Tolkien kunde gott ha skrivit en bok om Rohan också i stället för att sätta in allting i tilläggen. Enligt appendix A levde Thengel länge i Gondor i tjänst hos den dåvarande rikshovmästaren Turgon, eftersom han inte kom överens med sin far Fengel. Han gifte sig sent med Morwen av Lossarnach, och Theoden och två av hans systrar föddes där.
När Thengel var 48 dog hans far, och han återvände motvilligt. Théoden, som var yngst av barnen, var fem år då. Vid Thengels hov talades senare Gondors språk, vilket traditionalisterna inte uppskattade. Men beroende på hur stort inflytande drottningen hade på sina barns uppfostran tror jag att de lärde sig både läsa och skriva.
Thengel framstår som en intressant figur, en viljestark modernist, tapper man, god och vis kung etc. Märkligt att han skildras så positivt samtidigt som han utför handlingar som Tolkien säkert skulle ogilla: träter med sin far, lämnar sitt land och sina uppgifter som tronföljare fast han är ende sonen, sviker sin egen kultur etc. Skulle ha varit intressant att få läsa mer om honom.
Jag skulle också vara intresserad av hur man bedömer vad som är en "högtstående" kultur och på vilken punkt i medeltiden man gör nedslag. Det är en tusenårig era vi talar om. Min tolkning av Rohan går mera i stil med de ädla barbarfolken i Europa under slutet av romartiden och folkvandringstiden. Bl a Tacitus skriver beundrande om germanerna på samma sätt som Aragorn talar om rohirrim.
Slutcitat ur Platons dialog Faidros:
Citera:
Det skulle bli för långt att gå igenom allt det myckna, som Tamus skall ha sagt om alla hans olika uppfinningar, både för och emot. Men när Teut kom till bokstavsskriften, sade han: »Denna uppfinning skall göra egypterna visare och mera minnesgoda; det är ett medel att skaffa visdom och gott minne.» Konungen svarade: »Mångförfarne Teut! Den ene har förmågan att göra uppfinningar, den andre att bedöma, vad gagn eller skada de kunna göra för dem som skola använda dem. Och nu har du, bokstävernas fader, i kärlek till dina barn tillskrivit dem en egenskap, som de ej alls ha. Ty denna din uppfinning skall skapa glömska i lärjungars själar, enär de ej skola komma att odla sitt minne; ty i förtröstan på skriften skola de hämta minne utifrån, från de främmande tecknen och ej från sitt eget inre. Din uppfinning hjälper dem ej att få ett gott minne, utan ersätter deras eget dåliga minne. Du skaffar ej dina lärjungar sanningen utan blott ett sken av sanning. De skola få höra mycket men ingenting lära; de skola inbilla sig veta mycket och dock i allmänhet vara okunniga; de skola bliva odrägliga att umgås med, sedan de blivit självkloka i stället för kloka.