Citera:
Bokens Aragorn fick aldrig samma chans som filmens.
Bokens Aragorn hade precis samma chans som filmens, fast de visualiserade den vid ett annat tillfälle. Aragorn säger ju på Stegrande Ponnyn att om han ville ha Ringen kunde han ta den, men han låter bli. För mig är filmens scen en parallell till bokens.
Dessutom hade bokens Aragorn kunnat ta Ringen precis när som helst, men han låter bli. I filmen har de helt enkelt visualiserat att han låter bli.
Citera:
De säger iallfall emot sig själva. De säger att Faramir tar den för att ingen kan stå emot den. Men sedan släpper han Ringen, trots att den, logiskt sett, borde ha ett ännu starkare grepp om honom. Det spelar ingen roll vad han ser och upplever. Ringens grepp kan man inte bara kasta av sig (om man inte möjligtvis får hjälp av Gandalf), man kan bara undvika ringens grepp om man var ointresserad av den från början.
Jag ser det inte som att Ringen fått grepp om Faramir, jag ser det som att Faramir är
frestad av Ringen, vilket är en nyansskillnad, men en viktig sådan. Dessutom för Faramir Ringen till Minas Tirith, inte för egen räkning, utan för sin fars räkning, vilket är ganska tydligt. Om Faramir hade velat ha Ringen för alldeles egen del, hade han nog tagit den på en gång.