill ju som vanligt, nästan tvångsmässigt, radera ut alla (ok, nästan) OHlmarks översättningar från minnet...
Gick vi inte över det i förra veckan? Ska vi dra upp sakargumenten igen? Hob är inte "bättre" än hobbit. Hobbit fungerade alldeles utmärkt i
Bilbo.
Den blå trollkarlen skrev:
Danne tyckte att Bagger lät som får. Inget fel med det tycker jag i och för sig, även om jag aldrig drog den parallellen. Mistänker starkt en efterkonstruktion här...
Nej, det är ingen efterkonstruktion.

Jag har själv alltid associerat till en stor, fet, vitullig bagge -- sävlig och lite dum -- när jag hör "Bagger". Kanske inte helt missvisande (Bilbo har bevisligen en viss rondör), men det saknar rätt konnotationer.
Den blå trollkarlen skrev:
Å andra sidan kan man ju tänka Säcker - sopsäck. Eller, att "säcka i hop".
Är inte "bagge" slang för någon könssjukdom?
Den blå trollkarlen skrev:
ANdersson namngivande verkar cokså i många fall vara lite enögda, trots mycket resonerande här som jag har sett, på vilket han inte velat lyssna tydligen.
I många fall HAR han dock lyssnat.
Den blå trollkarlen skrev:
Björnälven är redan avklarad tycker jag...
Bra!
Den blå trollkarlen skrev:
Mountains of Lune. Det är ju inte svårt att se varför han valt just, det för övrigt mycket vackra Månbergen som översättning på Lune. Väldigt alvlikt för övrikt.
Detta är ju en så kallad fri namnöversättning. Tycker du att det ska heta Lunebegen? Vad kallar ANdersson det?
Det är inte ens en översättning utan ett missförstånd. Ohlmarks har tänkt på romarnas namn på månen, "Luna" -- men det finns ingen i Midgård som talar latin, och därför är Månbergen lika åt helsike som det frankofila "Snigelöv" för "Esgaroth".
Andersson gjorde en fonetisk överföring (borde du gilla!

) och kallar det Lonbergen. Helt korrekt, eftersom de fått sitt namn efter floden Lhûn.
Den blå trollkarlen skrev:
dell=dal. Nu heter det ju Riftedal. Är inte rift ett direkt inlån från engeslkan? Eller har det funnits i Svenskan förut. Ohlmarks kom väl inte på nåt bra namn som passa, typ Klövar och klevar, utan valde Vattna-, som han tyckte lät bättre.
Det är betydligt troligare att Ohlmarks kopplade till "river". Annars hade man mycket väl kunnat tänka sig "Klyftedal".
Den blå trollkarlen skrev:
Bara språkpolisen fakta...knappast skönhetens, den vackra prosans eller klangen av den geunitet och autencitet som är så viktigt för att MIdgårds värld skall kunna fortsätta leva.

Trams. Vad skulle göra "hober" så vackert? Då är ju "hompar" bättre, eftersom det liknar "tomtar" mer, och "tomtar" är ju också små trevliga knytt. Påstår du att Tolkiens egen prosastil är ful (det är ju den som överförs i nyöversättningen)? Eller att den inte skulle vara "autentisk"?
Den blå trollkarlen skrev:
I en mycket vid betydelse skulle jag kunna placera in Astrid Lindgren till fantasygengern. Missförstå mig rätt, Astrid LIndgrens världar kanske är de bästa av världar, men jag har svårt att placera henne i fantasyfacket. Sagofacket kanske, om det finns ett sådant. Samma med mumin.
Det är
ditt problem. Internationella experter som John Clute har inga som helst problem med att se Astrid Lindgren som en fantasyförfattare.
Den blå trollkarlen skrev:
Shannara och Belgarion är typiska fantasyböcker för mig.
Ah, det förklarar saken... Två av de mer imitativa fantasyserierna. Questmotiv och hela köret. Ja, de är sannerligen "typiska" -- den sortens fantasy går det tretton på dussinet.
Den blå trollkarlen skrev:
Jag skulle aldrig rekommendera mumindalen till en kompis som frågar efter ett bra fantasyboktips...
Då kan jag bara beklaga din kompis. Det finns ett oanat djup i Muminböckerna, ett djup som även karakteriserar de mer originella fantasyförfattarna (och nu talar vi inte om Terry Brooks!). De utspelar sig i en fantasivärld som överlappar med vår, och det finns inslag av både magi och mystiska varelser.
Den blå trollkarlen skrev:
Citera:
So what? American Gods av Neil Gaiman utspelar sig i dagens USA -- den är en fantasy
Ja, det är det väl, men dock i en något vidare bemärkelse.
Trams, den är fantasy. Punkt slut. Exakt vilken subgenre är dock öppet för diskussion.
Den blå trollkarlen skrev:
Är så fall alla böcker med temat religion och magi fantasy. Vart hanmbar i så fall bibeln...

Rekommenderar återigen
Encyclopedia of Fantasy. Du tycks behöva den.
Den blå trollkarlen skrev:
Man skulle kunna sätta de i gengern realityfantasy kanske...
Som inte existerar som term. Det verkar som om du anser att ett verk är fantasy bara om det utspelar sig i en annan värld. Guess what? You're wrong.
Du bör kanske ta en titt på vilka böcker som blivit nominerade till World Fantasy Award de senaste åren, och se hur många av dem som är av Brooks/Eddings-typ. Utan att ha gjort det själv kan jag säga: inte jättemånga.
Den blå trollkarlen skrev:
Citera:
Har du sett artikeln om honom i nationalencyklopedin? Han är primärt ihågkommen för sina mycket fria översättningar.
Så var han också paria för den forskarvärld som författat NE...
Vad då? Har jag missat något? Han
är väl mest ihågkommen för sina fria översättningar? Jag tyckte det var ett mycket milt sätt att uttrycka saken på.
Den blå trollkarlen skrev:
DU kan tydligen inte, hur mycket du än önskar, förklara bort att SOR har blivit nästintill poulärast här i Sverige bland jordens alla länder...
Och du kan inte, hur mycket du än önskar, bortförklara hur LOTR kunnat ha så stora framgångar utomlands utan "hjälp" av Ohlmarks.
Varför tror du att Ohlmarks' översättning är ENDA förklaringen till att den slagit i Sverige? Har du några belägg för detta, eller "tycker" du?
Den blå trollkarlen skrev:
Kan det också bero på att boken INTE hade sålt så mycket där innan? Att amerikanarna, de så litterärt intresserade...först nu i och med filmerna fick upp ögonen för Tolkien?
Aj... Det gör nästan ont att läsa en så lös spekulation. "först nu i och med filmerna fick upp ögonen för Tolkien?" Menar du allvar? Har du läst något sekundärmaterial över huvud taget? Ta en liiiiiite närmare titt på s. 244-257 i Humphrey Carpenters
J. R. R. Tolkien: En biografi (senaste tryckningen; men jag tror inte tidigare utgåvor skiljer sig så mycket från varandra vad pagineringen beträffar).
Den blå trollkarlen skrev:
Dessutom gällde det ALLA hans böcker.
Jo, jag är medveten om det. Men även om du klumpar ihop utgivningen av
Silmarillion och de andra, når du ändå inte upp i de proportionerna.