Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Har någon sagt det? (Orkar inte bläddra bakåt i diskussionen och kolla.) Det finns, tycker jag, myriader exempel på att Ohlmarks hade problem med engelskan, men detta är inget av dem.

*Räcker upp handen* Ummm... Det var säkert jag som sa det. Det brukar vara jag i alla fall.

I vissa avseenden hade ju Ohlmarks mycket torftig kännedom om engelskan.

Angående hans kunskaper om The Hobbit: i hans översättning av Kochers Master of Middle-earth (är väl titeln) har Ohlmarks tagit sig an citat ur The Hobbit, som han naturligtvis nyöversatt utan att bry sig om Hallqvists text eller namn -- med hur många fel som helst. Sedan så verkar han ju inte ha förstått att LR:s prolog nämner verket ("Hoberna", översätter han ju titeln till). Drar mig även till minnes att Ohlmarks översatt ett längre stycke ur The Hobbit i Sagan om Tolkien; även där finns en ansenlig mängd fel. Bland annat så översätter han där på flera ställen "the Misty Mountains" till "Dimbergen" (tror jag att det är) -- trots att Hallqvist valt "Dimmiga bergen" för att ansluta till Ohlmarks Ringen-översättning! Sedan rättar han till "Dimmiga bergen" i sitt lexikons errata (som är fem sidor lång, vilket tyder på att han saknar varje begrepp om sin egen förmåga att fela)!

Jag tror att Ohlmarks var sinnesförvirrad åtminstone från 50-talet och framåt.

Det där var inte så trevligt sagt. Speciellt inte när det kommer från dig.

Dessutom är det "bågdrönare" och vad det säger om Ohlmarks kunskaper vi diskuterar i den här tråden.

Ska man vara rättvis så hade inte Bilbo -- en hobbits äventyr kommit ut än (den kom -62), så den enda svenska titel som kunde ha kommit ifråga då är Hompen, och det kunde ha komplicerat saker och ting om han hade använt den.

Likväl används det argumentet ofta för att försvara Ohlmarks eskapader i Tolkiens arv och Tolkien och den svarta magin (se bland annat min tråd Merry dödade faktiskt häxmästaren (säger Ohlmarks) där jag fick på nöten av Kamelen för att jag inte insåg att han var mer eller mindre sinnessjuk och alltså inte tillåten att kritisera), men att använda det som en förklaringsmodell till vissa av hans misstag är alltså inte tillåtet? Bra, då vet vi det.

Det som inte är tillåtet är bara att betrakta det här forumet som en enhet, något slags kollektivvarelse med konsekventa åsikter. Bara för att jag har sagt något behöver inte Ohlmarxisten nödvändigtvis hålla med!

Vad jag menade i tråden du hänvisar till var att jag inte tycker att Tolkien och den svarta magin kan användas för att försöka förstå Ohlmarks översättning. Den skrevs ju långt senare, och min subjektiva (och psykologiskt/medicinskt ogrundade) uppfattning är att han verkligen var sinnessjuk när han skrev den. Men det var (väl?) på 70-talet. Jag har ingen anledning att tro att han skulle ha varit annat än vid sina sinnens fulla bruk när översättningen av LotR gjordes.

Jag var inte helt seriös i mitt föregående inlägg, ska jag väl säga. Borde väl satt dit en smiley förstås! Här kommer några i gengäld!

Den som verkligen inte kan skilja på de olika verken i prologen är ju Andersson , och Gustav verkar ju i sitt inlägg ha fått fler saker lite om bakfoten, till exempel syftet med Ohlmarks errata och nyöversättningar. Jaja, om någon nu bryr sig så går det ju att ta upp det i en ny tråd. Den här tråden handlar om bågdrönare.

Så här gick mitt resonemang om bågdrönarna. Verbet "dröna" kan betyda "ljuda högt". Förledet "båg" kan tydas som "från Dal", efter Dals bågskyttar; det finns dessutom en djupare historisk koppling mellan orden "dal" och "båge". Alltså: "bågdrönare" betyder "smällare från Dal".

Kopplingen mellan "dal" och "båge" (som i och för sig inte var nödvändig för slutsatsen) var som jag såg det den klart svagaste biten i resonemanget, och så här löd Martinus dom: "kopplingen Dal=>båge är löjligt långsökt (fast inte omöjlig när det gäller Ohlmarks)" . Häromdagen bläddrade jag av en helt annan anledning lite i Ohlmarks Fornnordiskt lexikon, och ser man på:


Att Ohlmarks gjorde kopplingen får väl därmed anses vara belagt, även om lexikonet är av betydligt senare datum än bågdrönarna. Om även Tolkien såg sambandet är en öppen fråga. Alla kan ju inte ha lika eminenta språkkunskaper som Ohlmarks.

Det här tycker jag visar att antingen så var mitt försök till förklaring helt riktigt eller så har Ohlmarks (som Martinus var inne på i ett senare inlägg) gått direkt på den "långsökta" kopplingen mellan "dal" och "båge" men utan tanke på Dals bågskyttar. Själv håller jag fortfarande på att Ohlmarks tänkte sig bardingarna som bågskyttar och hade dem i åtanke vid skapandet av bågdrönarna. Att han såg kopplingen mellan "dal" och "båge" gör det inte mindre troligt.

Vad var då Ohlmarks tanke med bågdrönarna? Ja, jag tror att Ohlmarks tyckte att Tolkiens kommentar om "the mark DALE" var en larvig pekpinne: "which did not convey much to most of the hobbits". Därför drog Ohlmarks till med något som verkligen inte hade någon uppenbar betydelse för hoberna. "Bågdrönare" är helt enkelt tänkt som en kenning. Som skämt är det både sofistikerat och lyckat, på en helt annan nivå än den Arne Hegerfors-nivå som Andersson i regel håller sig på, tycker jag. Det gör dock inte bågdrönarna till en bra översättning.

Välformulerade och intressanta inlägg av den här arten är sällsynta. Därmed inte sagt att jag håller med. "Bågdrönare" är ett av Ohlmarks larvigare tilltag, och är, som du säger, inte en särskilt bra översättning, hur man än vrider och vänder på det.

Dessutom tror jag att du har fel på en viktig punkt. Jag tror fortfarande att Ohlmarks helt missade att "Dale" i sammanhanget var ett ortnamn, och trodde att det var namnet på föremålen i fråga, och försökte svänga till ett tjusigt svenskt namn (rimligen enligt de tankegångar som du redovisat i ditt inlägg).

Tackar! För övrigt instämmer jag inte med allt jag har sagt i denna diskussion. Det finns mycket som jag finner helt omöjligt. Mina inlägg vill bara framföra en kritisk ståndpunkt, och när det gäller kritik är attityden allt.