Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

(Tack ErikB)

I gammelklubben hamnade vi i en diskussion angående naturbeskrivningarna i boken och jag tycker att det vore intressant att få ta del i vad ni andra tycker.

Den här gången jag läser har jag gett mej den på att jag ska göra mej en bild av alla miljöer de vistas i, men det är ingen enkel sak har det visat sej. Hur är det för er andra? Hoppar bilderna upp i huvudet av sej själv? Eller måste ni anstränga er för att få dem på plats? Eller klarar ni er lika bra utan bilderna?

Själv får jag anstränga mej ganska ordentligt ibland för att få platserna att träda fram, och trots det får jag ge upp vissa miljöer. Jag upptäcker att min ordförståelse (även på svenska) stundtals inte räcker till utan begreppet blir ganska diffust. Hur ser en kummel ut till exempel? Och hur hög, lång, bred är "en hill"? Eller en ravin för den delen?

Okay, vi har ju Jacksons magnifika Midgård att ta till, men han har ju inte varit överallt, och dessutom vill jag inte gärna köpa hans bilder rakt av utan att först fördjupa mej i hur Tolkien möjligen såg dem. Men det är som sagt inte helt enkelt. Eller som Idril så väl uttryckte det: "Tolkiens beskrivningar är ofta ganska detaljerade och inte så målande (Hädar jag nu?)"

nu kommer jag och skriver igen hära för jag tyckte det var en intressant fråga...

för mig så är det nog mycket så att bilder bara hoppar fram, men det är likadant med allt jag läser. fast nu kanske jag inte talar sanning riktigt. om jag ska försöka beskriva... det är så att när jag läser så får jag bilder i huvudet som är väldigt mycket som drömbilder*. med det menar jag att jag mer får en känsla än en hel bild i huvudet. skepnader med vissa detaljer. om jag sedan ställer mig själv frågan hur det verkligen ser ut kan det hända att bilden glider undan helt, och jag får anstränga mig för att 'hitta på' en miljö. annars kan det hända att bilden klarnar, och jag får en mycket klar idé om hur det ser ut.

det skiljer sig också beroendes på vad det är jag försöker föreställa mig. landskap och byggnader är lättare att tänka i detalj, medans människor och varelser är svårare att sätta fingret på.

*drömbilder... när jag vaknar har jag en känsla av platsen jag varit på, snarare än en visuell 'bild', och det är som att titta på den där synvillan med ett rutmönster, där man kan se prickar i korsen, men inte när man tittar rakt på korsen... på samma sätt kan jag få en känsla av drömmen, men om jag försöker fokusera på en viss del försvinner den bara. okej, nu har det här blivit lite väl flummigt.

Jag har bara läst Ringarnas Herre (eller vad den nu kommer att heta) två gånger. Första gången var på svenska för rätt länge sedan och då var jag inte så väldigt noga med att följa beskrivningarna när jag tänkte mig hur allt såg ut, vilket ledde till lite trubbel med att få allt att stämma. Jag struntade t.ex. i det där med väderstreck...


Innan jag gick och såg Fellowship of the Ring på bio så läste jag boken på engelska för att se hur jag själv tänker mig allt innan film-midgård fastnar för gott i huvudet på mig. Oftast gick det ganska lätt och bilderna bara dök upp i huvudet, men på vissa ställen hade jag väldiga problem med att få fram någon bild på grund av ord som jag inte visste betydelsen av. Det blev en hel del omläsningar av samma stycke, och hjälp av en ordbok när jag till sist hittade den, och då gick det till slut.


Jag hade bestämt mig för att vara riktigt noggrann den här gången, och inte läsa vidare förrän jag hade en tydlig bild av miljön och vart de går, men vid Minas Tirith fick jag ge upp på ett ställe. Det gick bra att föreställa sig allt tills de kom högst upp men där fick jag lov att ge upp för min uppslagsbok syntes inte till.

Det var väldigt kul att läsa alla beskrivningar av allt den här gången. När jag var yngre tyckte jag att det blev lite tråkigt när Tolkien började på en lång beskrivning, men det kändes helt annars nu. Hela världen blev så tydlig i mitt huvud. Midgård är en mycket vacker plats.

Du har beskrivit precis som det är för mig också. När jag läser kommer bilderna av sig själva men de är vaga och utan detaljer (oftast).

Jag får allting uppspelat som en film i mitt huvud numera och noterar aldrig egentligen att jag läser ord. Ganska bra ibland men sämre när man får t.ex. hårfärg och sådant beskrivet för sig långt efteråt. Då kan bilden hänga kvar i medvetandet.

Jag måste också medge att jag har svårt med avstånd. Ibland så kan man nästan se ner till Mordor från Eregion...
Men då får man skärpa till sig.

När jag var liten och läste Fotr så låg Lothlorien i en liten bäckkrök på ett par meter i kvadrat...

Ja, visst var allt mycket mindre när man var liten?! Allt är relativt antar jag...

Något jag tycker är ännu knepigare än avstånden är faktiskt topografin. Hur högt ligger den här landsänden i jämförelse med det där området? Hur höga är de där bergen egentligen? Och, som någon tidigare sagt, hur hög är egentligen en "hill"...? osv.

Hur djupt är arton famnar?
Ibland så improviserar hjärnan vilt och man får spola tillbaka filmen ett par gånger för att få bilden att klarna.

1 Famn = 3 alnar = 1,78 m
Så 18 famnar är ca 32 m

Rätta mig om jag har fel..

Vissa saker, speciellt städer och berg måste jag kämpa för att få tillräckligt stora.

Berg går an men avstånd...

Apropå avstånd och storlek, eftersom mina egna bilder tenderar att bli aningen förkrympta blev PJ:s Midgård till viss del en besvikelse. Hade velat att filmens Midgård skulle vara så stort och vidsträckt att mina egna föreställningar liksom blev korrigerade och mina leagues och miles uttänjda till sin rätta längd. Och istället fick jag en värld som var ännu mindre än min egen. Osis.

Första gången jag läste böckerna hade jag fortfarande svårt för miljöbeskrivningar, så jag hoppade helt automatiskt fram ca 10 rader så fort en miljöbeskrivning inleddes. Nu har jag ju läst dem allihop och kan konstatera att mitt Midgård också är i mini-format. Jag tror att det är bäst så faktiskt.

jag försöker anstränga mig för att få mitt midgård att bli större. Brukar stanna upp när jag läser och tänka; vänta lite nu så där kort avstånd mellan städerna är det faktiskt inte.

Jo det blir ju lite konstigt när man tänkt sig avståndet ett par kilometer och brödraskapet tar flera veckor på sig...