EN ÖVERGIVEN BORG

Fjärde avsnittet
Död välkomnar dåren


Av: Gustav Dahlander
Bild: Patrik Jakobsson

ndrâzor och Umeras nådde vad som var den andra våningen under markplanet. Här syntes ett stort antal ljusskygga plantor, ordentligt satta i rader i ett angränsande rum, till vilket dörren stod öppen.
    "Se! nu vet vi att vi har örter i grannskapet. Många av dessa har säkerligen helande egenskaper", sade Indrâzor, varefter han satte en hand i ryggen på Umeras för att tvinga honom att fortsätta. Denne såg ut att vilja undersöka örtodlingen närmare.
    De båda fortsatte så nedåt, längs smala, mörka trappor, mot den tredje våningen under markytan. Denna visade sig utgöras av en bred korridor och i slutändan av den en bastant järndörr. Dörren mätte tio fot på bredden och säkert femton på höjden. Indrâzor försökte öppna den, men den visade sig vara låst och omöjlig att dyrka upp.
    "Det är sannerligen här skatterna finns", jublade Umeras. "Låt oss gå på jakt efter nycklar eller något annat som vi kan använda!"
    "Ja, det kan vi finna på våningen under oss", sade Indrâzor, som nu endast med stor ansträngning kunde hålla tillbaka den upphetsning som väcktes vid tanken på rikedomarna. "Läs bara inskriptionen här borta vid trappvalvet!"
    Umeras kom tillskyndande och läste:

Ned, djupt ned, skatter du kan finna.
Förbi bestarna och nära vattnen.
Rikedom hälsar den vise,
död välkomnar dåren.


"Det är sant!" sade han så. "Jag hör ljud av rinnande vatten vid trappans slut. Låt oss gå ned!"
    Så vandrade de två med stor försiktighet ned längs det mörka, ekande trappvalvet -- mot ljudet av vatten.

När de kom ned till den fjärde våningen under markytan nådde i dunklet åsynen av en flod deras ögon. Denna tycktes jaga fram tvärs igenom byggnaden. En bro hade byggts över och på andra sidan skymtade en korridor som ledde bortåt i mörker. Vid lastkajen på andra sidan låg en liten eka förtöjd. Den var uppenbarligen av gott slag, och såg inte ut att vara gisten eller ha tagit in vatten.
    På deras högra hand stod en dörr öppen, och i rummet innanför fann de en raserad bassäng, synbarligen en gång mycket vacker. I rummet fanns inget av värde, vilket omedelbart fick Umeras att känna besvikelse, men Indrâzor manade honom att i stället söka i nästa rum. På dörren till detta fann de båda ytterligare en inskription:

Väl på andra sidan ska den vise ej sig dröja,
ty inför faran tvingas han sitt övermod att böja.


Indrâzor läste detta, och sade därefter bekymrat:
    "Detta klingar inte väl i mina öron. Vi kanske skulle undvika det här rummet?"
    "Är du helt från vettet?" utropade Umeras upprörd. "Det förstår ju minsta barn att texten är till för att villa bort folk härifrån! Här finns säkerligen både nycklar och skatter!"
    "Må du få rätt. Men vi måste i vilket fall iaktta stor försiktighet om vi går dit in … Ack, jag hoppar att jag slipper ångra att jag lyssnar på dig nu."
    Med dessa ord öppnade Indrâzor dörren, med stor försiktighet och draget svärd. När dörren stod på vid gavel var emellertid det enda som de såg några lårar och kistor på det lilla rummets golv.
    "Se! Vad var det jag sade? Inga vilda bestar alls. Bara kistor, säkerligen fulla med skatter", sade Umeras, och gick fram till den största av kistorna. Han öppnade dess lock och gav upp ett högt glädjetjut.
    Indrâzor anade vad Umeras funnit. Han skyndade fram, och hjärtat slog volter i hans bröst. Han lutade sig över den öppna kistan, samtidigt som nordmannen tog upp en stor näve av dess innehåll -- myriader av glittrande smycken och ädelstenar i allsköns färger och nyanser. Indrâzor tog även han en näve värdesaker, men i det ögonblicket dog hans glädje.


"Umeras", sade han. "Detta är glas och målat järn, knappt värt mer än kistan det ligger i."
    "Vadfalls?" utropade Umeras. "Vad är det du säger?"
    Indrâzor svarade emellertid inte på detta -- han var redan vid nästa kista, för att röja dess innehåll. Sedan han öppnat denna såg han upp mot Umeras med mörk blick:
    "Det är samma innehåll här: glas och järn. Här ligger även några dolkar, tillverkade i de allra simplaste material. Detta rum har inget mer att bjuda. Låt oss i stället söka på andra sidan bron."
    Han tog raskt Umeras -- som stod och stirrade tomt framför sig -- i kragen, och drog med sig nordmannen mot dörren. När de var ute och Umeras hade kommit på fötter igen sträckte Indrâzor ut sin hand för att skjuta igen dörren, men innan han utfört rörelsen slog dörren igen -- alldeles av sig själv och med stor kraft. Umeras återfick vett och sans efter sin oerhörda besvikelse. Ögonblicket därefter hördes ett skrapande ljud inifrån rummet, liksom av sten som nöter mot sten. De försökte öppna dörren, men den var nu orörlig. Efter att det kusliga ljudet pågått en kort stund nådde ljud av trä som knäcks och glas som krossas deras öron. Det skapande ljudet, som fick nackhåren att resa sig på Umeras och Indrâzor, fortsatte en kort stund ytterligare, och sedan blev allt åter tyst. Ett klickande ljud hördes -- dörren gick återigen att öppna.
    De blickade försiktigt in. Åsynen som mötte dem fick deras hjärtan att frysas till is. Alla kistor som tidigare stått utspridda hade nu hamnat i en linje längs mitten av rummet. Alla trälårar var krossade -- också glassmyckena i dem hade med skrämmande styrka smulats sönder.
    "Vad som hänt här begriper jag inte riktigt", sade Indrâzor skräckslagen, "men jag vet att vi hade tur som inte befann oss i rummet efter det att dörren stängdes."
    "Det finns inget mer att fundera över", sade Umeras. "Låt oss då i stället gå för att se efter vad som döljer sig bland skuggorna på andra sidan bron."
    "Du talar rätt, vän Umeras. Kanske har vi större skattsökarlycka där."

Med dessa ord vandrade de bort från det svekfulla rummet och över den gamla träbron. De noterade att den bitvis hade blivit murken av all väta som ansatt den genom åren, men den bar ändå gott och väl två mans vikt. Både Umeras och Indrâzor var nu fast beslutna att inte låta sig avskräckas eller nedslås av skrämmande företeelser och bakslag, så de gick med stadiga steg, drivna av tanken på rikedomen.


---------------

Till föregående avsnitt
Till nästa avsnitt

---------------


Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp


© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare