Nerloth skrev:
Men det finns väl visst en rikssvenska, även om inte alla följer den. När utlänningar lär sig svenska t.ex. så går de ju efter ett visst uttal. Alltså orden har ett bestämt sätt de uttalas, sen finns det dialekter som avviker från detta. Så det fonetiska alfabetet skulle ju isåfall vara utformat efter denna risksvenska.
Historiskt sett finns egentligen ingen rikssvenska. Tvärtom, så är det dialekterna som
är den riktiga svenskan, allt annat är, som sagt, bara en konstruktion som har sin grund i 1800-talets nationalism. Enda anledningen till att exempelvis norrländska dialekter, gutemål och skånska kallas för ett språk är för att de talas i samma rike.
Det är alltså inte dialekterna som avviker från rikssvenskan, utan rikssvenskan som försökt tvinga in alla olika sorters svenska i ett stavningssystem (och misslyckats). Och om du lyssnar på invandrare som pratar svenska hörs det ju om de kommer från Rosengård i Malmö, eller Rinkeby i Stockholm.
Av samma anledning går det inte att säga att ett ord har
ett bestämt uttal, som är korrekt. Det skiljer sig alltså från landsända till landsända. Med ditt fonetiska system skulle alltså sje-ljudet stavas på minst tre olika sätt beroende på varifrån i Sverige man kommer. Inget sätt är mer "rätt" än något annat.
Citera:
Man kan ju fortfarande välja att uttala orden korrekt eller inte.
Sålunda finns heller inget enda "korrekt" sätt att uttala ett ord.
Citera:
Jag ser faktiskt inte att det skulle vara någon skillnad egentligen, det enda man egentligen förändrar är ju stavningen på orden.
Skillnaden skulle bli att man i ännu högre utsträckning skulle bli tvungen att försöka tvinga in språket i en mall, som har mycket liten verklighetsförankring. Man skulle behöva ta ställning till vad som är "korrekt" uttal, och därmed behöva göra språkliga kompromisser, som knappast skulle göra någon nöjd. Dagens skriftsvenska är en sådan kompromiss. Alternativet skulle vara att helt utgå från
en av Sveriges dialekter, och hur skulle man välja ut denna? Genom folkomröstning? Man skulle på så sätt legitimera den gamla tanken att dialekter är något fult, vilket alltså inte kan vara sant.
Citera:
(Exempelvis stavas Ägg med Ä, fast jag uttalar det Egg.)
Varifrån kommer du? Stockholmstrakten? Jag uttalar nämligen också "ägg" och "egg" likadant. Men en stavningsreform av ditt slag skulle ha två brister:
1) Ordens historielöshet (vilket även blir fallet med Fëanors reform)
2) Det faktum att det faktiskt
finns dialekter som skiljer på kort "e" och kort "ä".