GRUNDKURS I QUENYA - LEKTION 2

Substantiv. Pluralform. Artikeln.


Av: Helge Fauskanger
Översättning: Jimmy Mårdell

Substantivet

Ord som betecknar saker, till skillnad från till exempel handlingar, kallas för substantiv. ”Saken” i fråga kan vara livlös (som till exempel ”sten”), levande (till exempel ”person”, ”kvinna” eller ”pojke”), naturlig (till exempel ”träd”), konstgjord (till exempel ”bro” eller ”hus”), konkret (till exempel ”sten” igen) eller helt och hållet abstrakt (till exempel ”hat”). Namn på personer, som ”Peter” eller ”Maria”, betraktas också som substantiv. Ibland betecknar ett substantiv inte ett tydligt objekt eller person, utan en hel substans (till exempel ”guld” eller ”vatten”). Det är alltså mycket som omfattas.

I de flesta språk kan ett substantiv böjas, det vill säga det kan förekomma i olika former som förändrar dess betydelse, eller för att det ska passa in i en specifikt grammatiskt sammanhang. För att ta ett exempel, om man vill slå ihop två svenska substantiv som ”Maria” och ”hus” på ett sådant sätt att det framgår klart att Maria äger huset, så förändrar man formen på substantivet Maria genom att lägga till ändelsen –s, vilket resulterar i Marias, vilket kan förbindas med hus och skapa frasen Marias hus. Eller om man börjar med ett substantiv som byggnad, så vill man kanske göra klart för sig att det är mer än en singulär byggnad. I så fall förändrar man ordet till dess pluralform genom att lägga till pluraländelsen, i det här fallet –er, och får byggnader. Slutligen så kanske man vill markera att man menar en specifik byggnad, och inte bara en vilken som helst. Detta görs genom att lägga till ändelsen för bestämd form, i det här fallet –en, vilket resulterar i substantivet byggnaden. Dessa tre olika böjningar kan kombineras ihop, och ett svenskt substantiv kan således förekomma i åtta olika former: byggnad, byggnaden, byggnads, byggnadens, byggnader, byggnaderna, byggnaders och byggnadernas.

Ett quenya-substantiv kan, å andra sidan, förekomma i hundratals olika former. Det kan få ändelser inte bara för två olika sorters plural, plus ändelser som betecknar ett par av någonting, men också ändelser som uttrycker sådant som i svenska skulle betecknas genom att placera små ord som ”för, in, på, från, till, av, med” och så vidare framför substantivet istället. Slutligen kan ett quenya-substantiv också få ändelser för vem som äger det, till exempel –rya ”hennes” i máryat ”hennes händer” i Namárië (det avslutande –t, förresten, är en av ändelserna som betecknar ett par av någonting – i det här fallet det naturliga paret av händer).

Efter att ha läst ovanstående så ska inte studenten ge efter och tro att quenya är ett ohyggligt svårt språk (”tänka sig, hundratals olika former att lära sig när svenskan bara har åtta!”), eller för den delen få för sig att quenya måste vara något slags superspråk (”wow, hundratals olika former att leka med när de stackars svensktalande kräken bara har patetiska åtta stycken!”). Svenska och quenya organiserar informationen på olika sätt, det är allt – svenskan föredrar ofta en lång rad med korta ord, medan quenyan föredrar att slå ihop allting och uttrycka det som ett enda långt ord. De hundratals olika formerna uppstår därför att en mycket mindre mängd små ändelser kan kombineras, så det finns ingen anledning att förtvivla. Det är lite grann som att räkna; man behöver inte lära sig tvåhundrafemtio olika numeriska symboler för att kunna räkna till 250, utan endast tio, från 0 till 9.

De flesta ändelser som ett substantiv kan få kommer vi inte att diskutera förrän i (mycket) senare lektioner. Vi kommer att börja med något som borde vara mer bekant, och som till och med finns med i listan över svenskans fåtaliga substantivformer: Att skriva ett substantiv i plural – att gå från en till flera.

Quenyan har två olika sorters plural. Den enda bildas genom att lägga till ändelsen –li till substantivet. Tolkien kallade detta för ”partitiv plural” (HOME 11, sidan 388) eller ett ”generellt plural” (se Etymologierna, uppslag TELES). Olyckligtvis är funktionen med detta plural – det vill säga, hur det skiljer sig i betydelse från den mera ”normala” pluralformen som diskuteras nedan – inte helt klargjord. Vi har några få exempel där detta plural används i vårt knappa källmaterial, men de är inte till särskilt stor hjälp. Länge antogs det att detta plural antydde att det fanns ”många” av saken i frågan; härav att Eldali (bildat från Elda ”alv”) skulle betyda något i stil med ”många alver”. Det ligger kanske någonting i detta, men i flera av de exempel vi har verkar det inte finnas någon implikation av ”många”. Det har föreslagits att Eldali kanske snarare betyder något i stil med ”flera alver” eller ”några alver”, det vill säga några från en större grupp, några som betraktas som en del av den gruppen: termen ”partitiv plural” kan eventuellt peka i den riktningen. Hur som helst kommer jag för det mesta att utelämna partitiv plural i den här kursen. Dess funktion är helt enkelt inte tillräckligt förstådd för att jag ska kunna skapa övningar som endast skulle lära ut högst experimentella tolkningar för oanade studenter. (Jag redogör för några tankar om –li plural i kursens appendix.)

Tills vidare kommer vi endast ha att göra med “normala” pluraler istället. Vilken läsare som helst av Tolkiens berättelse har stött på flera exempel på denna form; de är speciellt vanliga i Silmarillion. Substantiv som slutar på någon av de fyra vokalerna –a, -o, -i eller –u, plus substantiv som slutar på –ië, bildar dess plural med ändelsen –r. Jämför namnen på olika grupper av folk omnämnda i Silmarillion:

Elda "alv", plural Eldar

Vala "gud (eller tekniskt sätt ängel)", plural Valar

Ainu "andar av Guds första skapelse", plural Ainur

Noldo "noldo, medlem av den andra klanen av eldarerna", plural Noldor

Valië "kvinnlig vala", plural Valier

För att ta ett annat exempel på –ië, jämför tier för ”stigar” i Namárië; jämför med det singulära tië ”stig”. (Enligt stavningskonventionen som används här så försvinner tremat i tië i pluralformen eftersom punkterna endast är där för att markera att avslutande –ë inte är stumt, men i tier är inte e längre sist eftersom en ändelse har lagts till – därför försvinner punkterna.) Exempel på plural med substantiv på –i är ovanliga, eftersom substantiv med den ändelsen är ovanliga i sig själva, men i HOME 10, sidan 229, har vi quendir som plural till quendi ”alv-kvinna” (och också quendur som plural till quendu ”alv-man”; substantiv på –u är inte heller de speciellt många).

Detta singulära ord quendi ”alv-kvinna” får inte förväxlas med pluralordet Quendi som många läsare av Tolkiens litteratur kommer ihåg från Silmarillion, till exempel i beskrivningen av de uppvaknande alverna i kapitel 3: ”Sig själva kallade de Quendi, vilket betyder de som talar med röster; ty dittills hade de inte funnit någon levande varelse som talade eller sjöng.” Quendi är pluralformen av Quendë ”alv”; substantiv som slutar på –ë bildar oftast sitt plural på –i, och som vi ska se, detta –i ersätter ändelsen –ë istället för att läggas till efter det. I HOME 11, sidan 361, refererar Tolkien explicit till ”substantiv på –e, vars majoritet bildar dess plural på –i”.

Som denna formulering antyder finns det undantag; ett fåtal substantiv på –ë kan ses använda den andra pluraländelsen, -r, istället. Ett undantag har vi redan stött på: när –ë är en del av –ië, då vi har plural på –ier, som i tier ”stigar”. På så sätt undviker vi den klumpiga pluralformen **tii. Andra undantag kan inte förklaras lika enkelt. I Härskarringen ”Appendix E”, har vi tyeller för ”nivåer”, uppenbarligen plural till tyellë. Varför tyeller istället för **tyelli? HOME 5, sidan 47, indikerar på samma sätt att plural till mallë ”väg” är maller; varför inte **malli? Det kan vara så att substantiv med –lë har plural på –ler eftersom ”vanliga” **-li kan orsaka förvirring med den tidigare nämnda partitiva pluraländelsen –li. Tyvärr saknar vi fler exempel som skulle kunna bekräfta eller vederlägga denna teori (så jag vågar inte konstruera några övningar baserade på detta antagande, även om jag följer denna regel i mina egna quenya-kompositioner). Formen tyeller förvirrade tidiga forskare; med extremt få exempel att gå på, så kom några felaktigt fram till att substantiv på –ë regelbundet hade plural på –er. Namnet på den tidiga journalen Parma Eldalamberon eller ”Boken med alvspråk” (som fortfarande publiceras sporadiskt) avspeglar detta misstag; titeln innehåller **lamber som förmodat plural till lambë ”språk”, när vi nu vet att den korrekta pluralformen måste vara lambi. Även om felet tidigt misstänktes och nu erkänns av alla, så orkade inte utgivaren ändra namnet på journalen till den korrekta formen Parma Eldalambion (och därför får jag då och då e-post från någon ny student som undrar varför min sida kallas Ardalambion och inte Ardalamberon…) I vissa fall verkar Tolkien själv osäker på vilken pluraländelse som ska användas. I HOME 12, sidan 332, ges pluralformen av Ingwë ”alv tillhörande den första klanen [också namnet på kungen av den klanen]” som Ingwi, precis som väntat; likväl ett par sidor senare, i HOME 12, sidan 340, finner vi Ingwer istället (det sägs där att den första klanen, vanyar, kallar sig själva ingwer, så måhända återspeglar detta en special vanyarin-dialekt?) Det kan noteras att i Tolkiens tidigaste ”qenya” så har fler substantiv på –ë till synes plural på –er. Så till exempel har det tidiga poemet Narqelion lasser som plural till lassë ”löv”, men i Namárië i Härskarringen använder Tolkien pluralformen lassi.

Så vitt jag känner till följer alla orden i övningarna nedan den normala regeln: Substantiv som slutar på –ë, undantaget de som är en del av –ië, har plural på –i.

Detta lämnar oss endast en grupp av substantiv kvar att betrakta, nämligen de som slutar på en konsonant. Dessa substantiv, precis som de som slutar på –ë, kan ses ha plural på –i. Några exempel: eleni ”stjärnor”, pluralformen av elen ”stjärna”, förekommer i Namárië (och även i HOME 11, sidan 362, där både singular och pluralformen citeras). Silmarillion har Atani för ”män” (inte ”hankön”, utan människor till skillnad från alver); detta bildas från det singulära ordet Atan. Enligt HOME 11, sidan 388, så har ordet Casar ”dvärg” pluralformen Casari ”dvärgar”.

Av dessa två pluraländelser – r som i Eldar ”alver”, men i som i Atani ”(dödliga) män” – tänkte sig Tolkien det senare som det äldsta. Pluraländelsen –i kommer direkt från ursprungsalviskans –î, där ett ord som Quendi representerar det primitiva Kwendî. Pluraländelsen –r kom till senare: ”… kom med det nya påhittet r som användes i alla ord med en viss form – och detta, sägs det, började hos noldor” (HOME 12, sidan 402). Sett till vår världs tidsuppfattning fanns båda pluraländelser med i Tolkiens föreställning redan från början; redan i sitt första arbete om ”qenya”, skrivet under första världskriget, finner vi att former som Qendi (som det då stavades) och Eldar samexisterade. Detta tvillingpar av pluraländelser är ett drag som uppenbarligen överlevt genom alla stadier av Tolkiens utveckling av quenya, från 1915 till 1973.

En kommentar till de olika orden för ”alv”: Som den uppmärksamme läsaren säkert har noterat så finns det mer än ett ord för ”alv” på quenya. Ordet med den bredaste tillämpningen, i Tolkiens värld, var Quendë, plural Quendi. Denna form är åtminstone associerad med ordet ”att tala” (quet-), och Tolkien spekulerade i att dessa ord verkligen var relaterade via en väldigt primitiv bas KWE- som har att göra med tal i stämmor (se HOME 11, sidan 391-392). När alverna vaknande vid sjön Cuiviénen, kallade de sig själva för Quendi (eller på ursprungsalviska egentligen Kwendî) eftersom det under en lång tid inte kände till några andra varelser som kunde tala. Till sist fann valan Oromë dem under en stjärnbelyst himmel, och han gav dem ett nytt namn på det språk de själva hade skapat: Eldâi, oftast översatt till ”stjärnfolk”. På quenya dök detta ord senare upp som Eldar (singular Elda). Även fast termen Eldar (Eldâi) ursprungligen var ämnad åt hela den alviska rasen, så användes den senare endast om de alver som accepterade valars inbjudan att komma och vistas i det Välsignade landet Aman och ingick i den Stora marschen för att komma dit (termen Eldar användes också om de som inte kom hela vägen till Aman, såsom Sindar, eller gråalverna, som stannade i Beleriand). De som avböjde inbjudan kallades Avari, ”vägrarna” och således kan alla alver (Quendi) delas in i Eldar och Avari. Endast de förra spelar någon viktig roll i Tolkiens berättelser. Så i senare quenya var situation så här: Quendë plural Quendi var fortfarande den enda allmänna termen för alla sorters alver, men detta var ett tekniskt ord som främst användes av de lärda, och inte ett ord som användes i dagligt tal. De könsspecifika varianterna av Quendë ”alv”, närmare bestämt maskulina quendu och feminina quendi, skulle antagligen bara användas om man ville prata om en specifik alvisk man eller kvinna till skillnad från en man eller kvinna av någon annan ras: dessa är inte de vanliga quenya-orden för ”man” och ”kvinna” (de vanliga orden är nér och nís, vilka troligen är möjliga att använda om man menar en man eller kvinna av vilken ras som helst, inte bara alver). Den normala, vardagliga quenya-termen för ”alv” var Elda, och det faktum att detta tekniskt sätt inte gällde alverna tillhörande den mörka Avari-stammen, som levde någonstans långt borta i östra Midgård, var inte något stort problem eftersom ingen av dem någonsin sågs igen. Angående sammansättningen Eldalië (som kombinerar Elda och lië ”folk”) så skrev Tolkien att när en alv i Aman använde detta ord, ”så menade han vagt alla alviska raser, även om han troligtvis inte tänkte på Avari” (HOME 11, sidan 374). I alla övningar som finns i den här kursen har jag använt Elda (istället för Quendë) som standardöversättningen av svenskans ”alv”, utan hänsyn till någon speciell betydelse det kan ha inom Tolkiens mytologi. Som jag sade i introduktionen så undviker jag i övningarna för det mesta specifika referenser till Tolkiens mytologi och berättelser.

Artikeln

Vi har tid för ytterligare en sak i den här lektionen: artikeln. En artikel, lingvistiskt sätt, är ett ord som svenskans ”en, ett”. Sådana små ord används i förbindelse med substantiv för att uttrycka betydelseskillnader såsom ”häst” och ”en häst”. Vem som helst som kan läsa den här texten förstår vad skillnaden är, så ingen utförlig förklaring behövs. I korthet, ”en häst” refererar till en häst som inte har blivit nämnd tidigare, så man lägger dit artikeln ”en” som en slags introduktion: ”Titta, där borta står en häst!” Man kan också använda frasen ”en häst” om man vill säga något som är sant för en godtycklig häst, till exempel ”en häst är ett djur”. Svenskan har bara denna artikel (”ett” är endast en annan grammatisk form av ”en”) medan till exempel engelskan även har artikeln ”the”. Skriver man ”the horse” (hästen) menar man normalt sätt en speciell häst. Därför kallas denna artikel för den bestämda artikeln (detta motsvaras på svenskan istället av att man böjer substantivet och lägger på en ändelse, till exempel –en) medan ”en, ett” kallas för den obestämda artikeln.

Quenyan har, liksom svenskan, bara en artikel, men till skillnad från svenskan så markerar den inte obestämd form (det vill säga som ”en, ett”) utan istället bestämd form, som engelskans ”the”. Quenya-ordet för denna artikel är i; i Namárië så har vi till exempel i eleni vilket betyder ”stjärnorna”. Eftersom det bara finns en artikel i quenya så räcker det med att tala om ”artikeln”, utan att närmare preciserar vilken artikel det är frågan om. När man översättar från quenya till svenska blir man således tvungen att lägga in ”en” eller ”ett” på de ställen som svenskan kräver en obestämd artikel, som i den välkända hälsningen Elen síla lúmenn' omentielvo, ”en stjärna tändes vid stunden för vårt möte”. Som vi ser är det första ordet i quenya-meningen helt enkelt elen ”stjärna”, utan något som motsvarar svenskans artikel ”en, ett” framför sig (och inte någon annanstans i meningen heller). I quenyan finns det inget sätt att markera skillnaden mellan ”en stjärna” och bara ”stjärna”, båda varianterna översätts till elen. Som tur är finns det ändå inte så mycket skillnad att hålla reda på. Språk som arabiska, hebreiska och klassisk grekiska har ett liknande system: det finns en bestämd artikel motsvarande engelskans ”the” men inget motsvarande svenskans ”en, ett” (detta system används för övrigt också i esperanto). Det är ju faktiskt så att avsaknaden av den bestämda artikeln i sig är tillräckligt för att markera att substantivet är obestämt, så den obestämda artikeln är på sätt och viss överflödig. Tolkien bestämde sig för att klara sig utan den i quenya, så studenter behöver bara bekymra sig om i = bestämd form (engelskans ”the”).

Ibland sammankopplar Tolkien artikeln med nästa ord genom ett bindestreck eller punkt: i-mar ”jorden” (Fíriel’s Song), i·coimas ”livsbrödet” (HOME 12, sidan 396). Han gjorde dock inte så i Härskarringen (vi har redan citerat exemplet i eleni ”stjärnorna” från Namárie), och därför kommer vi inte göra det här heller.

Artikeln i quenyan används i stort sätt på samma sätt som i svenskan (med skillnaden att vi i svenskan böjer substantivet istället). Det finns dock några undantag; en del substantiv som får bestämd form i svenskan räknas som egennamn i quenya, och får därför ingen artikel. Ett exempel på det är meningen Anar caluva tielyanna som översätts till ”Solen kommer att lysa på din stig” (Sagor från Midgård, sidan 38, 75) fastän det inte finns någon artikel i quenya-meningen. ”Solen” är inte **i Anar, utan endast Anar. Uppenbarligen betraktas Anar som ett egennamn för en enda himlakropp, och man säger därför inte ”Anaren” av samma skäl som vi svenskar inte säger ”Marsen” eller ”Venusen”. Namnet på månen, Isil, beter sig tveklöst på samma sätt som Anar. Det kan vara värt att notera att båda namnen betraktas som egennamn i Silmarillion, kapitel 11: ”Isil formades först och blev först färdig, och höjde sig först i stjärneriket… sedan höjde sig Anar i all sin härlighet och den första gryningen var som en väldig eld…”

Notera också att före ett plural som betecknar ett helt folk (eller ras), så används artikeln normalt sätt inte. I HOME 12, sidan 395, finner vi lambë Quendion ”alvernas språk” och coimas Eldaron ”alvernas comias [lembas]” – inte **lambë i Quendion, **coimas i Eldaron (ändelsen –on som här lagts till pluralen Quendi, Eldar betecknar ägandeskap; denna ändelse påverkar inte huruvida artikeln ska vara närvarande framför ordet eller inte). Man kan därför rimligen anta att i quenya så ska ingen artikel förekomma framför plural som Valar, Eldar, Vanyar, Noldor, Lindar, Teleri, Atani med flera. så länge det är hela rasen eller folket som benämns. Men även i svenskan är det i många fall naturligt att inte använda sig av bestämd form vid sådana tillfällen. Vi har till exempel ”Alver är vackra” = Eldar nar vanyë; säger vi istället ”Alverna är vackra” = i Eldar nar vanyë så syftar vi antagligen på en speciell grupp alver, inte hela rasen som sådan.

Ibland, speciellt i poesi, så verkar artikeln försvinna utan någon uppenbar anledning. Det kan vara så att den utelämnas helt enkelt för att det ska passa versmåttet bättre. Första raden i Namárië, ai! laurië lantar lassi súrinen, har Tolkien översatt med ”ah! likt guld faller löven” – även fast det inte är något i framför lassi ”löv” i quenya-texten. Markirya-versen utelämnar också artikeln på ett flertal ställen, om vi får tro Tolkiens översättning av den.

Sammanfattning av lektion 2

Det finns en pluraländelse –li vars funktion vi inte helt förstår, så vi kommer att låta den vara tills vidare. Den vanliga pluralformen får man genom att lägga till ändelsen –r på substantiv som slutar på någon av vokalerna –a, -i, -o, -u samt ändelsen –ië. Om substantivet slutar på –ë (såvida det inte är en del av –ië förstås) så är pluraländelsen oftast –i (som ersätter det avslutande –ë:et); substantiv som slutar på en konsonant bildar också plural genom att lägga till ändelsen –i. Den bestämda artikeln i quenya, vilket motsvaras av engelskans ”the”, är i; det finns ingen obestämd artikel som svenskans ”en, ett”.

Glosor

När Frodo hör Galadriel sjunga Namárië i Härskarringen, sägs det att ”som vanligen är med alvernas tal så fäste sig orden i hans minne”. Detta kan vara en tröstande tanke för studenter som försöker memorisera quenya-glosor. I lektionerna kommer jag att nämna en hel del ord när jag går igenom de olika aspekterna i quenya, men i övningarna kommer jag endast använda ord ur en ”gloslista” som kommer sist i varje lektion. Således är detta de enda glosor som studenten förväntas lära sig utantill (men för att göra övningarna i en viss lektion krävs även glosor från tidigare lektioner). Vi kommer att introducera tolv nya glosor i varje lektion; ett passande antal eftersom Tolkiens alver föredrog att räkna med basen tolv istället för tio som vi gör.


minë

"ett" (från och med nu kommer ett nytt tal introduceras varje lektion)

Anar

"Sol(en)"

Isil

"Måne(n)"

ar

"och" (ett mycket användbart ord som tillåter oss att ha två övningar i en… översätta ”Solen och Månen” till exempel…)

Elda

"alv"

lië

”folk" (en hel “etnisk grupp” eller till och med ras, till exempel Eldalië = alvfolk).

vendë

"flicka, mö" (i arkaisk quenya wendë)

rocco

"häst" (egentligen “snabb ridhäst”, enligt Letters, sidan 382)

aran

"kung"

tári

"drottning"

tasar

"pilträd" (av dess form skulle det kunna vara plural till **tasa, men inget sådant ord existerar, och -r här är en del av huvudordet och inte en ändelse. Ordet förekommer, i en sammansättning, i Härskarringen – Lavskägge sjunger “Om våren i Tasarinan [Pilträdsdalen] på pilträdsäng jag gick”)

nu

"under"

Övningar

Översätt till svenska:


  1. Roccor

  2. Aran (två möjliga svenska översättningar!)

  3. I rocco

  4. I roccor

  5. Arani

  6. Minë lië nu minë aran

  7. I aran ar i tári

  8. Vendi

Översätt till quenya:


  1. Pilträd (plural)

  2. Alver

  3. Kungarna

  4. Folk (plural)

  5. Hästen under pilträdet

  6. En flicka och en drottning

  7. Drottningen och flickorna

  8. Solen och Månen (Jag sade ju att den skulle komma…)


Upp
Tillbaka till Språkhörnan

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare