ETT TAL
Av: Josefin Brosché
Bild: Hanna
Olsson
För att hålla ett informerande tal måste man tala om något som ens
åhörare behöver bli informerade om. Jag tänker tala om ett fenomen som
jag kan garantera att jag vet mycket om, och om ni inte vet så mycket
om det så är det förmodligen ett sundhetstecken. Idag är det populärt
med -ismer , så vi kan kalla det tolkienism. Jag skall berätta om Härskarringen,
Midgårds skapare samt de vansinniga människor som sitter utanför biografer
i tre veckor.
Min förhoppning är, att ni -- när jag väl vacklar av scenen med skälvande
knän -- kan förstå folkhopen utanför Palladium [Göteborgs
största biograf, redaktörens anmärkning] lite bättre.
Den 3 januari 1892 föddes en pojke som när han blev stor skulle bli tre
ting. Professor, familjefader och skapare av en helt ny sorts litteratur.
Han hette för övrigt John Ronald Reuel Tolkien, men världen känner honom
som JRR Tolkien. Han bodde i Sydafrika de fyra första åren av sin levnadsbana,
men sedan flyttade hans mor hem till England med Tolkien och hans bror.
Strax därefter dog fadern, och några år senare även
modern.
Vi hoppar framåt i tiden. 1915 tar Tolkien examen på ett college i Oxford.
Han har blivit mycket intresserad av språk och bland annat läst fornengelska
och filologi, läran om ordens ursprung. Tolkien är med i skyttegravarnas
första världskrig, och det är när han blir liggande i feber som han påbörjar
det litterära verk, som kommer att leda till att det en kall kväll i november
sitter ett femtiotal människor utanför en biograf.
Tolkien skapade Midgård. Den bok han skrev, sängliggandes, febrig och
chockad över krigets blodighet, var Silmarillion. Silmarillion
började som en samling sagor, som handlade om drakar, hjältar, stordåd
och kärlek. Ordet silmarillion kommer av ordet silmarill, vilket, i boken,
är en sorts ädelsten. Men detta var bara början. Några år senare skrev
Tolkien en saga för att förströ sina barn, den handlade om en liten varelse
som hade håriga fötter, var mycket förtjust i mat och bodde i ett hus
byggt i en kulle. Den blev sedermera Bilbo. Men de egentliga storverken
hade han fortfarande kvar.
Det material som påbörjats vid utgivningen av Bilbo, blev anledningen
till den långa kön utanför Palladium. Tolkien påbörjade skrivandet
av Härskarringen. Han skapade alver, han skapade dvärgar och
han skapade hober. Just för att han var den första som började berätta
om dem, så vet ni redan ganska mycket om dem, eftersom många författare
använt dem efter honom. På så sätt blev han faktiskt en av de första fantasyförfattarna.
Det blev tre böcker. Sagan om ringen, Sagan om de två tornen
och Sagan om konungens återkomst. Så vad driver egentligen dessa
människor til att frysa viktiga extremiteter av sig genom att sitta utanför
Palladium i flera veckor på vintern.
Ni vet kanske så mycket som att en man vid namn Peter Jackson har
filmatiserat Härskarringen? Då vet ni kanske att den sista
filmen har premiär i december. Det är premiärbiljetter till den filmen,
Sagan om konungens återkomst, som de offrar näsor och öron för.
Deras fanatism kan jag inte förklara -- ni får fråga Kjell, han
är utbildad -- men en sak kan jag förklara. Snart efter att Härskarringen
och världen Midgård börjat turnera runt i folks bokhyllor, började människor
som verkligen fäst sig vid böckerna att bilda så kallade Tolkiensällskap.
Den allra störst och första finns i England och heter The Tolkien Society.
Men genom åren har de startats på allt fler platser, och finns nu bland
annat i Argentina, Norge, Danmark, Finland, Brasilien och USA. Dessa föreningar
är oftast så kallade kamratföreningar med folk i alla åldrar från olika
bakgrunder som endast har gemensamt sitt intresse för Tolkien och hans
verk. Göteborgs Tolkiensällskap Mithlond har till exempel olika gillen,
ett med medeltida dans, ett med matlagning, ett diskussionsgille och ett
bokgille. Alla medlemmar tar sig ett namn, ett alias från Tolkiens böcker
som sedan används inom föreningen. Medlemmar i Göteborgs Tolkiensällskap
finns bland de som köar utanför Palladium, även om det finns många
andra människor också. Men jag kan garantera att de inte är några ufon,
de gör helt enkelt dessa uppoffringar endast för att de är så fästa vid
Tolkiens Midgård.
Tolkien själv dog 1973. Hans böcker lever vidare.
Kommentera (5)
Tillbaka
till Alster