Kan en översättning som inte är skönklingande vara genomskinlig?
Ohlmarxisten skrev:
Du verkar betrakta idiomatisk svenska som en svartvit egenskap. Det är det inte. Det har väl alla inlägg i ordvalstråden tydligt visat.
Hm. Mitt intryck är tvärtom att det har varit en förvånansvärd enighet i den tråden om vad som är lyckat och mindre lyckat. De sakfrågor kring vilka det ändå har hettat till har väl nästan uteslutande handlat om semantik snarare än om idiomatiska konventioner: Betydelsen av det engelska ordet
turf och det svenska
torv samt betydelse och stilvärde hos uttrycket "
fritt fram" (jämfört med "
step forward") är de första jag kommer att tänka på.
Visst kan man också tänka sig kontroverser om vad som är idiomatiskt eller inte, och visst kan en del konventioner vara mindre bindande än andra. Men tack och lov finns ju i denna fråga mindre utrymme för fritt tyckande än då det gäller semantiken, där det ofta handlar om att väga olika betydelser och undertoner mot varandra och där värderingen ofta mycket starkt beror av sammanhanget. Den som vill hävda att något är
osvenskt bör rimligen kunna ge besked om på vad sätt, dvs. mot vilken svensk språklig konvention det bryter, och sedan återstår bara att fastställa hur konventionerna faktiskt ser ut. I ditt senaste, avancerade, exempel - förekomsten av ordet "ju" - handlar det om ren statistik (på kapitelnivå eller så) även om detaljerade data möjligen kan vara svåra att få fram. Men i de allra, allra flesta fall handlar det väl om grammatik, syntax och fasta, idiomatiska uttryck i delar av meningar. Normerande skrifter och råd såsom från
Svenska språknämnden liksom förstås SAOL hör rimligen till de första källorna, men i värsta fall kan man annars ofta helt enkelt konstatera vad faktiskt språkbruk är på Internet t.ex.
Ohlmarxisten skrev:
Ja, jag tycker "Klivaren" inte känns helt rätt på svenska. Det är ju vad jag menar med att det inte "låter bra".
OK, på vad sätt är det osvenskt? Vilken svensk språkkonvention bryter detta namn mot?
Ohlmarxisten skrev:
Det betyder inte att den som använder "Klivaren" inte behärskar svenska.
Åjo, visst gör det det. Reservation ska väl göras för att det kan handla om rent slarv eller (inte minst) att konventionsbrottet kan vara
avsiktligt (jfr t.ex. Gollums tal). Men annars visar brott mot konventioner i det svenska språket naturligtvis på brister i författarens kunskaper i svenska. Det är väl en ren tautologi att säga det.
Ohlmarxisten skrev:
Om man resonerar så, så behärskar ingen här på forumet (du och jag inkluderade) svenska.
Ja du, Ohlmarxisten. Sant är förstås alldeles säkert att vi var och en av oss då och då uttrycker oss på icke idiomatisk svenska. (Att jag själv gör det är jag smärtsamt medveten om.) Och i strikt mening kan man möjligen säga att knappast någon till fullo behärskar svenska. Men det betyder ju inte att vi inte i enskilda ord, uttryck och meningar, måhända rent av i större delen av det vi skriver, kan uttrycka oss oklanderligt idiomatiskt. I det
diskuterade fallet handlar det ju om just bara ett enda ord, ett namn,
inte om ett helt kapitel eller en hel bok av (ända upp till den högsta nivån) idiomatisk svensk text. Så inte tycker jag att det borde vara någon särskilt svår uppgift att konstruera alternativ som är precis lika 100% idiomatiskt korrekta som just Vidstige (men mindre välklingande).