BERÄTTELSER FRÅN FJÄRDE ÅLDERN:
EN KRIGSHERRES ÅTERKOMST


Tredje avsnittet
Alla vägar bär mot södern


Av: Robin Velander alias Sauron X
Bild: Taurrohir

Tsavong Lai satt på sin häst, på väg till Hobbinge i Fylke. Han red ensam, för Rosa Gamgi skulle bli ett lätt byte. Han ställde sig på en kulle och tittade ut över Hobbinge -- nu var han nära. Plötsligt landade det en örn på Tsavongs axel. Den hade med sig ett meddelande:

Ärade herreee.
Detta ärr Grotbruge Ödeläggaren sommm skrivier. Dett harr egt rum ettt slag vid Möörkveden. Tyyvärr måstee jag medddela att Samvis Gamgi dödades. Jagg dödade honnom. Lyccka till i err jakkt på fruuu Gamgii.

Grotbruge Ödeläggaren


"Nej
!", skrek Tsavong Lai så att det hördes över hela Hobbinge. "Grotbruge, vilken idiot. Han kan inte ens stava rätt. Fördömda ork!" röt han, och red ned mot Hobbinge och Säcks ände.
   En pil slog plötsligt mot Tsavongs rustning. Han skrek, och mängder med människor och alver vällde ut från buskarna runt Säcks ände. Det var ingen idé att ta strid, tänkte krigsherren. Samvis Gamgi var ändå död. Tsavong red iväg. Mer pilar kom flygande bakom honom.
   "Förbaskade ork", muttrade han och vände åter mot sin orkarmé.

I Lothlórien hälsade sällskapet på den nya härskarinnan Kileén, Galadriels efterträdare.
   "Välkomna. Alrosion har berättat för mig vad som hänt i Mörkveden. Thranduil och hans son Legolas kontaktade mig, de var mycket upprörda", sade Kileén.
   "Legolas minns jag. Han var med i Ringens sällskap med min far", sade Frodo. "Min far har även berättat om Thranduil. Sista året i tredje åldern så döpte Thranduil om Mörkveden till Eryn Lasgalen, men många kallar fortfarande skogen för Mörkveden."
   "Det stämmer, unga hobbit", sade Kileén och log mot Frodo.
   "Men han är d… död", sade Frodo och lät en tår falla ned.
   "Det är ingen fara, det är rätt att känna sorg för sina älskade som dött", sade Kileén och gav den unge hobbiten en sorgsen blick.

Arwen och Aragorn hade gått ut för att promenera i Lóriens skogar.
   "Stackars Frodo, nu har han ingen far", sade Arwen.
   "Ja, men Frodo är en hobbit och hobbitar vet ingenting om krig, så …"
   "Förstår du ingenting? Du har förlorat en far -- jag har förlorat en far …"
   "Nej, din far Elrond reste över havet med din mormor Galadriel, Frodo Secker och hans farbror Bilbo", sade Aragorn, som började bli allt surare. Arwen gav Aragorn en mördande blick och vände på klacken. Aragorn såg efter henne och drog sitt svärd. Han började hugga i ett träd men hejdade sig och sjönk ned med ryggen emot det och lutade pannan mot svärdsfästet. Snart återvände han till alvernas borg.
   "Nu har jag bestämt mig", sade han. "Arwen, Frodo, Kolras, Kileén, Jeanie och Alrosion tittade upp. "Vi ska anfalla Mordor och försöka ta oss in i Razád-dûr, Tsavong Lais borg. Vi har ju alla läst legenden om mörkrets makter som krossas av den utvalde. Den utvalde är den ende som kan ta den katana som tillhör Mörkrets Tredje Herre -- Tsavong Lai -- och ge ett dödande hugg. Jag tror nämligen att …"
   "… att Frodo här är den utvalde." Kileén avslutade meningen åt honom.

Tsavong Lai satt på sin häst på väg tillbaka till Mordor. Plötsligt hördes hovslag. Grotbruge Ödeläggaren kom ridande; han förde sin springare intill Tsavongs.
   "Var hälsad, mästare."
   "Är det sant att Samvis Gamgi är död!?" frågade Tsavong Lai, så högt att hästen stegrade sig.
   "Öh, ja", svarade Grotbruge.
   "Du skulle ju inte göra det!" sade Tsavong. "Klantskalle."
   "Förlåt, mästare." Grotbruge bugade sig på hästen.
   "Ni orker har mindre hjärnor än råttor. Idiot!", vrålade Tsavong.
   "Jag är ledsen, herre. Förlåt mig. Jag visste inte …", sade Grotbruge. Tsavong tittade på honom och härskarens gröna ögon lyste innanför hjälmen.
   "Du är förlåten. Nu är vi av med ett besvär i alla fall", flinade Tsavong till slut innanför rustningen.
   "Mästare, får jag fråga en sak?" återtog orken efter en stunds tystnad.
   "Ja", svarade Tsavong.
   "Jag vet ju att du var herr Saurons tjänare under tredje åldern och jag undrar: Hur möttes ni?"
   "Roligt att du frågar det. Nå, det var så att vi träffades av en slump den 15 juli 3018 i tredje åldern vid Núrnens sjö. Vi blev mycket goda 'vänner', och så frågade han mig om jag ville bli hans tjänare. Och jag sa ja. Han befallde mig att gömma mig i Ensliga berget, där han skulle kontakta mig. En timme innan Härskarringen slängdes ned i Dombergets eld så satte han sig i förbindelse med mig och sade: ´Du ska efter mitt fall ta över Mordor -- och Midgård. Jag har förutspått det, trogne tjänare.´ Sedan hörde jag inget mer från honom."
   Tsavong Lai tystnade, och fortsatte till slut: "Jag känner på mig att människorna, alverna och dvärgarna kommer att anfalla Mordor. En idiotisk idé. Vi har ju massor av orksoldater och femton krigande uruker."

I Lórien kom mycket folk på besök. De visste att kung Aragorn och drottning Arwen befann sig där. På onsdagen kom Faramir, Ithiliens herre, och hans fru Éowyn dit från sina gröna hemtrakter. På torsdagen anlände Legolas, som en gång varit med i Ringens brödraskap, och hans far Thranduil och hälsade på Aragorn. Gimli Alvvän hade även kommit och pratat en lång stund med Aragorn om sin nya yxa av renaste guld.


Det var den 13 augusti. Frodo och sällskapet hade lämnat Lórien och var på väg mot Gondor, där Aragorns styrkor väntade. När de var framme vid Argonath såg de en ormvråk som cirklade runt båtarna, med Gondors sigill på näbben.
   "Det är rapporten om Midgård", sade Aragorn. Ormvråken landade på hans axel och sträckte fram sitt ben. Där satt det ett papper. "Tack", sade Aragorn, och läste:

Ers ärade höghet. Detta är senaste rapporten om Midgård under inbördeskriget.
   Eriador: Extremt övertaget. Endast Fylke, Bri, Gamla skogen och sydlanden är okuvade.
   Riftedal: Återtaget av oss. Läget är stabilt där.
   Mordor: Fiendens land.
   Dimmiga bergen: Extremt övertaget av vättar och orker. Ingen idé att försöka anfalla.
   Eryn Lasgalen/Mörkveden: Läget är stabilt för tillfället.
   Gondor: Ej övertaget.
   Rohan: Läget är stabilt för ögonblicket.
   Ithilien: Läget är stabilt, utkanterna befolkas av skogsorker.
   Dal: Ej övertaget.
   Erebor/Ensliga berget: Extremt övertaget.
   Väntar på er i Gondor.

Heron


"Ack", suckade Aragorn och måttade en blick upp mot Argonath. "Frodo, visste du att Argonath föreställer Isildur och Anárion, mina förfäder?"
   "Öh, ja. Farsgubben berättade om det för mig", sade Frodo, som också tittade på statyerna.

De färdades mot Gondor i ytterligare tre dagar, tills de var framme vid konungarnas stad.
   "Välkommen tillbaka, ers höghet", hälsade Heron, Aragorns rådgivare.
   "Tack Heron", sade Aragorn. "När kommer styrkorna?"
   "Snart. Tänk er små halvlingar, mass…", han hejdades av Ringizil.
   "Gott kalla dem hobbitar du kan", sade han och höjde ögonbrynen.
   "Ja ja. Varenda stridsduglig soldat i hela Midgård kommer samlas här. Frodo, du vet vad du måste göra? Du är den utvalde", sade Aragorn.
   "Tack. Öh, ja ers höghet men jag kan inte göra det själv."
   "Nej, det får du inte", sade Jeanie. "Jag är med dig."
   "Och jag med", sade Kolras. "Jag med, oh du store utvalde", sade Heron.
   "Vara med även jag ska vara. Min vän", sade Ringizil.
   "Det här börjar likna Ringens brödraskap. Nåväl, ni får försöka ta er in i Razád-dûr och förgöra den där krigsherren, Lai", skrattade Aragorn.
   Slaget om Midgård skulle snart börja.

---------------

Till föregående avsnitt
Till nästa avsnitt

---------------

Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare