SAGAN
OM GOTHMOG
Sjätte avsnittet
– Nattliga ryttare
 |
Bild: Taurrohir och Gustav Dahlander
aruman
och Alatar talade inte med varandra på tre dagar. En regnig natt hörde
Saruman så klappret av hovar nedanför tornet. Han gick fram till ett
fönster och såg ut. Där nere satt en grå figur på en brun häst. Det
var Gandalf. Och utanför Isengårds ringmur skymtade tre svarta hästar
och på dem satt tre nazgûl. De vågade sig inte in i Isengård. De hade
tydligen jagat Gandalf, men nu var han i säkerhet. Gandalf steg av hästen och sprang fram till tornets port. Han bankade på ytterdörren. Snart öppnades den av Jim Arbéter, som hjälpte den grå trollkarlen in. Saruman sprang ned för trapporna och mötte sin vän i hallen. De omfamnade varandra. Den grå var utpumpad, genomvåt, trött och andfådd. Saruman hjälpte honom in i ett hemtrevligt rum med en brinnande brasa i öppna spisen. Han satte ned honom i en bekväm fåtölj och röt åt Arbéter att skaffa gästen te. Jim nickade och sprang iväg. Snart kom han tillbaka med två koppar, en tekanna och ett fat med kakor på en bricka. Saruman satte sig i en stol bredvid Gandalf och Jim serverade dem. De åt och drack under tystnad en stund, sedan sade Gandalf:
-- Jag fann Alatar blå … Han befann sig i Umbar. Men jag tappade bort honom.
-- Det gör inget, sade Saruman. Jag har honom här i Orthanc.
Gandalf reste sig med ett ryck.
-- Här!?
-- Ja, svarade den vite. Vad är det Gandalf grå?
-- Var är han? frågade Gandalf oroligt.
-- I det tjugofemte gästrummet. Hurså?
-- Kom, sade Gandalf och gick ut från rummet.
Han tog sin käpp och sprang upp för trapporna, tätt följd av Saruman. De tillryggalade flera hundra trappsteg och kom snart till en korridor med massor av dörrar på sidorna. På varje dörr fanns ett nummer. Snart fann Gandalf nummer tjugofem. Han sparkade upp dörren och stormade in med sin käpp framför sig. Rummet var tomt. Fönstret i andra änden var öppet och det regnade in. Gandalf sprang fram till det och såg ut. Nere på marken galopperade en häst med en ryttare iväg från tornet.
-- Vad står på, Gandalf?! skrek Saruman.
-- Alatar är Saurons tjänare nu! Nu är han på väg till ett möte med …
-- Med vem?
-- Häxmästaren av Angmar, nazgûls ledare, svarade Gandalf med en suck.
-- Kan vi inte stoppa honom då?
-- Jo, sade Gandalf. Jag kom inte ensam.
I samma stund red en ny gestalt efter Alatar. En människa. I sina händer höll han en pilbåge. Mannen på den förföljande hästen avlossade en pil mot den bortflyende trollkarlen. I samma stund klöv en blixt den nattsvarta himlen. Ett oväder blossade upp och regnet föll kraftigare. Gandalf och Saruman sprang ned för trapporna. Saruman ropade på Jim Arbéter. Denne gjorde i ordning deras hästar och kom sedan fram med svärd till dem båda. De båda trollkarlarna steg upp på sina riddjur och innan de gav sig av frågade Saruman Gandalf:
-- Vem är mannen du hade med dig?
-- Han är en utbygdsjägare som kallar sig själv Snabbstride. Vi har länge varit vänner.
-- Men han är bara en människa, Gandalf.
-- Jag vet. Det är därför vi ger oss av nu.
I samma stund red de iväg. Natten var svart, men alla blixtar gjorde att de båda trollkarlarna såg var de befann sig. Snart hann de ifatt människan. Han red en snabb, stark, svart häst och var en skicklig ryttare. Efter någon timmes ritt nådde de tre Fangornskogen. De saktade in, men red ändå in ibland träden. Snart förstod de att de måste ha tappat bort Alatar. Men de slutade inte leta. Efter en stund såg de något mellan träden. Det var Alatar blå, som talade med nazgûls ledare. De andra svarta ryttarna fanns inte där.
-- Där har vi dem, viskade Snabbstride med en barsk röst. Jag och Gandalf tar nazgûl, så tar du, Saruman, den där trollkarlen.
-- Ursäkta mig, herr utbygdsjägare, men här bestämmer jag, sade Saruman.
-- Visst, svarade Snabbstride. Men kom med ett bättre förslag, snabbt.
Saruman var tyst en stund och sedan sade Snabbstride:
-- Just det. Skall vi slå till någon gång?
---------------
Till föregående avsnitt
Till nästa avsnitt
---------------
Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp