BERÄTTELSER FRÅN FJÄRDE ÅLDERN:
EN KRIGSHERRES ÅTERKOMST


Andra avsnittet
Slaget om Mörkveden


Av: Robin Velander alias Sauron X
Bild: "Aragorn" © Veronica Ninwanen

Frodo Gamgi red på sin ponny. Tillsammans med sin far Samvis Gamgi, alven Ringizil och de andra hobbitarna Jeanie Nedomkull och Kolras Stolzenfot. De var på väg till Hobbinge för att varna invånarna där om en orkattack. Ringizil red först och hade draget svärd.
   "Skynda er ni måste, inte långt till Fylke det är", sade Ringizil med sin vackra stämma.
   Plötsligt fick de syn på en duva som svävade ner mot dem.
   "Titta en brevduva", sade Jeanie. Ringizil stannade sin häst och lät duvan sväva ned på hans arm.
   "Kom, skåda ni ska få. Från kung Aragorn Elessar brevet är", sade Ringizil och log mot hobbitarna. De läste:

Sam, detta är Aragorn. Jag har fått ett nytt brev från Frodo från Valinor. Har lyckats samla ihop en armé på tre miljoner man. En god nyhet är att vi lyckades befria kung Alrosion från orkernas blodtörstiga händer. Det var en lätt match. Här i Gondor förbereder vi oss för strid. Rid hem till din fru Rosa. Jag tror Tsavong Lai vill ha henne för att kunna kidnappa dig.

Oroliga hälsningar från kung Elessar och drottning Arwen.


"Vi måste skynda oss!" skrek Frodo.

Tsavong Lai red i spetsen för truppen. De var nära Tom Bombadils hus nu.
   "Dra era svärd, Bombadil blir ingen lätt kamp!" skrek han. Orkerna vrålade. Där låg Bombadils hus. De red mot det, men plötsligt började stora vinrankor växa upp ur marken. Det var omöjligt att ta sig igenom. Men så lyfte Tsavong Lai upp sin katana och svingade den mot rankorna. De började brinna och Tsavong Lai skrek:
   "Ni ska flytta på er och brinna ner till roten!"
   Vinrankorna sjönk samman, och Tsavong Lai red fram mot Tom Bombadils hus. Tom stod utanför och väntade.
   "Ge er Bombadil. Ni kan inte segra!" skrek Lai.
   "Kan jag inte det, Tsavong Lai, Saurons arvinge och rättmätig arvinge till Mordor? Försvinn tillbaka till skugglandet där ni hör hemma!"
   Tsavong Lais armé lyfte plötsligt från marken, och landade flera kilometer bort. Men Tsavong Lai stod kvar.
   "Hur gjorde du, Tom Bombadil av skogen?" frågade Tsavong Lai medan han log ett hemskt leende under rustningen.
   "Jag har ärvt Ardas vackra naturs kraft och kan orsaka gott med den. Försvinn! Annars skickar jag iväg dig med. Du är en halvmaia, du är inte som Sauron. Jag kan besegra dig lätt. Och ja, dina mäktigaste krafter finns i din katana. Ingen kan förgöra dig om inte han eller hon tar ifrån dig din katana och hugger ihjäl dig. Jag behöver ingen katana för att döda dig. Halvmaia!" Vinrankor sköt åter upp från marken, och Lai tog till flykten.
   "Nu är dom borta, Gyllenbär", sade Tom lättat till sin kära.

Frodo såg Hobbinge framför sig. De hade ridit i ett dygn och hästarna var på gränsen att stupa. Där låg Säcks ände. Sam och Frodo kastade sig av ponnyerna och sprang rakt in i hemmet.
   "Rosa!" vrålade Sam. Alla tittade upp på Sam och Frodo. Barnen sprang för att krama dem, men Frodo gjorde ett tecken till dem att stanna.
   "Sam, älskling, vad är det?" sade Rosa som stod och lagade mat åt sina barn.
   "Lås Säcks ände! Stäng igen alla fönster! Jag ska låta Ringizil vakta huset. Med lite tur så kommer en del av Aragorns armé hit och skyddar er. Jag kommer nog att bli borta väldigt länge."
   Sedan störtade Sam och Frodo ut igen. De red till stadshuset vid Hobbinge där Sam, som var borgmästare i Fylke, skrev ned varningar om kriget. Sedan kom Aragorn och Arwen dit.
   "Hallå, ers höghet. Skulle ni vilja vara vänlig att gömma ett hundratal man runt buskarna vid Säcks ände? Jag känner på mig att Tsavong Lai kommer att anfalla Rosa", sade Sam oroligt.
   "Javisst, jag skulle precis föreslå det själv", sade Aragorn och log.
   "Bra. Tack Aragorn."
   "Sam, vi har rustat oss. Ni hobbitar måste följa med mig och Arwen till Gondor, för om tio dagar utbryter strid i Anórien. De orker som har alverna som gisslan har inte kommit fram dit än", berättade Aragorn.
   "Bra, då ska vi kriga dä...", Aragorn stoppade Frodo.
   "Inte vi. Vi ska till Rhovanionfältet utanför Mörkveden. Vi ska vänta där med tiotusen man, för det är den vägen orkledaren Grotbruge och hans män tänker ta. Vi ska förgöra dem. Det är vår destination", sade Aragorn. "Och förresten, här är brevet, som jag berättade om tidigare." Brevet var skrivet med guldtext och var från Valinor, valars land.

Hej igen, Sam, käre vän.
Här i Valinor har jag, Galadriel, Elrond och Bilbo det bara bra. Jag hörde att lill-Frodo har följt med dig på resa. Han är mycket lik dig själv. Lycka till i Midgård och hälsa Aragorn, Arwen, Rosa och alla de andra.

Din
Frodo Secker


"Tack Aragorn", sade Sam med ett leende.

Två dagar senare var de på väg mot Mörkveden.
   "Varför känns det så underligt i min mage?" sade Sam.
   "Du ska inte vara nervös Sam, min vän", sade Aragorn och log. Plötsligt kom det flera ridande soldater och anslöt sig till Aragorn.
   "Där är kullen från vilken man kan se över Mörkveden, ers höghet", sade en ung man med en imponerande rustning.
   "Bra, Isildar", sade Aragorn, och Isildar blev högröd i ansiktet. Den låg framför dem, Mörkveden. Storleken var enorm och mörka moln ruvade över skogslandskapet.
   "Frodo, jag tror att Legolas, bågskytten, bor här med sin far", sade Sam och log mot sin son. Plötsligt fick Frodo syn på någonting där nere. Massor av orker anföll skogen.
   "Detta överraskningsanfall kommer nog slå ut dem. Attack!" befallde Aragorn.
   Alla soldaterna började rida nedåt. Hobbitarna satt kvar.
   Sam skrek och började rida. Frodo, Kolras och Jeanie red efter och höjde sina små svärd. Frodos ponny började känna sig osäker, han anade det. Först blev många orker slaktade, men så fick de kontrollen och började strida. Flera människoliv släcktes.
   "Oh, hjälp!" skrek Sam, när han slängdes av ponnyn av en stor ork.
   "Det är Grotbruge!" skrek Aragorn några meter därifrån.
   "Pappa!" ropade Frodo och hoppade av sin ponny med draget svärd. Han slogs bort av orken och bröt två revben. Grotbruge tog fram en kniv och körde in den i Sams axel. Sam skrek, men slog bort orken och försökte fly. Men Grotbruge drog sitt svärd och genomborrade Sams bål.
   "Far!" skrek Frodo. Grotbruge flinade mot Frodo och hoppade undan; han försvann i gyttret av stridande. Frodo kröp fram till sin far.
   "Snäll... a, Frood... o. Ta hand om din mor och dina … sy... kon … syskon Elanor, Rosa, Merry, Pippin, aaah! Guld… lock, Hamfast, Ver… Veronika, Tö... rel, Bilbo, R... ubina, Nils och Tolman. Farväl. ÅÅÅåååååååååhhhhhh!" Och så stängde han sina ögon. Samvis Gamgi var död!
   "Nej!" skrek Frodo, men drogs bort av Aragorn. "Släpp mig! Far! Nej!" tjöt Frodo, medan tårarna rann. Arwen och Jeanie grät också. Kolras tittade ned i marken -- hela hans klädnad var indränkt med orkblod. "Nej, nej, nej!!!" Frodo grät högljutt, men Aragorn drog bort honom och satte honom på sin egen häst. Slaget om Mörkveden var över och Aragorns armé hade vunnit, men hälften av orkerna hade undkommit. Samvis "Sam" Gamgi var död och hans son Frodo hade brutit ihop totalt.


Frodo Gamgi, Kolras Stolzenfot, Jeanie Nedomkull, drottning Arwen och kung Aragorn av Gondor befann sig i Lórien. Slaget om Mörkveden hade för tre dagar sedan avslutats, och mitt i stridens hetta hade Samvis "Sam" Gamgi dödats av orken Grotbruge Ödeläggaren. Allt Frodo tänkte på nu var hämnd. Han skulle döda alla orker han kunde komma åt. Androlord, alvhärskaren, kom gående mot dem.
   "Alverna och dvärgarna har rustat sig för strid", sade han. "Ringizil har förresten anlänt." Frodo drog sitt svärd och svingade det lite.
   "Snälla Frodo", sade Jeanie och tittade på Frodo med sina bruna ögon. "Du måste gå vidare, även om det blir svårt." Frodo tittade argt på Jeanie och sade:
   "Jag kommer mista fler om jag berättar för mor att far är död. Hon kommer att dö av sorg och Elanor kommer antagligen att ta sitt liv, för hon stod pappa mycket nära. Till och med närmare än mamma Rosa stod honom. Och Robin kommer inte att förstå. Jag ska ta hämnd. Jag ska svära på det. Jag ska döda orker!" skrek han och slängde iväg sitt svärd. Jeanie gick fram till Frodo och kysste honom på kinden.
   "Det kommer bli bra Frodo", sade hon. Kolras tittade stillsamt på.

---------------

Till föregående avsnitt
Till nästa avsnitt

---------------

Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare