Dvärgavsnittet blir ju konstigt. Andersson börjar plötsligt prata om den engelska översättningen. Jag gissar att du sitter med det problemet nu.

Ja, det blir ju lite konstigt hur man än gör när man översätter andra halvan av Appendix F. Men som jag ser det är Tolkiens påhittade översättning till engelska en del av fiktionen och bör översättas som den står. Jag vill absolut inte låtsas att författaren skulle vara svensk! Jag har därför valt en annan väg än Andersson (och Ohlmarks).
En av de första meningarna i delkapitlet:
Kamelen skrev:
Allmänna språket har, då det är hobernas och deras berättelsers språk, av nödvändighet översatts till modern engelska.1
Och den tillhörande fotnoten:
Kamelen skrev:
1 Och förstås i denna utgåva vidare till modern svenska. Men detta delkapitel utgör författarens redogörelse för hans översättning till engelska; det handlar inte om den svenske översättarens arbete. Utgångspunkten vid överföring av kapitlet till svenska har därför varit att det skall kunna läsas och förstås även av den som inte kan engelska, men utan att försöka dölja att det är det engelska språket det handlar om. Några klargöranden om specifikt svenska förhållanden har lagts till som fotnoter, eller som komplement till befintliga fotnoter. (För lite mer om översättningen till svenska, se Översättarens förord i första volymen.) Övers. anm.
Och en annan mening med tillhörande fotnot lite senare:
Kamelen skrev:
Namnet på Häradet (Sûza) och alla andra hobiska ortnamn har således blivit förengelskade.1
Kamelen skrev:
1 Och på samma sätt förstås försvenskade. Men på flera ställen i detta kapitel, där Tolkien beskriver och exemplifierar sin översättningsmetodik, får de engelska orden och namnen stå kvar för att göra det hela mer begripligt. I dessa fall lägger jag till de svenska betydelserna och motsvarigheterna inom hakparentes. Övers. anm.
Därför kan det i kapitlet se ut till exempel så här:
Kamelen skrev:
Sålunda är Bree [Bri], Combe (Coomb) [Kjuse (-kjusan)], Archet [Artjätt] och Chetwood [Tjättskogen] modellerade efter relikter i brittisk nomenklatur, valda efter deras betydelse: bree ”kulle”, chet ”skog”.
Det blir kanske en aning klumpigt. Men det blir tydligt, utan att dumförklara läsaren. Just det där med
dwarrows har jag inte kommit till än. Men det blir ju inte särskilt svårt på det här viset.