Att de förstod att de låg pyrt till efterhand som kriget pågick är ju självklart, men då var det för sent att retirera ända ner till Isenvaden och bygga på försvaret där. Under reträtten hade de med säkerhet gått förlorade snabbare än genom att försvara Arnor. Hade de kunnat förutse att det skulle gå så illa i Arnor är en annan sak, men hade de gjort det hade historien som helhet tagit en annan vändning och alla de små tillfälligheter som gör att ringen förstörs hade troligen inte skett = Sauron tar över hela Arda.
Egalmoth skrev:
en palantir i orthanc hade räckt för att dom skulle kunna ena riket o utspana fiendens rörelser.
Hur skulle de kunna utspana allt fienden gjorde om de hade en sten i NV och resten i SO? De hade blivit omringade, utan möjlighet att ta sig ut, och undan för undan hade deras kraft mattats så att fienden till slut tar sig in i deras försvarsring, och därmed till slut besegrar dem helt. Bättre att fördela stenarna på många punkter så att de kan se mer.
Egalmoth skrev:
om ithilstenen o de andra stenarna förts till minas tirith hade sauron aldrig fått en palantir i sin hand. kungarna eärnil o eärnur insåg ju faran så dom använde aldrig minas tiriths sten o inte heller tycks det som om någon rikshovmästare gjorde det förrns denethor II, sedan ithilstenen tagits av nazgulerna. så dom såg värdet i stenarna o såg också faran i om fienden besatt en eller flera stenar.
Att de inte använder sig av stenarna när Sauron fått tag i en var förvisso smart, men det har inte med saken att göra, då detta sker efter att Arnor fallit. Att låta bli att använda dem betyder inte att de inte skulle kunna det vid behov. Men att låsa in alla på endast två ställen innebar en stor förlust i de lägen då man behövde dem, särskilt innan Sauron tar en. Det är ungefär detsamma som att låsa in alla magiska svärd de hade för att inte fienden ska ta dem och bruka dem!