I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER | MIN FAR -- KOLLEGA TILL JRR TOLKIEN
TRILOGIN OM TOLKIEN: ÄRKEKONSERVATIV ELLER ANARKIST?
TOLKIEN OCH CS LEWIS | OMRÖSTNINGEN

TRILOGIN OM TOLKIEN – DEL I

Ärkekonservativ eller anarkist?
JRR Tolkiens åsikter – egentligen


Av: Gustav Dahlander
Bild: Taurrohir

Han har haft sina största supportrar bland vänsterfolk, men var själv vad vi i dag kallar högersympatisör. Han hatade Frankrike. Han sade att Gud hade hjälpt honom med sina sagor, men var ändå en ödmjuk man. Han var mycket skeptiskt till demokrati som politisk idé, men var en stor människoälskare. Möt i tre artiklar här på Tolkiens Arda författaren till Härskarringen: John Ronald Reuel Tolkien. En komplex och fascinerande man.

I samband med Peter Jacksons filmatisering av Härskarringen har Tolkiens politiska åsikter och människosyn stundtals kommit att bli föremål för het debatt. I denna debatt har dessvärre feltolkningar, vinklade artiklar och okunniga kommentarer varit betydligt vanligare än genomtänkta inslag. Jag har skrivit denna artikelserie med ambitionen att sprida fakta istället för lösa spekulationer, såsom ofta varit fallet.

"Anarkistisk" läggning
Ett påstående som figurerat är att Tolkien var anarkist. Denna åsikt kan spåras i hans brev enligt följande:

"Jag skulle vilja arrestera alla som använder ordet 'stat', i någon bemärkelse annan än den som syftar till det orörliga riket England och dess invånare, något som varken har makt, rättigheter eller sinne. 'Regering' är ett abstrakt substantiv som innebär konsten och processen att regera, det borde vara en förolämpning att skriva ordet med stort R eller med avsikt att referera till människor."

Tolkien var med andra ord faktiskt "anarkistiskt" lagd. Åsikten kan vidare spåras i följande mening, som han skev ner i ett av sina brev:

"Jag är ingen 'socialist' på något sätt -- jag är emot 'planering', vilket säkert märks, mest av allt för att 'planerarna', när de får makt, blir så illasinnade -- men jag skulle inte vilja påstå att vi måste lida av elakheten hos Hajen [Sarumans täcknamn i slutet av Härskarringen] och hans kumpaner här. Dock växer givetvis alltid Isengårds, om än inte Mordors, anda upp. Den aktuella planen att förstöra Oxford för att kunna inrymma automobiler i staden är ett exempel."

Han roade sig ofta med att, på ett charmigt sätt, slänga in referenser till sina egna sagor i diskussioner om åsikter. Detta fungerar på ett för de invigda mycket effektivt sätt, när det gäller att exemplifiera olika politiska tillämpningsvägar och filosofiska och moraliska uppfattningar -- en företeelse som kanske kan få skeptiker att förstå att ta fantasy på allvar, genren är de facto mer än "bara" sagor.

Den anarkism som Tolkien förespråkade hade givetvis en helt annan innebörd än den som kan tolkas in i ordet i dag. Hans idéer byggde på en, i Kropopkins anda, mycket positiv människosyn: alla kan samarbeta och skapa ett gott samhälle utan överstatlig kontroll.

Empatisk försvarare av klassamhället
Anarkismen var dock inget dominerande inslag bland Tolkiens ideologier. En fråga han ansåg minst lika viktig var till exempel klassamhället, som han inte alls motsatte sig. Tolkien var inte omedveten om samhällsklasserna, tvärt om. Men det var just på grund av hans säkerhet på sin egen "station i livet", som han inte hyste vare sig intellektuell eller social egenkärlek. Hans syn på världen, där varje människa tillhörde eller borde tillhöra en specifik "klass", hög eller låg, betydde att han i en bemärkelse var en gammaldags konservatist. Men i en annan bemärkelse betydde den att han var mycket förstående och fylld av medkänsla inför sina medmänniskor. De som är osäkra på sin plats i världen känner ofta att de måste hävda sig själva och, om nödvändigt, trycka ned andra människor. Dessa är de mest genuint obarmhärtiga och hänsynslösa.

Tolkien var, uttryckt i modern jargong, "högersympatisör" då han ärade sin monark och sitt land och inte trodde på idén om att folket skulle styra. Men han motsatte sig demokratin enbart då han inte trodde att hans landsmän hade något att vinna på den. Han skrev en gång:

"Jag är inte en 'demokrat', om än bara för att 'ödmjukhet' och 'jämlikhet' är spirituella principer som korrumperats av försöket att formulera och mekanisera dem, resultatet av detta blir att vi inte får universal litenhet och ödmjukhet, utan i stället universal storhet och stolthet, tills någon orch får tag i en av maktens ringar -- och då får vi slaveri."

Tolkiens åsikter om samhällsklasserna innebar inte för den sakens skull att han ansåg att vissa var mer värda än andra, detta var enligt honom själv hans enda "demokratiska" sida:

"Inte för att jag är en 'demokrat' i någon av ordets vanligare bemärkelser, men jag antar, för att tala i litterära termer, att vi alla är lika inför den Stora Författaren ..."

Tolkien var katolik, något som formade honom kraftigt, vilket vi ska se senare.

---------------

Källor:
-- JRR Tolkien: a Biography, av Humphrey Carpenter
-- The Letters of JRR Tolkien, sammanställd av Humphrey Carpenter med assistans av Christopher Tolkien

Nästa del i Trilogin om Tolkien: Tolkien och hans läsare -- åsiktsmässig frontalkrock.

Upp
Tillbaka till Innehåll

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare