Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tycker personligen inte förändringen av Faramir är riktigt så drastisk som ni andra verkar tycka. Framför allt tycker jag att den känns nödvändig/naturlig inom filmens logiska tänkande. Dessutom befinner sig Faramir, när filmen slutar, på samma "plan" som i boken, och vad jag har hört ska han vara än mer sig lik i den sista filmen.

Däremot tycker jag fortfarande att den lilla trippen till Osgiliath känns tämligen onödig...

Danne: Se extramatrialet så kommer du förstå ännu mer varför både den och Filmamir är onödiga
(eller du kanske redan har gjort de )

Jo, jag har sett extramaterialet. Fast jag förstår fortfarande varför Filmamir kom till...

Som Philippa Boyens säger: "I båda filmerna så har vi ju förklarat hur farlig och mäktig Ringen är (men Aragorn klarade minsann att inte ta den ). Men hur skulle publiken reagera om en vanlig människa, en kapten av Gondor, skulle klara att motstå Ringen." Ingen skulle förstå, sad Boyens (eller något liknande). De är ju för fan mer pigga på att idiotförklara publiken än vad Jag är. Hursomhelst. Det skulle inte vara någon logik i att Faramir kunde motstå Ringen. Men tydligen ansågs det logiskt att han kunde låta dem gå efter att han hade varit i Ringens närhet ungefär två dagar. Löjligt.


Det har nog även lite med Shelob att göra. Det kunde inte ha Shelob med i TTT då Shelob och Helm's Deep skulle ta ut varandra. Pj sade också att det inte stämmer överens tidsmässigt i boken. Det är sant. När Pippin tittar i Palantiren är Frodo och Sam vid The Black Gates. Men hursomhelst: för att dra ut på det och ändå få ett bra slut på Sam och Frodos del så var Faramir tvungen att ta dem till Osgiliath.

Ja, och...? Det gjorde ju faktiskt Faramir också, till slut. Bokens Aragorn klarade ju precis samma sak...



Skillnaden efter dessa två dagar är ju att Faramir med egna ögon sett vad Ringen gör med Frodo, och hur den påverkar honom. Faramirs första tanke är ju att ta med Ringen till Minas Tirith, framför allt, tror jag, p.g.a. av den käre pappsen vill ha den dit, och i andra hand för att Faramir ska kunna hjälpa sitt folk (samma anledningar som Boromir, antar jag). Men i slutändan förstår Faramir att Ringen aldrig någonsin kommer att kunna användas i ett gott syfte. Han förstår att hans far aldrig någonsin skulle kunna klara att inte använda Ringen...

Bokens Aragorn fick aldrig samma chans som filmens.





De säger iallfall emot sig själva. De säger att Faramir tar den för att ingen kan stå emot den. Men sedan släpper han Ringen, trots att den, logiskt sett, borde ha ett ännu starkare grepp om honom. Det spelar ingen roll vad han ser och upplever. Ringens grepp kan man inte bara kasta av sig (om man inte möjligtvis får hjälp av Gandalf), man kan bara undvika ringens grepp om man var ointresserad av den från början.

jag hade hellre sätt Faramir se hur Frodo skulle bli om han hade ringen för länge en den felaktiga resan till Osgiliath ...

Bokens Aragorn hade precis samma chans som filmens, fast de visualiserade den vid ett annat tillfälle. Aragorn säger ju på Stegrande Ponnyn att om han ville ha Ringen kunde han ta den, men han låter bli. För mig är filmens scen en parallell till bokens.

Dessutom hade bokens Aragorn kunnat ta Ringen precis när som helst, men han låter bli. I filmen har de helt enkelt visualiserat att han låter bli.



Jag ser det inte som att Ringen fått grepp om Faramir, jag ser det som att Faramir är frestad av Ringen, vilket är en nyansskillnad, men en viktig sådan. Dessutom för Faramir Ringen till Minas Tirith, inte för egen räkning, utan för sin fars räkning, vilket är ganska tydligt. Om Faramir hade velat ha Ringen för alldeles egen del, hade han nog tagit den på en gång.

Jaja. Du har säkert rätt. Men Jag gillar det fortfarande inte. Att de har ändrat Faramir alltså, inte att du har rätt.

Jag har full förståelse för om man inte gillar Filmamir, det finns ju ändringar i filmerna som jag inte tycker om också. Jag ville bara försöka förklara lite hur jag resonerar kring Faramir.

Var och såg de förlängda versionerna på bio i går. När man ser de så tätt inpå varandra slogs jag återigen hur mycket bättre SoR fungerar än TTT. Där SoR engagerar och mestadels lyckas i sin strävan att skapa en trovärdig och genuin bild av Tolkiens värld tycker jag TTT inte håller. Trodde jag skulle tycka bättre om TTT denna gång (tredje gången jag ser den - varav en gång den korta versionen"), men jag hakar återigen upp mig på samma saker.

Ska inte ta upp all dessa ting jag irriterar mig på, ty de har tagits upp av så många andra redan och jag är i stort enig med dem. Jackson har satsat mer på publikfrieri i TTT- på bekostnad av flera karaktärer. Det är synd och hade inte behövts. Historien i sig är så stark att den hade kunnat överleva utan radikala ingrepp för att tillfredställa en komiktörstande (läs Gimli) och actiontörstande publik.

Det märkliga är att jag tycker att SoR blir bättre och bättre ju fler gånger jag ser den, medan TTT snarare blir sämre. Jag tycker heller inte att man i TTT:s fall har lyckats skapa en markant bättre film i den förlängda versionen, så som i SoR. I SoR tillför i stort sett alla "nya" scener något, vilket bidrar till att ge filmen mer djup. Gällande TTT finns det visserligen nytt material som är bra (Boromirscenen, ett par Gollumscener, mer Treebeard, huornerna och ett par till), men jag tycker som sagt inte alls man lyckas lika bra som i SoR:s förlängda version.

Jag tycker SoR är en fantastiskt bra film. TTT är dock en i mina ögon endast "bra" film, med mer irritationsmoment en lysande sådana. Dock har TTT en del scener som är minnesvärda.

Även om TTT fallerar i många avseenden tror jag att RoTK kommer bli mycket bra. Biljetterna släpps om två dagar.......Och Aslak, du kommer naturligtvis att köa va;-)

Glaurung

Det är ungefär som för Mig. Enda skillnaden är att för Mig blev FotR en ok film efter EE medan TTT uppgraderades från usel till dålig efter EE.



Nej. Jag frågade i en annan tråd här vad meningen med att köa i en vecka till en film som kommer att gå på bio i ett halvår är. Men Jag fick inget vettigt svar.