Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

M. a. o., inte direkt någon pålitlig auktoritet. Och noggrannhet och självkritik är nödvändiga egenskaper för en forskare.




Det var ju du som hävdade att Ohlmarks med utgångspunkt från deras gemensamma intresse ansåg sig ha lov att "förbättra" Tolkiens text. Varför skulle han vilja göra det, om han inte ansåg att Tolkiens text inte dög och att den skulle vara bättre om han fick fingra på den? Om Ohlmarks ansåg sig ha rätt att "förbättra" texten så är det arrogans och inget annat. Det innebär att han inte tyckte att Tolkiens egen text dög -- vilket den bevisligen gör.

Naturligtvis var han engagerad, och jag har redan förklarat varför.



Du förstår fortfarande inte. Han gjorde ett osanktionerat och bevisligen felaktigt ingrepp i texten när han översatte Bruinen till Björnälven!!!! Det är inte skickligt hur man än vänder och vrider på det, det är klantigt och självsvåldigt. Bruinen är det sindarinska namnet på den älv som på engelska heter Loudwater, och det ska därför inte översättas! Om han, som du påstår (utan grund, eftersom det bygger på ett språkligt missförstånd), gjorde en dialektal finess här, så borde det finnas belägg för en sådan i originaltexten. Och det finns det inte. Han tog sig friheter han inte hade rätt till. Tolkien skrev "Bruinen" i originaltexten, det var ett av hans främmande ord, och det har INGENTING med björnar att göra, punkt slut. Snart hävdar du väl att ÅO:s översättning av "chestnut" som "valnöt" var "mycket skickligt gjort" också, eller att "Esgaroth" till "Snigelöv" var ett hobiskt dialektpåfund.

För att demonstrera citerar jag härmed ur ÅO:s text:



Varför skulle man i "Vattnadal" använda ett annat väströnt namn på älven ifråga? Naturligtvis är det fel -- de hade ett sindarinskt namn på den, och namnet var "Bruinen". Bruinen är en felöversättning; det är inte skickligt gjort, det är bara fel. QED.

Om du tror dig kunna bevisa att jag är fel, förväntar jag mig textutdrag från både ÅO:s text och originaltexten. Go ahead, make my day!



Nej, han talade förstås inte om för Tolkien vad han gjorde, så någon polemik kan vi inte tala om. Men han gjorde det lik förbannat helt efter eget huvud och utan Tolkiens tillstånd. Har du tänkt på att det kanske finns en anledning till att Tolkien krävde att Ohlmarks inte fick komma i närheten av översättningen av The Silmarillion?



Inte mycket till forskare heller, uppenbarligen. Han fick väl utlopp för sin kreativa ådra genom att skriva om alla böcker han översatte, men han kunde väl inte skapa själv.



Astrid Lindgren, Erik Granström, Tove Jansson (visserligen från Finland, men skriver på svenska). Och vad för slags fantasy har Frans G Bengtsson skrivit egentligen?



*suck* Har du tänkt på att boken har sålt två miljoner exemplar under en period på 40+ år? Proportionen blir väl inte riktigt lika häftig då, eller hur? Har du tänkt på att det kan finnas skillnader i marknadsföring, etc?

Dessutom fick boken en hel del draghjälp av Ohlmarks' fan club bland recensenterna, vilka höjde den (och honom) till skyarna utan att ha läst originalet, plus att han själv gjorde en hel del promotion av den eftersom han gillade att stå i rampljuset.

Martinus, det vär väl ändå en annan Tolkien.

Martinus skrev



MIn uppfattning är att denna forksartradition (som i princip bara finns i Sverige), är olycklig, och delvis ett politiskt resultat.
Ohlmarks kan helt enkelt varit för djärv för forskaretablisemanget. Jag kan dock inte hela historien om det.



Du har valt att se OHlmarks engagemang för sagan om ringen, helt och utan förbehåll, utifrån hans "egna", "dunkla" och "självförhärligande" avsikter.
Menar du allvar när du säger det, eller??




Jag är inte helt insatt i Bruinens betydkese. Hur skall den översättas menar du? Men återigen, det är ju naturligt om den kallas olika på olika språk, eller hur?
Av alla namn som Ohlmarks översatte kan ju inte alla bli bra.
Kom också ihåg att TOlkien skrev sin namnguide först efter Ohlmarks översättning. SOm jag och många andra påvisat har ju inte ANderssons namnöverättningar varit "mycket skickligt gjorda" heller. Det trots den enorma mediala uppmärksamhet detta fått, trots all hjälp, och all tid han fått till sitt befogande.
När OHlmarks översatte var boken överhuvudtaget inte ens känd i Sverige.



Det är ju ingen hemlighet att de blev oense om en del namn (tex hob/hobbit), där jag sticker ut hakan och säger att i många fall hade Ohlmarks en bättre variant



Emil i Lönneberga, Madicken och Mumindalen är alltså fantasy
All respekt för Astrid LIndgren, men trots att hennes böcker innehöll mycket [fantasi/], kan de knappast sägas tillhöra genren fantasy
Alla hennes böcker är också kopplade till verkligheten på något sätt
Vem är Erik Granström? Hittade honom inte i nationalencyklopedin...
Nej, Frans G Bengtsson är inte fantasyförfattare, utan mer ¤historisk romanförfattare". Jag tänkte att du kanske skulle nämna honom...



Suck säger jag också. Denna, nästan obehagliga, svartmåling av Ohlmarks...
Det är fortfarande mer än i något annat land, (eller sig, topp tre - fyra, jag kan inga exakta siffror här) Storbritannien undantaget

Jag försår att recensenterna höjde Sagan om ringen till skyarna. Det har uppenbarligen de flesta ov oss 2 miljoner som läst boken...
[/i]

Vad gäller Astrid Lindgren så säger jag bara:
Mio min Mio
Bröderna Lejonhjärta

Mumindalen kan väl lika gärna räknas som fantasy som Narnia....

Ronja rövardotter är mer high fantasy än de två tidigare nämnda i och med att vår värld inte nämns i den.

Jag måste medge att jag har oerhört roligt åt den här tråden. Men så är jag också en ond människa... Jag kan se framför mig hur Martinus allt mer fradgar kring munnen och hur det börjar ryka ur öronen på honom i takt med att Trollkarlens envisa och ofta gravt felaktiga försvarsargument för Martinus favorithatobjekt ramlar in...


Bruinen är alltså alviska, och skall i likhet med andra alviska namn inte översättas. Den grundprincipen har ju Ohlmarks begripit, eftersom han har lämnat de flesta alvnamn i fred, så han måste ha trott att Bruinen var engelska. Detta är ett misstag man inte kan skylla på att han inte hade tillgång till Guiden, eftersom man med minsta ansträngning lätt inser av sammanhanget vilket språk Bruinen är på, utan det rör sig (som så ofta med Ohlmarks) om rent slarv. Namnet betyder för övrigt samma sak som det engelska namnet Loudwater.

Jag skall nog i övrigt hålla mig ifrån den här debatten, tror jag. Jag vill ju inte drabbas av samma fradgeutbrott som Martinus. Låt mig bara säga, som jag har sagt förut, att jag tycker att Ohlmarks med alla sina fel och brister ändå hade sina förtjänster, inte minst sitt språk. Jag vet att många inte tycker om hans blommiga uttryckssätt - "kåserande", kallar Erik Andersson det - och föredrar en mer avskalad och ren prosa. Men om man gillar hans sätt att uttrycka sig - och det finns det många som gör, jag själv inräknad - så är det inte så svårt att se att hans "Sagan om ringen" har vunnit mycket gillande av egen kraft (bortsett då från de många fel och inkonsekvenser som är av en sådan art att man märker dem även om man aldrig läst Tolkien i original). Men en bra översättning är det ju inte, om detta kan det inte finnas något som helst tvivel.

Nej, JRRT lär själv ha sagt till om det i förväg (han fick som bekant aldrig klart boken själv).

Så du menar att forskare utomlands kan hitta på som de vill? Hade jag ingen aning om...



Yup. Se t. ex.

http://lists.lysator.liu.se/pipermail/s ... 01980.html

http://lists.lysator.liu.se/pipermail/s ... 02018.html




Nu är det DU som helt uppenbarligen inte läser det JAG skriver. Jag har ju sagt att Bruinen inte ska översättas, och jag har redan motiverat det i det du citerar.

OK, jag tar det en gång till. Bruinen är ett av Tolkien påhittat namn. Det är ett namn på sindarin. Översatt till väströna (som i LOTR approximeras av engelska) heter floden "Loudwater". Detta är en direkt översättning, eftersom "Bruinen" betyder just "loud water".

Ja, det är naturligt att den kallas olika på olika språk -- jag har just visat att den har två olika namn, "Bruinen" på sindarin och "Loudwater" eller "Brusälven" (eller "Porla älv" hos ÅO) på väströna överförd till översättningsspråket. Och det ska inte översättas över huvud taget, vilket jag sa redan i min förra post!

För att vara extra tydlig: Där det står "Bruinen" i originaltexten skall det stå "Bruinen" i översättningen.

Att Ohlmarks översätter det som "Björnälven" kan aldrig någonsin betraktas som rätt, och den som försvarar en sådan översättning har bevisligen FEL! Det finns INGA SOM HELST BELÄGG för några björnar.



*suck* Nej, Ohlmarks hade inte tillgång till namnguiden. Ohlmarks hade bara tillgång till Tolkien själv. Och när Tolkien kom med synpunkter ignorerade Ohlmarks dem. Det har jag också sagt förr.



"Förfogande", om det tillåtes mig att korrigera.

Överlag är Anderssons namnöversättningar acceptabla. Jag vet att du tycker Secker är en "litterär styggelse", men det är enbart din smak som säger det. Jag har fortfarande inte sett några tunga sakargument.



Och det ursäktar ett taffligt jobb?



Några av namnen de blev oense om:

Ford of Bruinen=Björnavad
Mountains of Lune=Månbergen
Gladden Fields=Ljusa slätterna
Archet=Gamleby
Rivendell=Vattnadal

Vilket av ovanstående är "en bättre variant"?



Nu uttalar du dig som om detta vore en universell sanning. Du tycker att Ohlmarks hade en bättre variant. Vissa tunga fakta talar mot den uppfattningen.



Ronja Rövardotter, Allra käraste syster, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta är utan tvekan fantasy. Och Muminböckerna är definitivt fantasy. Föreslår att du tittar närmare i Encyclopedia of Fantasy innan du avfärdar Astrid Lindgren och Tove Jansson. De är t. o. m. så stora att de har fått egna artiklar i detta internationella standardverk i ämnet.



Tillåt mig småle.



So what? American Gods av Neil Gaiman utspelar sig i dagens USA -- den är en fantasy. Harry Potter-böckerna utspelar sig i dagens Storbritannien -- är de kanske inte fantasy? Neverwhere av Neil Gaiman utspelar sig i dagens London -- vad är den för något? Två av Alan Garners böcker utspelar sig i Alderley -- det finns t. o. m. bilder från platserna där böckerna utspelar sig på en fansida. Megan Lindholms Wizard of the Pigeons utspelar sig bland hemlösa i Seattle -- har inte den "kopplingar till verkligheten"?

Behövs fler exempel?



Du lär inte hitta China Mièville eller Robin Hobb där heller. Rekommenderar ett besök på www.svavelvinter.nu .



Varför i hela fridens namn skulle jag nämna honom om han inte är fantasyförfattare? Jag har läst 60p litteraturvetenskap och har läst fantasy i 20 år -- man får väl ändå anta att jag har lite koll.



Du har inte läst särskilt mycket som Ohlmarks har skrivit själv, va?

Och jag har framhållit Ohlmarks' bra sidor på andra ställen -- han lyckades med en handfull namn (Fylke, Midgård och ett par till), och hans dikttolkningar är i allmänhet bra, även om han gärna lägger stilnivån helt åt fanders. När han är bra är han riktigt bra. Tyvärr gör det bara att hans tabbar ser ännu värre ut vid jämförelse.


Har du sett artikeln om honom i nationalencyklopedin? Han är primärt ihågkommen för sina mycket fria översättningar.



Det blir mindre och mindre unikt, märker jag. De andra översättningarna kanske inte var så dåliga i alla fall?

Intressant uppgift från Houghton Mifflin:

http://www.houghtonmifflinbooks.com/boo ... ease/lotr/

25 miljoner på tre år -- blir det runt 10% av befolkningen? Undrar om böckerna har sålt 900 000 ex i Sverige under samma tid?



Ja, det gör jag med. Men återigen, det beror på Tolkiens berättarförmåga, inte på Ohlmarks.

Hörsägen igen. Mycket av den hörsägen kring Ohlmarks du ofta refererar till verkar komma från John-Henri Holmberg. Även detta, eller hur? Så det är väl egentligen honom man ska fråga istället.

Jag säger inte att uppgifterna är fel, inte att de är rätt heller. Men jag gillar inte sättet de sprids på. Det är omöjligt att veta vad av det som är sant (eller falskt). Så jag tar det för vad det i nuläget är: roande skvaller.

http://lists.lysator.liu.se/pipermail/s ... 02018.html

Men fair enough. Jag försöker bara bemöta Den blå trollkarlens stjärnögda och idealiserade uppfattning, som mest verkar baserad på egna gissningar (som att Ohlmarks' språkintresse på något sätt skulle rättfärdiga hans "förbättring" av LOTR).

Roligt att kunna vara till nöje.



Aha, det förklarar varför jag måste torka bort vitt skum från tangentbordet stup i kvarten, och varför brandvarnaren går hela tiden...



Oh nej, Ohlmarks är inte mitt favorithatobjekt -- mitt favorithatobjekt är folk som använder "Black Magic"-citatet för att bevisa att Lovecrafts noveller visst handlar om en kamp mellan gott och ont, när det bevisades redan 1992 att "Black Magic"-citatet är ett falsarium (ehuru ett ofrivilligt sådant). Samt alla som tror att han skrev The Lurker at the Threshold ("Odjurets torn"), trots att det varit känt sedan 1945 att det var Derleth som skrev den.

Och tro mig -- i det läget är fradga och rök ur öronen min omgivnings minsta problem...

Martinus skrev:



I alla andra länder tillmäter t ex man de isländska sagorna en viss, omän liten, sanningshalt. I Sverige skulle ens akademiska karriär vara stendöd om man hävdade en dylik uppfattning...
Ohlmarks gjorde ju detta...



Jag känner till Ohlmarks förhållande till forskarsverige och Toklien och Tolkiensällskapen. I det senare fallet så kan man bara säga att det blev en väldigt tragisk utveckling. Så som ju med tydlighet framkommer i länken så blev ju OHlmarks liv alltmer tragiskt och utsatt mot slutet. Jag försvarar inte OHlmarks ställningstagnaden mot slutet (emot Tolkien). Kan bara konstatera att det var ett verk av en hårt pressad och desperat man. Övergiven av alla.
Det var inget lovvärt på något sätt. Men när man som honom (som länken träffande säger)upplever hur hela ens värld nästintill rasar samman, sammanbrottet i kontakterna med Tolkien osv, så kan man ju, åtminstone, förstå att han mer eller mindre flippade ur

Detta är, tror jag, den stora anledningen till varför så många Tolkienfan började känna avsky inför OHlmarks. Inte för några slarvfel i SOR, för de FINNS där, absolut, utan för hans oresonliga hållning mot Tolkien, både J och C.



Jag förstår. Håll dock med om Porla älv vackrare klang framför Brusälven.



Ohlmarks gjorde mycket bra också. Till exempel att han vidhöll hob framför hobbit. Hobbit-anhängarna vill ju som vanligt, nästan tvångsmässigt, radera ut alla (ok, nästan) OHlmarks översättningar från minnet...
Danne tyckte att Bagger lät som får. Inget fel med det tycker jag i och för sig, även om jag aldrig drog den parallellen. Mistänker starkt en efterkonstruktion här...
Å andra sidan kan man ju tänka Säcker - sopsäck. Eller, att "säcka i hop".
ANdersson namngivande verkar cokså i många fall vara lite enögda, trots mycket resonerande här som jag har sett, på vilket han inte velat lyssna tydligen.


Nej. Det finns slarvfel och de borde ha rättats till för länge sedan.


Björnälven är redan avklarad tycker jag...
Mountains of Lune. Det är ju inte svårt att se varför han valt just, det för övrigt mycket vackra Månbergen som översättning på Lune. Väldigt alvlikt för övrikt.
Detta är ju en så kallad fri namnöversättning. Tycker du att det ska heta Lunebegen? Vad kallar ANdersson det?
dell=dal. Nu heter det ju Riftedal. Är inte rift ett direkt inlån från engeslkan? Eller har det funnits i Svenskan förut. Ohlmarks kom väl inte på nåt bra namn som passa, typ Klövar och klevar, utan valde Vattna-, som han tyckte lät bättre.


Bara språkpolisen fakta...knappast skönhetens, den vackra prosans eller klangen av den geunitet och autencitet som är så viktigt för att MIdgårds värld skall kunna fortsätta leva.



I en mycket vid betydelse skulle jag kunna placera in Astrid Lindgren till fantasygengern. Missförstå mig rätt, Astrid LIndgrens världar kanske är de bästa av världar, men jag har svårt att placera henne i fantasyfacket. Sagofacket kanske, om det finns ett sådant. Samma med mumin.
Shannara och Belgarion är typiska fantasyböcker för mig. Jag skulle aldrig rekommendera mumindalen till en kompis som frågar efter ett bra fantasyboktips...



Ja, det är det väl, men dock i en något vidare bemärkelse. Är så fall alla böcker med temat religion och magi fantasy. Vart hanmbar i så fall bibeln...
Man skulle kunna sätta de i gengern realityfantasy kanske...




Han var den ende svensk jag kunde komma på med åtmistone
lite fantasyanknytnig. Eller åtmistone till den miljö som Tolkien inspirerades av.



Så var han också paria för den forskarvärld som författat NE...



DU kan tydligen inte, hur mycket du än önskar, förklara bort att SOR har blivit nästintill poulärast här i Sverige bland jordens alla länder...
Att Sagan om ringen har sålt så bra i USA måste ju kunna förklaras med den enorma reklamkampanjen och den allmänna hausse som varit för filmerna i USA. Kan nog inte jämföras med något annat land...
Kan det också bero på att boken INTE hade sålt så mycket där innan? Att amerikanarna, de så litterärt intresserade...först nu i och med filmerna fick upp ögonen för Tolkien?
Dessutom gällde det ALLA hans böcker.

Det märkliga är att du fortfarande försöker hävda alla dina argument som universella sanningar. Jag tycker personligen att det vad dåligt av Ohlmarks att översätta till "hob". Oavsett om man gillar "hobbit" eller inte borde det finnas bättre sätt att översätta detta ord, som stämmer överens med dess etymologi.



Jo, självklart! Det var precis detta faktum jag ville belysa. I stort sett alla namn leder till associationer, frågan är vilka...



Nej, men det är lik förbenat fel, hur uppenbar anledningen än må vara.



Nix. Det är ett svenskt ord som betyder "något som är rivet".



*suck* *djupare suck...*
Jag tycker Andersson har mer av den varan än Ohlmarks, har jag inte rätt att tycka det?! Varför fortsätter du argumentera som om du ensam besitter rätten att bedöma vad som är vackert/fult? Det är oförskämt, förmätet och inte så lite egocentriskt. (Påminner mig om en viss översättare...)



Böckerna blev visserligen stora i USA redan på 60-talet, men men...

Att du uppfattar rift som ett rent engelskt ord är en reaktion jag i allra högsta grad kan förstå. Det var också min egen. Det visar sig dock, ifall man gräver tillräckligt djupt bland de mera obskyra av SAOB:s artiklar, att rift funnits dialektalt i svenskan (dock endast dialektalt) i rätt betydelse (inkl. klyfta). Större betydelse hade däremot uppenbarligen detta ord i norskan och danskan (från skandinaver kom det också ursprungligen till engelsmännen). Vill man gå riktigt långt tillbaka i tiden kan för övrigt även nämnas att ett äldre ord rift även funnits i fornsvenskan men då i fel betydelse = gränsmärke (av allt att döma inte släkt med det dialektala rift).

Att som "svensk" översättning av ett standardengelskt ord "rive" välja ett obskyrt dialektord tycker jag alltid vore allra minst tveksamt, och då det som här dessutom lätt uppfattas som rent utländskt (engelskt) mer än så.

Det som, menar jag, verkligen sänker Riftedal är dock att ordet riftdal redan finns i det svenska språket, till på köpet med en betydelse som blir fel och vilseledande då det gäller Elronds dal = det vulkaniskt aktiva förstadiet till en ny ocean. (Se kontinentaldrift, den afrikanska riftdalen etc.)


Att komma på något med rätt betydelse är inte särskilt svårt alls ifall man anstränger sig det minsta. Några förslag som nämnts i debatten är t.ex. Rämnedal, Revedal och Klyftedal.

Åh fan. Så Litteraturens historia i världen har fel när den säger att sagorna "är historiska berättelser eller berättelser med historisk bakgrund" (s. 126). Om det är som du säger är det ju högeligen märkligt att den användes som kurslitteratur när jag läste littvet.




Om jag har förstått saken rätt bidrog han själv till detta genom att alienera även de som stött honom, men det är bara hörsägen, och jag orkar inte vada igenom allt han skrivit för att hitta de exakta referenserna.



"Mer", skulle jag vilja påstå. Tolkien och den svarta magin torde väl vara ett ganska tungt bevis.

Sammanbrottet i kontakterna med Tolkien kan han dock lastas själv för.




Det kan nog ligga något i det.



Absolut! Det är bara det att en älv knappast porlar, och en älv som dessutom beskrivs som "loud" porlar ännu mindre. Brusälven är dock att föredra framför en del andra varianter.



Gick vi inte över det i förra veckan? Ska vi dra upp sakargumenten igen? Hob är inte "bättre" än hobbit. Hobbit fungerade alldeles utmärkt i Bilbo.



Nej, det är ingen efterkonstruktion. Jag har själv alltid associerat till en stor, fet, vitullig bagge -- sävlig och lite dum -- när jag hör "Bagger". Kanske inte helt missvisande (Bilbo har bevisligen en viss rondör), men det saknar rätt konnotationer.



Är inte "bagge" slang för någon könssjukdom?



I många fall HAR han dock lyssnat.



Bra!



Det är inte ens en översättning utan ett missförstånd. Ohlmarks har tänkt på romarnas namn på månen, "Luna" -- men det finns ingen i Midgård som talar latin, och därför är Månbergen lika åt helsike som det frankofila "Snigelöv" för "Esgaroth".

Andersson gjorde en fonetisk överföring (borde du gilla! ) och kallar det Lonbergen. Helt korrekt, eftersom de fått sitt namn efter floden Lhûn.



Det är betydligt troligare att Ohlmarks kopplade till "river". Annars hade man mycket väl kunnat tänka sig "Klyftedal".



Trams. Vad skulle göra "hober" så vackert? Då är ju "hompar" bättre, eftersom det liknar "tomtar" mer, och "tomtar" är ju också små trevliga knytt. Påstår du att Tolkiens egen prosastil är ful (det är ju den som överförs i nyöversättningen)? Eller att den inte skulle vara "autentisk"?



Det är ditt problem. Internationella experter som John Clute har inga som helst problem med att se Astrid Lindgren som en fantasyförfattare.



Ah, det förklarar saken... Två av de mer imitativa fantasyserierna. Questmotiv och hela köret. Ja, de är sannerligen "typiska" -- den sortens fantasy går det tretton på dussinet.



Då kan jag bara beklaga din kompis. Det finns ett oanat djup i Muminböckerna, ett djup som även karakteriserar de mer originella fantasyförfattarna (och nu talar vi inte om Terry Brooks!). De utspelar sig i en fantasivärld som överlappar med vår, och det finns inslag av både magi och mystiska varelser.



Trams, den är fantasy. Punkt slut. Exakt vilken subgenre är dock öppet för diskussion.



Rekommenderar återigen Encyclopedia of Fantasy. Du tycks behöva den.



Som inte existerar som term. Det verkar som om du anser att ett verk är fantasy bara om det utspelar sig i en annan värld. Guess what? You're wrong.

Du bör kanske ta en titt på vilka böcker som blivit nominerade till World Fantasy Award de senaste åren, och se hur många av dem som är av Brooks/Eddings-typ. Utan att ha gjort det själv kan jag säga: inte jättemånga.



Vad då? Har jag missat något? Han är väl mest ihågkommen för sina fria översättningar? Jag tyckte det var ett mycket milt sätt att uttrycka saken på.



Och du kan inte, hur mycket du än önskar, bortförklara hur LOTR kunnat ha så stora framgångar utomlands utan "hjälp" av Ohlmarks.

Varför tror du att Ohlmarks' översättning är ENDA förklaringen till att den slagit i Sverige? Har du några belägg för detta, eller "tycker" du?



Aj... Det gör nästan ont att läsa en så lös spekulation. "först nu i och med filmerna fick upp ögonen för Tolkien?" Menar du allvar? Har du läst något sekundärmaterial över huvud taget? Ta en liiiiiite närmare titt på s. 244-257 i Humphrey Carpenters J. R. R. Tolkien: En biografi (senaste tryckningen; men jag tror inte tidigare utgåvor skiljer sig så mycket från varandra vad pagineringen beträffar).



Jo, jag är medveten om det. Men även om du klumpar ihop utgivningen av Silmarillion och de andra, når du ändå inte upp i de proportionerna.