BERÄTTELSER FRÅN FJÄRDE ÅLDERN:
EN KRIGSHERRES ÅTERKOMST


Första avsnittet – Början

Av: Robin Velander alias Sauron X
Bild: Ylva Styffe

Prolog
Det var frid i Midgård i flera år efter Ringens krig, det krig som avslutade tredje åldern. Samvis den Modige, Peregrin den Ståndaktige och Meriadoc Krigaren besökte ibland Gondor, och deltog i Aragorns expedition till norden tillsammans med Legolas från Norra Ithilien och Gimli från Glittergrottorna.
   Sam höll sig ofta i Fylke, medan Merry och Pippin brukade uppehålla sig i Gondor och hjälpa Aragorn med hans kungliga ämbete. Men i sydväst fanns aldrig mycket godhet. Mordor kunde inte grönska på länge än, men ljuset hade drabbat asklandet och Aragorn hade börjat kolonisera ytterkanterna av dess landamären. Men jättarna hade börjat bosätta sig i Askbergen runt Mordor, och de jagade iväg Aragorns kolonisatörer. Mörkret började torna upp sig över västerm och krigsherren Tsavong Lai -- en maia som under Ringens krig fick haradrim att alliera sig med Mordor, men själv stannade i Barad-dûr under Minas Tiriths belägring och gav befälet över södringarna till Svarte Ormen -- återvände till Mordor med en liten styrka på femtusen orker för att besätta Svarta landet igen. De attackerade kolonin vid Minas Morgul och återtog Häxmästaren av Angmars gamla bostad. Aragorn började bli orolig när svarta moln kunde ses igen över Mordor. Men drottning Arwen var inte orolig. Hon sade att ljuset hade tagit Mordor, men Aragorn började ändå sätta ut styrkor runt Gondors gränser. Éomer och Faramir blev kallade till Minas Tirith i denna krisens tid, och Aragorn sökte i Mina Tiriths stora arkiv efter olika fiender till Gondor.
   Trots detta var livet i Midgård ganska fridfullt. Samvis i Fylke fostrade alla sina söner till bra trädgårdsmästare. Han visste inte att hans första son Frodo, som fått sitt namn efter Frodo Secker, ringbäraren, skulle komma att bli lika betydelsefull som Sam själv var för inte så jättelänge sedan. Om inte än viktigare …


Det var en gång en hobbit. Hobbitens namn var Frodo Gamgi. Han bodde i det gamla Säcks ände med sin familj. Hans far var Samvis "Sam" Gamgi, borgmästare över Fylke och en legendarisk herre. Det var nämligen så att Frodos far för inte så länge sedan var med och förgjorde Härskarringen, Saurons storslagna ring. Efter detta återvände han hem och gifte sig med Frodos mor Rosa Torping.
   Samvis Gamgi skulle snart fylla år, och förberedelserna var redan igång. Frodo väcktes av en solstråle som sken honom rakt i ögat.
   "Äntligen är du vaken lillen", sade hans äldre syster Elanor och retades med honom som vanligt.
   "Äsch, håll mun", sade Frodo.
   "Vi har finfint besök från Gondor. Pappa pratar med vårt besök", tillade Elanor.
   Frodo steg nyfiket upp för att se efter. Kung Aragorn och drottning Arwen av Gondor stod framåtlutade i "Gamgi-huset" för att inte slå i huvudet.
   "Va! Är det säkert?" frågade Frodos pappa Sam.
   "Ja, det är det tyvärr, min vän", sade Aragorn.
   "Vad för något?" undrade Frodo.
   "God morgon Frodo", sade Aragorn och log.
   "Din son har rätt att veta, Sam", sade Arwen med sin underbara röst.
   "Jaja, det är så att rök stiger från Mordor igen och porten till Gondor har attackerats av orker", sade Sam.
   "Jag är här för att fråga om några hobbitar är villiga att strida med oss. Detta ser ut som ett inbördeskrig", sade Aragorn.
   "Har några andra anslutit sig?" frågade Frodo.
   "Ja, runt tusen dvärgar, femhundra alver och tre hobbitar", berättade Arwen.
   "Vilka då?", frågade Frodo.
   "Kolras Stolzenfot, Jeanie Nedomkull och Sam här", berättade Aragorn.
   "Då ansluter jag mig också", sade Frodo.
   "Bra, då vet vi det. Men vi måste skynda vidare", sade Arwen och gick ut.
   "Och du Sam. Jag har det här till dig", sade Aragorn och räckte fram ett brev.
   "Det är ju från …"
   "Frodo Secker, jag vet", sade Aragorn. "Det kom med duvpost från Valinor", fortsatte han, och följde efter sin fru.
   "Frodo jag …"
   "Nej pappa! Jag följer med vare sig du vill eller inte. Jag är faktiskt inget barn längre. Merry och Pippin var ju yngre än jag när de följde med farbror Frodo", sade Frodo bestämt.
   "Nåväl packa dina saker då", sade Sam och smålog.

I Mordors land satt krigsherren Tsavong Lai på sin tron. Tre orker kom in.
   "Vad befaller ni, mästare?" frågade dem.
   "Gör i ordning en armé, trogen Tsavong Lai. Att ta över Midgård!" röt han och hånlog. "Skapa en ny sort av uruk-hai och … gör i ordning min privata armé. Vi ska anfalla Riftedal och jaga alver", fortsatte krigsherren.
   Mängder av orker gjorde sig redo för strid. Tsavong Lai tog på sig sin rustning och sin hjälm, som en gång hade varit Saurons, satte sig på sin häst, höjde svärdet och sade:
   "Uck nai sam pente!" Alla orkerna började springa eller rida. De var på väg till Moria för att hämta bergsorkerna, vättarna.

Efter två dagar var de framme vid det nedfallna Khazad Dûm. "Vättar! Var är ni!?" ropade Tsavong Lai, och massor av vättar kröp ner från väggarna, upp från golvet och ut från alla grottor.
   "Vi ska anfalla Riftedal och skapa nya orker! Är ni med mig?" skrek krigsherren.
   Ett unisont vrål steg upp från vättarna och de började genast rusta sig för strid.

Samtidigt i Riftedal hade Frodo, hans far Sam, Jeanie Nedomkull, Kolras Storfot, Arwen av Gondor och Aragorn av Gondor anlänt. Den nya mästaren över Riftedal, herr Alrosion gick fram till dem och hälsade dem välkomna.
   "Välkomna till Riftedal, mina storslagna vänner", sade han vänligt. "Och till er, drottning Arwen, säger jag välkommen tillbaka hit." Arwen log. Men plötsligt hörde de trummor och himlen började mörkna.
   "Orker!" skrek Alrosion och sprang till sin borg. Trehundra alver ställde upp på borggården inom ett par minuter. Det strömmade orker och vättar ner från de omgivande kullarna. Hälften av de stridsberedda alverna började skjuta pilar från alvpilbågar. Flera döda orker rullade ned. Plötsligt var de anfallande horderna nere bland boningshusen.
   "Gör er redo för strid!" skrek Alrosion, och den första raden av alver drog upp sina svärd och tog fram sina sköldar. Där sattes nådastöten in för orkerna i första ledet. Men fler fortsatte att strömma ned från bergskullarna. Två skrik betydde att två liv släcktes. Högst uppe på en kulle stod en mardrömsgestalt. Han hade draget svärd och skrek något på svartspråket, som betydde: "Döda inte alverna, ta dem till fånga och gör dem till orker!"

"Spring och göm er", sade Aragorn till hobbitarna. "Jag och Arwen måste hämta vår rebellarmé i Gondor, och kanske vi låter några skogsalver från Lothlorien ansluta sig till oss."
   "Men alverna i Riftedal då?" frågade Frodo.
   "De kommer att tas tillfånga, plågas och förvandlas till vättar och orker. Vi kan inte göra någonting. De kommer tyvärr utplånas", sade drottning Arwen ledset, och sadlade sin häst Ingafrid.
   "Vi kommer tillbaka. Göm er fort!" skrek Aragorn och red iväg med sin fru. Hobbitarna sprang in i en grotta och drog för en sten. Frodo började gråta.
   "Du hörde Arwen, min son. Tyvärr kommer alverna bli orker -- och den här nya krigsherren verkar kunna komma att ta över Midgård, tyvärr, tyvärr!" sade Sam tröstande till sin son.
   Femtiotusen av orkerna fick order av Tsavong Lai att ta med sig Riftedals alver till Mordor. Hobbitarna rörde sig inte ur fläcken. Då började Kolras Stoltzenfot tala.
   "Du grabben, du är döpt efter Seckern va?"
   "Öh, ja herr Stoltzenfot."
   Plötsligt hoppade en alv ned från ett hål i grottans tak. Han pekade på Sam Gamgi och sade:
   "Sam Gamgi, du är? Ringizil mitt namn det är, vad heter pojken där?" alven pekade på Frodo.
   "Mitt na… namn är Frodo Gamgi; jag är son till Samvis", sade Frodo osäkert.
   "Hjälpa er ut från Riftedal jag ska", sade Ringizil och drog sitt svärd, drog bort stenen och smög ut. De hörde fruktansvärda ljud utifrån. Jeanie höll för öronen. Ringizil kom tillbaka alldeles blodig och sade: "Kom nu, ni måste. Stulit fem hästar jag gjort."
   Tillsammans red hobbitarna och alven ut från Riftedal. Men det var inte slut än. Ett band orker red efter dem.
   "Rid på, tar hand om dem här jag gör" sade Ringizil, och red runt orkerna så att han hamnade bakom dem. Han högg ihjäl dem lätt och red fram till hobbitarna igen.

Orken Grotbruge Ödeläggaren gick in till Tsavong Lai, som satt på Elronds gamla tron i Riftedal.
   "Fick ni tag i hobbitarna?" frågade den onde.
   "Neeej, oooccch männnnniskorrna beskyddades av nåågonting", svarade Grotbruge.
   "Börja anfallet mot Midgård. Själv tar jag hand om Fylke. Du tar Mörkveden och resten får bestämma själva."
   "Jaa herreeee", sade orken och log. Så bar det av till Fylke för krigsherren, där han hade några speciella mål: Tom Bombadill och Rosa Gamgi. Död skulle nu svepa över Arda.

---------------

Till nästa avsnitt

---------------

Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare