|
OHLMARKS-SPECIAL
SAGAN OM FELEN – DEL III
"Det
var flera hästar … jag menar timmar sedan!"
Av: Martin
Andersson
Bild: Taurrohir
Det har påpekats gång efter annan att Åke Ohlmarks gamla
översättning av The Lord of the Rings inte håller
måttet. Många har dock inte undersökt saken närmare,
och känner därför inte till den fulla vidden av frågan.
Martin Andersson -- till vardags expert i Tolkiens
Arda -- Frågespalten, och tillika gymnasielärare i svenska
och engelska samt hobbyöversättare -- har läst Ohlmarks
översättning parallellt med originalet, samtidigt som han noterat
alla misstag som begåtts under konverterandet. De mest centrala
av dessa presenterar han nu för första gången, i en artikelserie
här i Tolkiens Arda -- Magasinet. Här är den tredje och
avslutande delen.
 |
| "Åt Sam
gav han en bukig flaska i guldfodral. -- Nästan den allra sista droppen
av Smaugs bästa årgång, sade han. Kan komma till användning ifall
du någon gång gifter dig, Sam." |
Er outtröttlige vägvisare
kämpar sig fram genom den snåriga vildmarken, som flödar över av språkliga
grodor. Nästa anhalt på vägen till upplysning och bättre vetande är den
tredje volymen av JRR Tolkiens jätteroman The Lord of the Rings,
med titeln The Return of the King, vilken här hos oss går under
benämningen Sagan om konungens återkomst. Undertecknad utlovade
förra gången en färgsprakande föreställning med flera förvandlingsnummer
av aldrig tidigare skådad magnitud, såsom hur timmar blir till hästar
och guld blir till vin. Utöver detta kommer ni att få se den vanliga kavalkaden
av grodor, felsyftningar, respektlösa ändringar, missförstånd och annat
gott och blandat.
Och här har vi den sedvanliga brasklappen, som gamla läsare kan hoppa
över utan att gå miste om något (ni har sett den förr): Ohlmarks kan inte
lastas för alla skillnader mellan originaltexten (LOTR) och översättningen
(ÅO). Det finns ytterligare en skyldig till brottet, nämligen Tolkien
själv. Bakgrunden är att förlaget Ace på grund av ett kryphål i de amerikanska
copyrightlagarna år 1965 gav ut en icke auktoriserad pocketupplaga av
LOTR. För att stoppa dem gjorde Tolkien ett antal små men betydelsefulla
ändringar i texten och lät sedan ge ut en egen, auktoriserad pocketupplaga.
De kanske mest kända skillnaderna är Gandalfs uttalande i Meduseld att
han gått "genom elden och avgrundsfloderna" -- denna passage löd i LOTR
ursprungligen "fire and flood", men Tolkien ändrade det till "fire and
death" för att understryka att Gandalf den grå hade dött på Zirakzigil
(ja, det skrivs faktiskt utan bindestreck i millenniumutgåvan av LOTR,
och de andra nyutgåvorna också) -- och Gandalfs palantír-diskussion
med Pippin i slutet av första boken av Sagan om de två tornen.
Den som är intresserad och har gott om pengar kan läsa om de textuella
skillnaderna mellan olika upplagor i Douglas A Andersons och Warren
G Hammonds JRR Tolkien: A Descriptive Bibliography (som, vilket
bör understrykas, jag inte har läst).
Precis som tidigare bryr jag mig inte om att ange sidhänvisningar, eftersom
romanen har tryckts i så många sinsemellan olika upplagor, utan nöjer
mig med att ange boken med romerska siffror (V-VI är alltså Sagan om
konungens återkomst) samt kapitlets nummer inom boken med vanliga
siffror.
V.1: Denethor säger (till Gandalf) att han borde ha skickat Faramir i
stället för Boromir till Vattnadal. På detta svara Gandalf "He would
have gone" -- Faramir skulle alltså ha rest om han hade blivit befalld.
Hos ÅO blir detta "Han borde ha farit", vilket inte alls är samma
sak. Det är stor skillnad på "borde" och skulle".
V.1: Orkar ni med en bortsjabblad syftning till? Nå, då så. När Pippin
blir förhörd av Denethor utspelar sig följande scen.
"Then Pippin looked the old man in the eye, for pride
stirred strangely within him, still stung by the scorn and suspicion in
that cold voice." Det är alltså Pippin som känner hur stoltheten vaknar
till liv inom honom, och han känner sig sårad av Denethors föraktfulla
och misstänksamma röst.
Då lämnar vi ordet till ÅO:
"Pippin såg den gamle rakt i ögonen, där stoltheten
brann med sällsam glöd, fast det ännu bodde förakt och misstänksamhet
i den iskalla stämman." I ÅO är det alltså Denethors stolthet det
handlar om.
V.2: Aragorn talar om den stundande färden till Minas Tirith och fäller
bland annat kommentaren att "An hour long prepared approaches"
-- en stund som länge förberetts närmar sig, med tydlig syftning på att
hans öde är på väg att gå i uppfyllelse. ÅO får detta till "En hel
timma har jag undersökt hur jag skall ta mig dit".
V.2: När Aragorn berättar om Malbeths profetia säger han inledningsvis
att Malbeth levde "in the days of Arvedui, last king of Fornost".
Detta blir i ÅO "på Arveduis tid, hans son var den siste kungen av
Fornost". Ett simpelt korrekturläsningsfel, misstänker jag -- i den
mån översättningen över huvud taget genomgått en korrekturläsning.
V.3: Ohlmarks har ibland vissa problem med att skilja på "it" och "I".
När mörkret breder ut sig från Mordor säger budbäraren Hirgon, med anspelning
på mörkret: "It comes from Mordor, lord". Detta blir i ÅO "Herre,
[…] jag kommer från Mordor".
V.3: Nu j-vlar … Nu ska ni få se på något både skrattretande och hårresande.
Rohans armé förbereder sig inför marschen söderut. Så här står det i LOTR:
"Two hours swiftly passed, and now the king sat upon his
white horse". Det var väl inte så svårt, eller? Två timmar rann snabbt
förbi, och så satt Théoden i sadeln på sin häst.
Men ÅO … jösses …
"Två snabba springare passerade förbi och så satt kungen
själv i sadeln på sin vita häst".
Enda förklaringen jag har är att Ohlmarks haft så bråttom
att han förväxlat orden "hours" och "horses". Slarvigt … mycket slarvigt
…
V.4: Pippin klagar för Beregond över att han fått gå hungrig och passa
upp på andra (Gandalf, Denethor, fursten av Dol Amroth, med flera) medan
de äter: "And I'm not used, Master Beregond, to waiting hungry on others
while they eat."
Problemet här är verbkonstruktionen "to wait on somebody".
Den betyder "att passa upp på någon" -- om den eftersträvade betydelsen
hade varit "att vänta på någon" hade det stått "waiting for" i LOTR.
Allt hänger på bruket av preposition -- "on" eller "for".
Denna mycket elementära detalj missar Ohlmarks totalt --
och det är inte första gången heller: "Jag brukar inte få sitta utsvulten
och vänta, junker Beregond, på andra medan de äter."
V.4: Att Ohlmarks grepp om engelska idiom (fasta uttryck och talesätt)
måste ha varit obefintligt konstaterade vi redan i förra artikeln. Här
har vi ytterligare ett exempel -- en av mina favoriter bland de många
fel jag hittat.
När Pippin har lämnat Denethor i Rath Dínen rusar han iväg
för att leta efter Gandalf. Han kommer fram till platsen innanför stadsporten
precis när Grond pulvriserat portarna och nazgûlernas herre konfronterar
Gandalf.
I LOTR står att han stannade tvärt: "He stopped
dead." ÅO har det skrattretande, nonsensaktiga "Han hade hejdat
döden."
Suck …
V.5: När Théoden hållit tal till sina ryttare, strax efter att han fått
rapporten om de döda kurirerna från Gondor, står det i LOTR att
"Men clashed spear upon shield" -- de slog med spjuten mot sköldarna.
I ÅO har spjuten blivit svärd. Men det är givetvis tänkbart att detta
beror på en av Tolkiens egna ändringar från 60-talet.
V.6: Så kommer vi då till det mest berömda av alla Ohlmarks fel. I alla
svenska utgåvor fram till den som kom till Tolkienjubileet 1992 (böckerna
med de fula lila omslagen), stod följande att läsa om Merrys och Éowyns
strid mot nazgûlernas herre:
"Raglande rätade han upp sig och med uppbjudande av sin
sista styrka drev han med otroligt hugg sin klinga mitt mellan kronan
och manteln när de breda axlarna böjde sig ner mot henne."
Det håller givetvis inte alls. För det första står Merry
bakom nazgûlen, eftersom han just hade stuckit sitt svärd i honom
bakifrån. För det andra sägs att svärdet splittrades -- och det passar
inte med det faktum att Merrys svärd är helt några sidor längre
fram, även om det då krullar ihop sig och går upp i rök.
Nej, i LOTR står det så här:
"Then tottering, struggling up, with her last strength
she drove her sword between crown and mantle, as the great shoulders bowed
before her."
Detta fruktansvärda fel, som är lite för konsekvent för att
vara oavsiktligt (två "hon" i samma mening har blivit till "han"), tvingades
alltså svenska läsare dras med i trettioett år innan förlaget
äntligen fick tummen ur och behagade rätta det!!! Fast de rättade det
inte överallt. Ni som har den stora, fina samlingsutgåvan med illustrationer
av Alan Lee kan fortfarande förargas över detta fel, för i samlingsvolymen
finns det kvar. Ni känner er säkert lite lurade nu …
V.6: När Merrys svärd vittrar sönder blir berättaren lite filosofisk och
säger att han som smidde svärdet en gång i tiden skulle ha blivit glad
över att få veta vad svärdet till sist hade använts till: "But glad
would he have been to know its fate who wrought it slowly long ago in
the North-kingdom when the Dúnedain were young".
I en mästerligt bortsjabblad syftning kan vi i ÅO läsa följande:
"Men han [Merry] hade gärna velat veta den mans öde som
en gång för längesen långsamt och med konst arbetat detta svärd i det
norra kungariket den tid då Dunedain ännu var unga".
V.6: Lite längre fram ser vi hur två personer blandas ihop till en. Det
händer när Gondors kavalleri ger sig av för att hjälpa Éomer: "Húrin
the Tall, Warden of the Keys, and the Lord of Lossarnach, and Hirluin
of the Green Hills" etcetera.
Vi vet sedan tidigare att herren till Lossarnach var Forlong
den fete, som Pippin och Bergil såg rida in i staden. Men ÅO slår ihop
Húrin och Forlong till en person: "Hurin den höge, nycklarnas väktare
och herre till Lossarnach, Hirluin av de Gröna bergen" etcetera.
V.7: I Gandalfs konfrontation med Denethor har vi ett par rader som utelämnats
i översättningen. Min åsikt är att dessa rader måste ha funnits med ända
från början i originaltexten (de är alltså inte tillägg från 60-talet),
eftersom de får texten att passa ihop bättre med Denethors nästa replik
om att Gandalf stulit hans "knektars och tjänares hjärtan".
Gandalf säger att Denethor inte ska få beröva sin son hans
möjligheter att välja att tjäna kungen -- inte så länge hans död är oviss.
Följande finns inte i översättningen:
"At those words Denethor's eyes flamed again, and taking
the Stone under his arm he drew a knife and strode towards the bier. But
Beregond sprang forward and set himself before Faramir."
Och sedan kommer Denethors anklagelse om att Gandalf övertagit
tjänarnas lojalitet.
V.10: När västerns armé kommer fram till Morannon är båda järndörrarna
stängda -- "the two vast iron doors". I ÅO har de plötsligt förökat
sig; där talas det om "De tre breda dörrarna".
VI.1: När Snaga piskar Frodo säger han åt Frodo att hålla käften: "keep
your trap shut". Ohlmarks missförstår idiomet, så i ÅO säger Snaga
åt Frodo att hålla falluckan väl stängd.
VI.1. Här har vi ytterligare en vansinnigt irriterande ändring -- irriterande
därför att den påverkar vår uppfattning av en av karaktärerna. När Frodo
beordrar Sam att lämna tillbaka Ringen reagerar Sam så här enligt LOTR:
"'All right, Mr. Frodo,' said Sam, rather startled."
Sam blir alltså förvånad över Frodos bryska sätt. Men i ÅO blir han irriterad
i stället -- och det är förbaskat stor skillnad på "förvånad" och "irriterad":
"-- Ja ja ja, herr Frodo! sade Sam närmast irriterad."
VI.1: I LOTR säger Frodo att orcherna har skurit sönder hans vattenflaska:
"they've slashed up my water-bottle". ÅO får det till "hela
min vattenflaska har de slafsat i sig".
VI.2: När Frodo och Sam står och ser ut över Mordor får läsaren veta lite
extra information som Frodo och Sam inte känner till, bland annat om hur
Mordor var organiserat, var maten odlades och var härarna mönstrade. I
LOTR står att den mörka makten höll på att samla nya styrkor kring
Cirith Gorgor för ett vedergällningsslag. I ÅO står det "Cirith Ungol"
i stället, men det kan möjligen bero på en av Tolkiens ändringar.
VI.2: De båda orchiska spanarnas konversation är fullpackad med fel:
LOTR: "But what's the black sneak got to do with it
all?" Med andra ord, vad har den svarte smygaren (det vill säga
Gollum) med alltihop att göra?
ÅO: "Men vad tänker den svarta ormen göra med alltsammans?"
Suck … Det står "sneak" i LOTR, inte "snake", och orchen frågar
inte vad Gollum tänker göra, utan på vilket sätt han är inblandad i allt
ståhejet som ägt rum i Cirith Ungol.
Lite längre ner talar den ene orchen om hur Gollum knyckte
ringbrynjan som Frodo och Sam kastat bort och sedan förstörde spåren där.
Därpå svarar den andre:
LOTR: "'It saved his life anyhow,' said the soldier.
'Why, before I knew he was wanted I shot him, as neat as neat, at fifty
paces right in the back; but he ran on.'" Med detta måste han mena
att den (ringbrynjan) räddade Gollums liv när orchen sköt honom. Fast
jag håller nog med den andra orchen i så fall -- bågskytten missade Gollum.
Jag har svårt att tänka mig Gollum i ringbrynja.
Nåja, vad säger ÅO?
ÅO: "-- Jag räddade i alla fall livet på kräket, sade
krigaren. För fan, innan jag visste han önskades på högsta ort sköt jag
honom, så fint och precist på femtio stegs håll rakt i ryggen. Men han
bara rände vidare."
Hur kan man rädda livet på någon genom att skjuta vederbörande
i ryggen? Jag bara undrar.
Krigarorchen hotar sedan att rapportera spanaren till nazgûlerna:
LOTR: "'One of them's in charge at the Tower now.'"
En av nazgûlerna har alltså befälet i Cirith Ungols torn just nu -- av
sammanhanget står det klart att han inte kan mena något annat torn.
ÅO: "Den av dem som är i Tornets tjänst just nu."
Som vi redan konstaterat hade nazgûlen befälet, han var inte i någons
"tjänst".
VI.3: När Frodo och Sam ger sig ut på den sista etappen till Orodruin
börjar det dra ihop sig till storm. I LOTR kan de se blixtar nere
i "the south-east", vilket i ÅO blir "sydväst".
VI.3: Viktiga utelämnade ord igen. När Sam kört bort Gollum för sista
gången på stigen upp till Sammath Naur vänder Gollum och "with a wild
light of madness glaring in his eyes" smyger han tillbaka efter Sam
och Frodo. Den citerade texten blir i ÅO bara "med ett vilt sken av
ren galenskap" -- det framgår alltså inte vad det var som lyste.
VI.4: När Frodo och Sam sitter på askhögen vid Orodruins fot funderar
Sam på sagan de varit med om. Han jämför med "the tale of Beren One-hand
and the Great Jewel". Detta blir i ÅO "sagan om Beren och den enhänte
och den stora ädelstenen". Suck …
VI.6: I uppräkningen av Rohans kungar vid Théodens begravning kallas i
ÅO Léofa för "Leof", och Folcwine fattas helt och hållet.
VI.6: Här har vi ett ställe där Ohlmarks varit ouppmärksam på texten.
För att kunna förklara felet måste jag citera ett långt stycke. Försök
stå ut med det.
Gandalf och Lavskägge står och pratar om Saruman. Vi börjar
med ÅO:
"-- Hoom, nej, inte in i Orthanc, sade Lavskägge. Men
han kom till fönstret och lyssnade, för på annat sätt fick han inte nyheter,
och fast han hatade nyheterna var han girig efter att få dem -- och jag
såg att han hörde vartenda ord. Fast jag utökade underrättelserna med
en hel massa som jag ansåg det bra för honom att tänka på. Han blev förfärligt
trött också. Han var ju alltid så hastig. Det var det som blev hans undergång.
-- Jag hör, min käre Fangorn, sade Gandalf, att du är mycket
noga med att säga 'bodde', 'var', 'växte'. Men 'är' då? Är han död?"
Jaha, vad var nu felet då? Jo, titta på vad Gandalf säger.
Han citerar Lavskägge. Använder Lavskägge i sitt uttalande någonsin
ordet "växte"? Nej, just det. (I just citatet jag plockat ut använder
han inte heller "bodde", men det förekommer tidigare.)
Förklaringen ligger i LOTR:
"'Hoom, no, not into Orthanc!' said Treebeard. 'But he
came to his window and listened, because he could not get news in any
other way, and though he hated the news, he was greedy to have it; and
I saw that he heard it all. But I added a great many things to the news
that it was good for him to think of. He grew very weary. He always was
hasty. That was his ruin.'
'I observe, my good Fangorn,' said Gandalf, 'that with great
care you say dwelt, was, grew. What about is? Is he dead?'"
Förklaringen ligger givetvis i att Ohlmarks översätter ordet
"grew" i Gandalfs replik helt utan att sätta in det i sitt sammanhang.
Den korrekta översättningen skulle i det här fallet ha varit "blev".
VI.6: Här har vi det utlovade exemplet på hur guld blev till vin. Bilbo
sitter i sitt rum i Vattnadal och delar ut presenter.
LOTR: "To Sam he gave a little bag of gold. 'Almost
the last drop of the Smaug vintage,' he said. 'May come in useful, if
you think of getting married, Sam.'" Att Bilbo menar "sista droppen
av Smaugs årgång" bildligt torde vara uppenbart, eftersom det han ger
Sam ju faktiskt är en påse med guld. Han skänker bort pengarna han fick
från Smaugs skatthög för länge sedan.
Ohlmarks tolkar däremot det där med "droppe" och "årgång"
bokstavligt (hur han motiverade det är mig en gåta) och vränger ur sig
följande blaha:
ÅO: "Åt Sam gav han en bukig flaska i guldfodral. -- Nästan
den allra sista droppen av Smaugs bästa årgång, sade han. Kan komma till
användning ifall du någon gång gifter dig, Sam."
Jag kan inte begripa vad Sam skulle haft för nytta av en
enda vinflaska på sitt bröllop, med tanke på hur väl tilltagna hobiska
fester verkar vara.
VI.7: Det har sagts förr och det tål att sägas igen: Det går inte att
översätta talesätt rakt av, man måste hitta en inhemsk motsvarighet. Ställs
man inför till exempel "Birds of a feather flock together" måste man leta
upp den svenska motsvarigheten, som är "Lika barn leka bäst", och inte
dra till med "Fåglar av en fjäder flockas tillsammans", för då blir det
pannkaka.
När sällskapet haft sitt samtal med Smörblomma säger denne
följande enligt LOTR: "Well, this has been the nicest chat I've
had in a month of Mondays." I engelskan används idiomet "in a week
of Mondays" på samma sätt som vi använder "på en evighet" ("Jag har inte
sett dig på en evighet"), så "in a month of Mondays" måste ju då rimligtvis
översättas med "på evigheters evighet" eller något i den stilen.
Men så har vi ÅO: "Ja, det här har då faktiskt varit den
roligaste pratstund jag haft på en hel månad av måndagar."
Suck … Det där borde vara en tankeställare för alla stackare
som envist hävdar att Ohlmarks hade ett så fint grepp om svenska språket.
Ovan anförda exempel är anglifierat strunt och inget annat.
VI.8: Hobb Stängselvakt berättar om Lothos export av tobak och säger att
handeln skedde i liten skala redan innan flera vagnslaster skickades iväg:
"But it had been going away quietly before that, in a small way."
Ohlmarks misstolkar "in a small way" och får till följande: "Men det
hade utförts i hemlighet dessförinnan, på en liten och föga känd klövjestig."
VI.8: Till och med ett så elementärt uttryck som "right" misshandlas.
LOTR: "As evening fell they were drawing near to Frogmorton,
a village right on the Road" etcetera. Byn låg alltså alldeles intill
vägen.
ÅO: "När aftonen föll på närmade de sig Groderyd, en liten
by på höger sida om vägen" etcetera. I LOTR sägs ingenting
om "liten" eller "höger".
VI.8: Robin berättar för Sam om hur folk dragits iväg till låshålorna:
"They took old Flourdumpling, old Will Whitfoot the Mayor, first".
Flourdumpling är ett öknamn för Will Whitfoot -- kom ihåg Pippins berättelse
på värdshuset i Bri i The Fellowship of the Ring, när han berättar
om hur taket rasade in på rådhuset så att borgmästaren blev helt täckt
av kritdamm och såg ut som en "floured dumpling".
ÅO gör borgmästaren till två personer: "Först
tog de gamle Klimp Kroppkaka och gubben Ville Vettfot, byäldsten"
etcetera.
VI.8: Efter att hoberna slagits mot Chefens män släpas liket av deras
förman bort och begravs: "The dead leader was dragged off and buried."
I ÅO blir han kremerad i stället: "Basens lik drogs upp på bålet och
brändes." Fast det är ju tänkbart att det funnits ett tryckfel i Ohlmarks
källtext; det är inte så stor skillnad på "buried" och "burned".
VI.9: Hoberna hade som bekant flera namnförslag på den nya gatan som drogs
under uppstädningen efter Chefens härjningar, men efter ett tag bestämde
de sig "in sensible hobbit-fashion" för att kalla den för Nya Raden.
Ordet "sensible" (= förståndig, förnuftig) ställer till problem för Ohlmarks;
han förväxlar det med "sensitive" (= känslig). I ÅO står det sålunda "på
finkänsligt hobermanér".
Jaha, då har vi nått slutet på vår mödosamma färd, även om det finns en
möjlighet lite längre fram att göra en liten utflykt genom Ringens
värld också. Min stora förhoppning är att artikeltrilogin vi nu lagt
bakom oss övertygat även den mest inbitne ohlmarxist om behovet av en
nyöversättning. Ett stort tack till förlaget som äntligen tagit sitt förnuft
till fånga och fått saken till stånd! Eller man kanske skulle säga, den
första riktiga översättningen till svenska …
Nu ska jag bara luta mig tillbaka efter väl förrättat värv och i godan
ro invänta första delen av nyöversättningen. På återhörande!
---------------
Läs också de tidigare delarna i "Sagan om felen":
Del I: "Hur många ponnyer har ni egentligen,
herr Merry?"
Del II: "Jag ser stjärnor – tre stycken!"
---------------
Kommentera (41)
 Upp
|
