SAGAN OM GOTHMOG

Fjärde avsnittet
Fruktan


Av: Oliver Madden
Bild: Taurrohir

ästa morgon vaknade Saruman tidigt. Han kände sig konstig -- annorlunda. Han steg upp ur sin säng och klädde sig i sin vita skrud. Hans betjänt Jim Arbéter kom in i trollkarlens matsal och lade en silverbricka på hans bord. På den fanns en tallrik med stekt potatis, bacon, champinjoner och grönsaker. I en liten korg bredvid fanns nybakat bröd som fortfarande var varmt; det var överöst med drypande smör. Att dricka fick Saruman en butelj med vitt vin. Han drack och åt mycket, ty han hade vaknat mycket hungrig. När han var mätt kom Arbéter och tog bort sakerna. Men tjänaren fumlade lite och välte omkull vinbuteljen så att den for i golvet och blev till tusen bitar.
   Saruman sade inte ett ord. Arbéter anade oråd -- hans herre som alltid brukade vara så trevlig. De brukade småprata med varandra när de träffades. Men i dag hade trollkarlen inte yttrat ett ord. Jim började plocka upp glasskärvorna och torka upp vinet. När han hade samlat allt på brickan och just skulle gå ut genom dörren, vände han sig om och såg på sin herre. Denne satt fortfarande vid matbordet i den nattsvarta matsalen. Han hade ena armbågen på bordet och lutade huvudets högra sida mot knogarna. Han såg ut att grubbla över något. Det var konstigt, men plötsligt såg han så mycket äldre ut än vad han brukade göra. Det var som om en skugga hade fällt sig över hans ansikte. Jim Arbéter frågade försiktigt:
   -- Är något på tok, mäster Saruman?
   Först tycktes inte Saruman höra vad Jim sade, men sedan klickade någonting till, och trollkarlen såg upp på sin tjänare:
   -- "På tok"? Vad i Morgoths eldar talar du om? Vad har det med dig att göra!
   -- Förlåt, mäster, men jag …
   -- Håll tyst! skrek Saruman och reste sig upp och stormade fram mot sin betjänt. Ingen har bett dig att tala! Tig!
   Sarumans ögon var svarta och han lutade sig hotfullt över den korte, tjocke betjänten. Denne blev förskräckt och vacklade bakåt.
   -- Om du någonsin yttrar ett enda ord igen utan att ha blivit tillfrågad skall jag döda dig! Ut och se till trädgårdarna nu, slav!
   -- Ja, herre, kved Arbéter.
   Saruman gav honom en hård örfil.
   -- Jag tillät dig inte att tala, din ynkliga parvel. Tala!
   -- Förlåt mig, mäster Saruman, sade den lille mannen och sprang sedan ut genom dörren och nedför trapporna i panik.
   Saruman såg sig om. Han kände sig skadeglad. Som den där ynkliga idioten hade sprungit! Så fånig han såg ut! Han var rädd för mig! Han fruktade mig! Trollkarlen gav upp ett elakt skratt.
   Men plötsligt var han åter förändrad. Vad hade han gjort?! Vad var det med honom? Höll han på att bli galen?


Senare på dagen gick Saruman åter på sin sedvanliga promenad i skogen Fangorn. Trädskägge syntes inte till. Men det var skönt att få vara ensam ett tag. Han var tvungen att tänka. Vem var den där varelsen i palantíren? Kreaturet med Ringen. Varför hade det Ringen? Varför var det tvunget att ha den? Det var för obetydligt för att kunna bära på ett sådant stort ansvar. Vad hade det för användning av Ringen? Tillhörde den Saruman vore det hela långt mer passligt … Ja, Saruman. Plötsligt kom han på sig själv med att tänka onda tankar och han ruskade på huvudet. Vad var det för fel på honom?
   I flera timmar gick han runt i skogen och funderade. Han kom hem igen till middagen. Hans tjänare, Jim, serverade maten åt honom i trädgården. Denne sade inte ett ord. Saruman åt upp och Jim städade undan resterna.
   Så förflöt dagarna. Saruman jobbade och hans tjänare såg mindre och mindre av honom. Han tycktes nästan alltid vara inlåst i sin tronsal eller i sitt arbetsrum. Ibland red han ut för att träffa kungar och mäktiga män i fjärran länder. Hans betjänter -- Jim var inte den ende -- tyckte att han blev mer och mer tystlåten, och när han väl sade något så var det ofta ord fulla av hat. Han fick ofta raseriutbrott, och då och då slog han till sina tjänare. Andra dagar var han fridfull och lugn, men det var avgjort något som inte stod rätt till.

---------------


Till föregående avsnitt
Till nästa avsnitt

---------------


Tillbaka till sagans förstasida
Tillbaka till julkalendern 2005
Tillbaka till Alster
Upp


© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare