SAGAN OM SARUMANS OCH ALVERNAS ÅTERKOMST – DEL II

Av: Emil Breitkreuz
Bild: Taurrohir

Denna uppföljare till Härskarringen är skriven till minne av en stor författare vid namn JRR Tolkien.

Detta har hänt: Morman är förintad och orcherna är döda, men ännu ruvar det mörker i Midgård.

I Moria: orcherna Cirith och Ungol har lyckats krossa palantíren och Morman är lös igen. Denna gång är han den mäktigaste som någonsin funnits i världen.
-- Äntligen! Nu är jag den störste maian som funnits!

Senare i Gondor.
-- Arwen, vi måste till Hobsala och söka upp Grodo Took!
-- Ja, kung Elessar.

Senare i Hobsala.
-- Bonk bonk!
-- Ja jag kommer vänta ... Å, kung Elessar! Vilken ära, herr Gamgi har pratat så mycket om er. Och drottning Arwen! Vilken ära.
-- Vi är här för att tala om Morman, Grodo. Han här tagit sig ut ur palantíren.
-- Är detta allvarligt?
-- Mycket allvarligt, ni måste följa med oss till Grå hamnarna.

Senare i Grå hamnarna.
-- Välkommen till Midgård, Pherdacil och Telpequesse Waenlot!
-- Vad ska de vara för något, kung Elessar? frågade hoben nyfiket.
-- De nya härskarna över Lorien och Vattnadal, herr Took, förklarade Elessar. De kommer från andra sidan havet och är här för att hjälpa oss i kampen mot Morman.

Samtidigt i Morias mörka gruvor.
-- Kom orcher, befallde Morman. Jag vill att ni bygger en vagn med tak! Sedan sätter ni in massor av stolar, längst fram sätter ni en tron till mig.

Senare i Fangorns skogar.
-- Nå Grodo, ska det bli spännande att komma till Lórien?
-- Öh, visst, ska bli kul, kung Elessar.
-- Du oroar dig för något hob.
-- Jag har en känsla av ... att vi blir överfallna! Aaargh! Vi blir överfallna.
-- När?
-- Nu!
-- Dra fram svärden! Döda dem! Skrek Cirith och Ungol till Mormans andra uppfödda orcher.
-- Här hob, ta min kniv. Den är stor som ett svärd för dig. Åh nej! Det är Globhur plundraren, Mormans första och mäktigaste orch!

Men orcherna besegrades genom hjältemodiga insatser, inte minst av den unge Grodo. Senare flyger något förbi dem.
-- Vad var det där? Frågade hoben.
-- Vet inte, men det såg ut som om det var en vagn utan hästar, sa Elessar.
-- Men varför flög den?
-- Morman har förtrollat den. På något sätt.

Senare i Lóriens skogar.
-- Mithrandir, vad var det vi såg?
-- Jag vet att Saruman alltid pratade om en sak som han kallade buss, en slags vagn utan hästar.
-- Som en stridsvagn? Sade hoben.
-- Ja, du klurade ut det! Hober är smarta varelser, tycker jag.
-- Nå, så vad ska vi göra? Sade Pherdacil.
-- Bege oss till Vattnadal, replikerade Mithrandir. Men det måste gå fort, så inte Morman hinner ta över Dalen. Var försiktiga.
-- Det ska vi vara, var så säker, det är lugnt, sade Pherdacil när de gav sig iväg mot Vattnadal.

I Morias mörka gruvor.
-- Globhur, kom! Ta min vagn, flyg till Pherdacil och döda dem!

-- Vad är det käre hob? Du är oroad för något.
-- Vi måste gömma oss! Globhur plundraren kommer, skynda! Göm er innan det är för sent.
Då kom vagnen, men den fann inte vad som söktes, och efter en stund försvann den bort över nejden.

Senare var de äntligen framme Vattnadal.
-- Var ska jag bege mig? Frågade hoben.
-- Till Ithilien, hob, sa Telpequesse Waenlot.
-- Vem ska vi träffa där?
-- Faramir och hans son Boromir.

Senare i Ithilens skogar.
-- Så, Elessar, du besöker mig, min son Boromir och min hustru Éowyn. Vad vill ni?
-- Morman har återvänt.
-- Det var då det värsta jag hört, vad säger du!?!
-- Det jag säger är sant.
-- Kom! Skrek Éowyn då.
-- Vad händer? Frågade Elessar.
-- Arwen föder.
-- Vad säger du?
-- Det är sant, och det är tvillingar.
-- Då ska vi döpa dem till Eldarion och Larlonniel, sa Elessar.

Efter detta rådde frid en tid, och Morman syntes inte till. Men lugnet var bedrägligt, föpr det visade sig att han under tiden hade gjort en ny ring för att kontrollera Midgård. Och ett nytt slag bröt ut -- Ringens krig återupplivades.
-- Nu, Morman, ska ondska förgöras! Skrek Radagast.
-- Fortsätt att drömma, Radagast! Skrek Morman.

Pang, och så bröt slaget ut. Det varade i oräkneliga timmar, mer än vad skrifterna har att berätta. Den mest omfattande redovisningen står att finna i Alvernas återkomst, de efterlämnade nedteckningarna av Pherdacil och Telpequesse Waenlot. Efter utdragen kamp och stora förluster lyckades Radagast döda Morman, men ringen försvann inte. För vid tidpunkten för denna envig låg många dräpta på slagfältet och få bevittnade det som skedde. Med sin sista kraftansträngning lyckades den brune trollkarlen ge Morman nådastöten, och hans kropp upplöstes i intet. Men ringen fanns kvar, och föll till Mormans banemans fötter. Och Radagast tog hans ring.

Upp
Tillbaka till Sagan om Sarumans och alvernas återkomst