Fëanor skrev:
-ing är inte särskilt vanlig som avslutning på namn i Sverige. Det är mer en engelsk ändelse.
Om du menar -ing som verbsuffix (V-ing) så är den vanligare i engelskan.
Om du menar -ing som substantivsuffix (N-ing), som är relevant i fråga om efternamn, så tycker jag att den är vanligare i svenskan. Jag kommer på rak arm inte på något engelskt efternamn med -ing.
Fëanor skrev:
Det svenska språket är mer besläktat med tyskan än engelskan. De flesta tyska orden vi har fick vi dessutom under medeltiden. Våra engelska ord tillkom mycket senare. Alla känner igen engelska låneord och så, medan våra tyska låneord är såpass integrerade i det svenska språket att de flesta människor inte vet att de är tyska. Jag hade till exempel ingen aning om att -er var taget från tyskan.
Du får gärna rätta Mig om Jag har fel.
Tekniskt sett är engelskan och tyskan närmast släkt, och svenskan är lika nära släkt med båda. Anledningen till att du uppfattar svenskan och tyskan som närmast släkt är att engelskan har upptagit mängder med lånord från franskan, medan svenskan har lånat från lågtyskan (ej standardtyskan).
De flesta efternamn som slutar på -er (svenskans -are) är antingen judiska (Posner), tyska (t.ex. Rikner) eller möjligen svenska pseudotyska efternamn.
När det gäller namnet "Bagger" tycker jag att det är OK eftersom det får en borgerlig klang och inte går att plocka isär för en normal svensk. Om vi tar "Säcker" har vi ett svenskt element "säck" och ett tyskt som motsvarar svenskans -are.
Det är detta som stör mig.
Säcking är i alla fall konsekvent svensk i sina beståndsdelar.
Men det är nog en smakfråga.