SAGAN OM SARUMANS OCH ALVERNAS ÅTERKOMST
– DEL I
Av: Emil Breitkreuz
Bild: Taurrohir
Denna uppföljare till Härskarringen är skriven
till minne av en stor författare vid namn JRR Tolkien.
För länge sedan på planeten Arda drömde en trollkarl vars namn
var Gandalf den vite. I hans dröm såg han Saruman, som sa:
-- Nå, vi möts igen! Och den här gången kan du kalla mig Morman den
Svarte!!!
-- Höh, åh det var bara en dröm, sa Gandalf. Men jag måste nog söka upp
Radagast.
-- Radagast, var är du?
-- Här är jag. Vad vill du?
-- Saruman kan ha återvänt.
-- Jag vet, för jag har skådat detta. Hans orcher är fler och
han kallar sig Morman den Svarte. Han bor i Moria.
Gandalf sammankallade på detta ett rådslag på Elronds kända rådplats.
Samtidigt i Moria.
-- Cirith och Ungol! Kom! De har ett råd i Vattnadal. Ert jobb är att
spionera på dem och berätta varenda detalj om mötet.
-- Ja herre.
Snart öppnades
rådslaget.
-- Vi har samlats här idag för att stoppa Saruman från att ta över
Midgård.
-- Har Gondlin dvärg något att invända?
-- Jag vill bara säga att dvärgarna går med på krig mot Morman den Svarte,
och vi vill ha tillbaka Moria. Eller ska Moria förstöras också,
som vår gamla gruva i Ensamma berget?
-- Nej, Gondlin. Det ska vi inte. Har Grodo Took något att säga?
--Jag vill säga att alla Tookar och Baggrar är med på krig mot Morman
den Svarte!
-- Har Aragorn något att invända?
-- Gondor går med på krig.
Snart återvände Cirith och Ungol till Moria.
-- De planerar att döda dig! Gandalf och Radagast sammankallade alla på
mötet, min herre, min mästare
-- Vad bra, ni har skött er utmärkt. Hoppas detta inte har något med min
vision att göra ...
Senare vid Grå hamnarna.
-- Jag ser att fler alver kommer för att bo i Midgård, en del från andra
länder som är ur kännedom för oss, min vän Gandalf.
-- Ja Radagast, men varför lät du mig bli fängslad i Orthanc? Vad hade
jag gjort då?
-- Å, ingenting. Men Saruman tvingade mig att lura dig, annars hade
han förstört en del av Lothlórien, och jag fick inte låta det hända
då.
-- Jag förstår. Jag fick i min dröm en vision av att Saruman gjorde en
ring till sig själv, och den ringen uppfyllde alla ens önskningar. Vi
får hoppas att han inte har gjort det än.
Samtidigt djupt nere i Morias gruvor.
-- Äntligen en ring som uppfyller allt jag önskar!
Ty Morman gjorde en ring mäktigare än vad den Enda var, en gång för
tjugo år sedan. Detta år är år 23 i fjärde åldern.
Senare i Lóriens skogar.
-- Legolas, lär dem skjuta med pil och båge! Sa Aragorn.
En månad senare, utanför Dimmiga bergen.
-- Ge upp Morman, du kan inget göra, sade Gandalf Den vite. Då sa Morman:
-- Aldrig!
Så viftade han med handen, och alla orcher gick till attack. Då sa Gandalf:
-- Han måste ha en magisk ring! Nej! Mina farhågor har besannats. Nej!
Nästan alla dvärgar blåste iväg som papperslappar i en storm, Gondors
män och alverna sprang iväg av rädsla, för de trodde att det var den Enda
ringen som blivit återskapad. Morman vann slaget.
Senare i Vattnadal.
-- Det var inte den Enda, för Mormans ring var gjord av mithril, sa Gandalf.
Då sa Legolas:
-- Men om det var Sarumans ring, hur kunde den då ha sådan makt, som endast
Saurons ring hade.
-- Eftersom Morman är en maia så är han magisk, och han har gjort som
Sauron gjorde för tusentals år sedan. Morman planerar att använda Ringen
för att ta över världen.
Senare i Moria.
-- Äntligen! En ny palantír! Nu kan jag se allt som händer i Midgård
och världen.
Tio år senare. Midgård har fångats i totalt mörker och Morman är härskaren
över allt. Men än finns det hopp. En sista allians med dúnedain,
alver, hober och dvärgar som slåss för frihet i Midgård denna dag, som
skulle kallas den längsta dagen i historien, ställde upp på
slagfältet utanför Dimmiga bergen..
-- Till attack! skrek Morman och Gandalf på samma gång. Alla orcher, människor,
dvärgar hober och alver gick till attack. Alla stred tappert. Då kom Morman,
och nu hade han en rustning som sken som elden. Då lägrade sig en
dödens tystnad över nejden. Någonting hade hänt. Det var
Radagast! Han hade gjort en godhetens ring.
Nu började ringarnas krig. Marken började skaka och Morman skrek av smärta.
Radagasts slag hade gått rakt genom rustningen, men Morman gav inte upp
så lätt. Han slog till med en stor trollkraft som träffade rakt på Radagasts
huvud, men som tur vad så hade han hjälm, så det blev ingen större skada.
Radagasts andra slag dödade Morman och hans ring upplöstes i atomer. Nu
kunde han aldrig mer återvända till Midgård. I denna stund föll alla
orcher ihop och försvann. Allt mörker var dödat för alltid och kunde inte
återvända mer.
Senare i Vattnadal. Gandalf tog till orda.
-- Jag vill tacka Radagast för att ha dödat ondskan. Morman är inlåst
i sin egna palantír. Ondskan var krossad, och Midgård kunde börja
leva ett lugnt liv igen. Slutet gott, allting gott.
Upp
Tillbaka
till Sagan om Sarumans och alvernas återkomst
|