I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER | MIN FAR -- KOLLEGA TILL JRR TOLKIEN
TRILOGIN OM TOLKIEN: ÄRKEKONSERVATIV ELLER ANARKIST?
TOLKIEN OCH CS LEWIS | OMRÖSTNINGEN

Min far – kollega till JRR Tolkien

Av: Jan Sandred

Bild: Taurrohir

Jag växte upp i Nottingham i slutet av 1960-talet. Min far är professor i nordiska språk, fornengelska noga räknat. Han har forskat på ortnamn i Norfolk och Suffolk i mellersta England. Och han var kollega med JRR Tolkien.

Då min far verkade var JRR Tolkien sedan tio år pensionerad från sin professur i engelska språket vid universitetet i Oxford. Men hans egentliga forskningsområde var "Anglo-Saxon", som fornengelska kallas i England, och dess språkliga relation till liknande tungomål som fornnordiska, forngermanska och gotiska. Tolkien studerade speciellt olika dialekter i Norfolk och Suffolk.

Tolkien var också intresserad av medeltidsengelska. I synnerhet den dialekt som användes i 1200-talsmanuskriptet Ancrene
Tolkiens språkstudier inskränkte sig som bekant inte bara till fornengelska ...
Wisse från västra England. Min far översatte Gesta Romanum, ett motsvarande manuskript från ungefär samma tid och plats.

Enligt min far hade Tolkien inget större anseende bland de akademiska språkforskarna. Han gav ut relativt få rent vetenskapliga verk av -- ärligt talat -- rätt marginellt akademiskt intresse. Tolkien var egentligen mer intresserad av sitt hobbyprojekt, att konstruera en fiktiv fornhistoria i stil med de isländska sagorna -- som han ansåg England saknade -- och olika påhittade språk. Han var också känd för att vara både långsam och temperamentsfull.

Att ha skrivit Härskarringen var snarare en belastning inom den akademiska världen. Den betraktades mer som kiosklitteratur och något en "riktig forskare" inte borde hålla på med. (Men min far gav mig The Lord of the Rings i julklapp, så han kanske bedömde böckerna på ett annat sätt …)

Tolkien läste inte de manuskript han forskade på enbart som "språkvetenskapliga källor", utan även som god litteratur, vilket han förvisso inte var ensam om. Han var både intresserad av språkets konstruktioner och möjligheter, men också lyriken i olika språk. Majoriteten av de fornnordiska manuskripten är skrivna som poesi, Beowulf exempelvis.

Men Tolkien hade mage att själv skriva lyrik i påhittad fornnordisk stil. Det var ju helt okej som kuriosa om man bara publicerade sig i kårtidningen eller liknande, men Tolkien gjorde det helt seriöst på ett stort internationellt förlag. Så fick en värdig forskare inte göra! Hierarkin i kollegiet på engelska universitet var och är fortfarande mycket strikt.

Tolkien levde i övrigt rätt tillbakadraget. Han var en traditionell konservativ engelsk professor vid ett anrikt universitet. Han hade inga doktorander, utan undervisade enbart i olika grundkurser i engelska språket och engelsk litteratur.

Tolkien gillade rutiner. Han gick regelbundet på puben och diskutera religion med sin gode vän CS Lewis, som han för övrigt bildade sällskapet "The Inklings" med. Sällskapet hade regelbundna träffar där de diskuterade och läste högt ur sina pågående verk.

Nej, jag fick tyvärr aldrig tillfälle att träffa Tolkien. Men som hos alla andra 100 miljoner Ringenläsare gjorde han ett outplånligt intryck.

---------------

Jan Sandred är en ingenjör, journalist och författare, som blivit översatt till bland annat japanska. Han är uppväxt i Sverige och England. Jan har 20 års erfarenhet från tidningsutgivning, och har startat ett antal facktidningar inom IT och bioteknik. Han driver för närvarande tidningen Biotech Sweden.

Upp
Tillbaka till Innehåll

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Alster | Faq | Prenumerera | Fråga | Länkar | Om TA