SAGAN OM GOTHMOG

Sjunde avsnittet
Avsked

Av: Oliver Madden
Bild: Taurrohir

edan dess hatade Saruman Snabbstride och alla hans släktingar och vänner.
   Gandalf räknade till tre och sedan hoppade de fram från träden som de hade gömt sig bakom. Snabbstride avfyrade en brinnande pil mot den svarte ryttaren och Gandalf sköt något som liknade en blixt mot honom med sin vandringsstav. Nazgûl föll bakåt, men reste sig snabbt. I samma stund högg Saruman med sitt svärd mot Alatar, som parerade utfallet med sin egen klinga. Saruman använde så även han sin stav mot sin motståndare, och sköt ett vitt ljus mot denne. Alatar parerade ljusstrålen med sitt svärd och högg mot Saruman. Denne skadades i ena armen och blodet fläckade marken. Plötsligt kom Snabbstride till undsättning och högg mot den blå trollkarlens ryggtavla. Alatar skrek av smärta och snodde runt. Han högg mot utbygdsjägaren och denne träffades i bröstet. Snabbstride föll mot marken och förlorade medvetandet.
   Under tiden fortsatte Gandalf att slåss mot nazgûl, men även han slogs medvetslös. Nu var det bara Saruman kvar, och denne kämpade för sitt liv mot Alatar blå. Deras svärd möttes gång på gång, och i ett våghalsigt försök att få övertaget kastade sig Saruman fram mot Alatar. Han vände sig på ett underligt sätt i luften och högg två gånger till med sitt svärd. Så landade han bakom sin motståndare, som skrek av smärta.
   Saruman ställde sig upp och åsåg hur nazgûls konung sakta gick mot honom. Alatar satt på knä och skrek av smärta. Hans båda händer låg bredvid honom på marken; de ryckte fortfarande. Hans armar slutade nu abrupt vid handlederna. Blodet sprutade.
   Häxmästaren av Angmar vände sig mot den blå trollkarlen.
   -- Nå? sade han.
   -- Jag vet inte, jag vet inte, snyftade Alatar.
   -- Kommer du med oss? frågade den svarte.
   -- Nej, Alatar, skrek Saruman plötsligt.
   -- Tyst, trollkarl, sade nazgûl.
   -- Alatar, sade Saruman. Om du gick med dem skulle du aldrig få frid i ditt hjärta!
   -- Jag vill inte gå med dem … kved Alatar.
   -- Du har inte längre något val, sade Svarte ryttaren, och gick fram till den skadade på marken. Nazgûl tog fram en dolk, och Saruman kände igen den. Det var en morgulkniv. Vålnaden stack den i Alatars bröst och trollkarlen föll till marken.
   -- Nu kommer han bli en av er, sade Saruman.
   -- Dock en mycket, mycket svagare. Han kommer att få stanna i Minas Morgul tills timmen är slagen.
   -- Får jag komma med ett önskemål? frågade Saruman, som var förvånad över att nazgûl inte anföll.
   -- Ja, Saruman.
   -- Han skall aldrig kallas Alatar blå igen. Numera går han under namnet Gothmog. Överens?
   -- Så skall det bli.
   Nazgûl tog tag i Alatars, eller Gothmogs, livlösa kropp och steg upp på sin häst.
   -- Vi kommer säkerligen att mötas igen, Saruman vit. Men nazgûl kommer inte att sätta sin fot utanför Minas Morguls portar igen, tills timmen är slagen.
   -- Och när är det? frågade Saruman.
   -- Det kommer ni att märka, sade nazgûl och red iväg, bort i mörkret.
   I samma stund som Svarte ryttaren försvann vaknade Gandalf. Han reste sig och sprang bort till den medvetslöse Snabbstride. Han försökte få liv i honom. Efter några minuter såg trollkarlen upp på Saruman.
   -- Var är Alatar och Häxmästaren? frågade han.
   -- Alatar finns inte längre, svarade den vite. Nu heter han Gothmog och är slav under Sauron. Han måste ha varit besatt av ondskan i många, många år. Det var bara en tidsfråga innan han öppet blev en tjänare under Ögat.
   -- Undrar var Pallando blå finns … sade Gandalf.
   -- Han är nog död … svarade Saruman.

När de kommit fram till Isengårds portar red Saruman före, och lämnade Gandalf och Snabbstride -- som hade vaknat till liv -- att ta farväl. Det var gryning och ovädret hade gått över. Den grå trollkarlen och hans vän omfamnade varandra.
   -- Vi ses nog snart igen, Gandalf, sade Snabbstride.
   -- Ja, jag tror att vi gör det, svarade den grå. Farväl, min vän.
   -- Farväl, Gandalf.
   -- Det var trevligt att åter träffas, Arathorn.
   Så red de skilda vägar. Utbygdsjägaren red mot Riftedal och Gandalf åt Fylke-hållet.


Samma kväll satt Saruman i sin tronsal och såg in i palanírens djup. Han såg en liten, senig varelse med stora ögon. I sin hand hade varelsen en liten, liten ring av guld.

---------------


Till föregående avsnitt

---------------


Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp


© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare