I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER
OHLMARKS PRESTERAR UNDERBAR SVENSK FORMULERINGSKONST
RECENSIONEN: "A STORM IS COMING" -- FILMMUSIKEN

"KONUNGEN ÖVERRASKADE MIG | OMRÖSTNINGEN

RECENSIONEN:

"A Storm is Coming”

– en recension av Howard Shores musik till Sagan om konungens återkomst

Av:
Daniel Möller


Howard Shores musik till filmtrilogin har överösts med beröm och priser. I likhet med själva filmerna är den dock komponerad som en helhet, och inte tre separata delar. Det är alltså först nu som vi kan bedöma vad kompositören åstadkommit. Daniel Möller är musiklärare och Tolkiens Arda-expert. Här berättar han om sin syn på Howard Shores crescendo: musiken till Sagan om konungens återkomst.

Denna recension är skriven utan att ta hänsyn till musiken i själva filmen. Jag tänkte istället göra ett försök att bedöma den på egna grunder, samt i övrigt enbart beskriva musikens roll i filmen.

Passande stil
Musiken i en film har naturligtvis alltid stor betydelse för att tittaren ska dras med i handling och stämning, men jag skulle vilja påstå att musiken till Peter Jacksons filmatisering av Härskarringen har en än mer betydande roll än vad som är vanligt. För att filmerna inte skulle falla pladask krävdes en kompositör som tog verket på allvar och skrev musik därefter. Howard Shore har lagt ner mycket möda på att sätta sig in i Tolkiens författarskap och försöka skapa musik som målar upp bilder av olika kulturer och scener, utan att, så att säga, ”gå omvägen” genom filmen.

Hur väl han har lyckats kan man naturligtvis ha delade meningar om, men personligen tycker jag att Shores stil passar en Tolkienfilmatisering mycket bättre än exempelvis John Williams, James Horners eller någon annan av de filmmusikaliska giganternas hade gjort. Av den negativa kritik som riktats mot filmerna verkar det också vara en försvinnande liten del som har gällt just musiken.

Skrämmer bort lyssnare
Många har dock klagat på att musiken till film två bara skulle bestå av en upprepning av teman från första filmen. Jag tycker detta är en lite orättvis inställning. Sagan om de två tornen innehåller oerhört mycket nytt tematiskt material, men framför allt så tycker jag att man inte kan se de tre filmernas musik som tre olika soundtrack, utan ett enda långt sådant. Det vore orättvist mot Shore och inte minst förvirrande för publiken att begära att enbart helt nytt musikaliskt material skulle komponerats till varje film; musiken är ju en viktig del i att skapa ett sammanhang filmerna emellan, och den utvecklas organiskt från film till film.

Det första som slår mig när jag lyssnar på den nya musiken är hur pass mycket mörkare den
är än i de tidigare två filmerna. Betydligt mer dramatiskt och ofta skärande dissonant, vilket passar filmen utmärkt, men det kommer säkerligen också att skrämma bort en del lyssnare. Filmmusiken har dock sina mer harmoniska och stillsamma stunder, särskilt mot slutet, och innehåller en hel del musikaliska överraskningar. Överlag kan jag säga att Shore verkligen har lyckats med bedriften att knyta ihop sitt musikaliska Midgård. De skärande dissonanta tonerna i Mordor, de vassa

Bild: Franz Ung
stråkarna i Honmonstrets håla, det majestätiska Gondor-temat, värdigheten hos rohirrim, men kanske framför allt de stilla partierna mot slutet av filmen, när vi befinner oss vid Grå hamnarna och närmar oss slutet; överallt visar Shore vilket gott handlag han har med orkestern och dess instrument, och hur skicklig han är på att skapa minnesvärd musik och fläta ihop sina musikaliska teman. Soundtracket står sig otroligt bra på egen hand, och tillsammans med filmen blir det förstås ännu bättre.

En genomgång
För musiknördar följer här en mer detaljerad genomgång av de olika spåren och en del resonemang kring deras musiktematiska innehåll.

1. A Storm is Coming
Spåret -- som i filmen spelas under tillbakablicken på Sméagols förflutna -- inleds med en lugn och vacker melodi i träblås och stråk i tretakt (en taktart som inte förekommit alls mycket i de tidigare filmerna). Inledningen av detta spår påminner ganska mycket om Danny Elfmans (som bland annat skrivit musiken till Tim Burtons filmer) alster. Ganska snart dyker dock det välbekanta Ringen-temat upp (fortfarande i tretakt) och vi förs därefter in i en behaglig pastoral miljö. Tempot trissas därefter upp, men en smäktande förförisk soloviolin tar sedan återigen upp ”ringtemat”. Efter detta följer mordet på Déagol, eftersom musiken blir dissonant och dramatisk, med drag av Mussorgskij, och det skärande Mordor-temat gör sin första entré i träblåset, till ackompanjemang av bräkande horn och dramatiska stråkar. Ett starkt öppningsspår.

2. Hope and Memory
En rörlig stråkmelodi inleder detta spår, innan vi får höra ett bearbetat inpass av det lugna hobtemat från tidigare filmer, spelat av en klarinett. Shore bearbetar därefter detta tema och leder oss in i en gripande stråkmelodi, innan hornsektionen spelar brödraskapstemat i ett annorlunda utförande. Ett kort, aningen anonymt spår, som dock för in lyssnaren i Shores musikaliska Midgård.

3. Minas Tirith
Inte helt oväntat hör vi här den första versionen på detta soundtrack av Gondor-temat, här i en stilla version i bleckblås, med ödsliga stråkmattor i bakgrunden (bland annat innehållande nazgûl-temat). Musiken byggs dramatiskt upp i ett långt crescendo med kör, stråkar och blås, som följs av ett mycket vackert framfört sopransolo av Ben del Maestro, innan Gondor-temat bearbetas i sin fulla prakt. Imponerande av Shore.

4. The White Tree
Spåret inleds med det innerligt sakrala Minas Tirith-temat, som vi bland annat hörde när Boromir samtalade med Aragorn i Lothlórien. Även detta spår övergår i en mer dissonant avdelning med rörliga stråkar och fanfarer i bleckblåset. Efter ett långt crescendo får vi återigen höra det heroiska Gondor-temat. Mäktigt.

5. The Steward of Gondor
Spåret inleds med något som låter som en begravningsmarsch, antagligen symboliserande stämningen i Gondors huvudstad. Melodistämman spelas här överraskande av något slags panflöjt, vars karga och ihåliga ljud dock passar bra i sammanhanget. Gondor-temat dyker upp även i detta spår, i en långsammare och mindre vräkig version. Suggestiva stråkackord till slagverksackompanjemang bygger upp spåret till ett av soundtrackets mest positiva överraskningar: Billy Boyds (Pippin) sånginsats. Han sjunger innerligt och personligt en folklig melodi, med text som är hämtad från Tolkien, och jag tvekar inte att kalla detta soundtrackets absoluta höjdpunkt. Han börjar a cappella men efter halva versen smyger sig dissonanta stråktoner in. Den som inte blir rörd av detta har ett hjärta av sten.

6. Minas Morgul
Det bräkiga Mordor-temat ackompanjeras här av nazgûl-temat, och de formar tillsammans en mycket hotfull bild av Minas Morgul. Isengård/uruk-hai-temat i femtakt tränger sig också på mot slutet. Howard Shore är mycket bra på att skapa den här typen av musik.

7. The Ride of the Rohirrim
Vi hör här hur rohirrim nalkas slaget, i en mer stridisk version av det utpräglade Rohan-temat från Sagan om de två tornen. Den norska hardangerfelan som fick symbolisera hästfolket bidrar även här till stämningen. Spåret lugnas därefter ner och en folklig flöjt spelar något som påminner om hobtemat. Spåret avslutas dock i pampig stil, som nästan erinrar om John Williams.

8. Twilight and Shadow
Detta spelas under Arwens del av filmen. Stillsamma körpartier och mjuka stråkmattor ackompanjerar Renée Flemings stämningsfulla soloinsats. Hon sjunger en koralartad melodi, med ett interludium av stråkar och träblås. Vi får även höra henne i en repris av det ljuva Aftonstjärnen-temat från film två, som nog var det allra bästa Arwens scener i den filmen.
9. Cirith Ungol
Vi hör här Ringen-temat, spelat av ett ensamt engelskt horn, till ett passande spöklikt ackompanjemang i en kluven dur/molltonalitet. Nervösa stråkar understryker stämningen. En antydan av hobtemat smyger sig in och skänker en liten ljusglimt. Spåret avslutas med en brutal insats av Mordor-temat.

10. Andúril
Vattnadal-temat, spelat av ett suggestivt horn, inleder detta spår, för att illustrera att svärdet smids samman av smederna i Elronds hus. Stråkar och kör övertar temat i en pampig orkestrering, som därefter övergår i en majestätisk version av Minas Tirith-temat. Stämningsskapande.

11. Shelob’s Lair
Det mest udda spåret på hela skivan, och därmed också kanske ett av de intressantare. Howard Shore har lyckats knåpa ihop en passande kuslig komposition, som sticker ut från den övriga musik han komponerat till filmerna. Låga kontrabasar och fagotter turas om med spindelartade stråkteman och dramatiskt våldsamma blås- och slagverksinsatser. Ibland påminner det hela om Bernard Hermanns legendariska musik till Hitchcocks Psycho. Ett av de starkare spåren på skivan.

12. Ash and Smoke
Dramatiskt smäktande inledning med full orkester, innan ett ganska lugnt marschtempo sätts igång av stråksektionen. Nazgûl-temat i lågt brass tar över och avlöses av ett suggestivt körparti, alltmedan orkestern drar fram i slagverksektionens släptåg. Därefter följer ett längre parti av typisk filmmusik innan Nazgûl-temat återkommer och vi når ett mäktigt klimax med höga trumpeter.

13. The Fields of the Pelennor
Spåret för slaget på Pelennors slätter inleds med en svagt smattrande virveltrumma som förenas med Rohan-temat i mjukt bleckblås. En variant av uruk-hai-temat dyker plötsligt upp och tar vid, innan en mässande kör förebådar nazgûlernas ankomst tillsammans med skärande trumpettoner och mäktiga trombon- och tubatoner, allt till det ständigt envetna slagverkskompet. Mäktiga fanfarer tar i slutet över, och skänker hopp på slagfältet.

14. Hope Fails
Mörka toner i basinstrumenten och suggestiva bakgrundsljud inleder detta spår. Ett mer sorgmodigt stråkparti tar sedan över och ger en känsla av stilla misströstan. Detta avbryts dock abrupt av ett dissonant ackord hos brasset, och spåret avslutas i mörker.

15. The Black Gate Opens
Våra hjältar rider till Frodos och Sams hjälp vid Svarta porten. Brödraskapstemat dominerar inledningen av detta spår, i en oerhört kraftfull version. En ensam folklig flöjt (hanterad av James Galway) gör sin entré och spelar en hjärtskärande melodi. Spåret tar sedan en hoppfull vändning, och temat som gestaltar ”naturen mot maskinerna” antyds i kören (det tema vi bland annat hörde när Gandalf viskade till malen i första filmen, samt under enternas attack mot Isengård i den andra). Flöjten återvänder och ger en antydan av hobtemat. Brasset kommer sedan in och spelar delar av ”Into the West”. Spåret är mycket välkomponerat och bra, men titeln tycks märkligt opassande. Denna känsla kommer sig dock av att man i filmen växlar mellan Svarta porten och Domedagsberget, där Sam bär Frodo.

16. The End of All Things
Stor dramatik på en gång. Kör, slagverk och brass dominerar i ett antal starka ackord. Det hörs verkligen att vi närmar oss världens undergång. En ensam sopranröst (Renée Fleming igen) avbryter dramatiken med en vacker melodi, och stråket antyder Ringen-temat igen, innan allt brakar lös på nytt. Kören får sedan ett längre parti, nästan på egen hand, endast ackompanjerade av celli och kontrabasar, innan de även får sällskap av brasset. Flemings vackra mezzostämma dyker upp även i slutet av spåret. Det mest kördominerade och wagnerska spåret på skivan.

17. The Return of the King
Skivans längsta spår inleds med mjuka stråktoner med assistans från träblåset (bland annat. James Galway). Brödraskapstemat dyker upp igen, i en stilla version, innan flöjten ånyo får spela hobtemat. Shore knyter på ett oerhört vackert sätt ihop dessa teman -- man behöver knappt se filmen för att förstå varför den lockar till tårar. Gondor-temat framförs sedan igen, av hornstämman, när vi befinner oss på Aragorns kröning. Aragorn själv, det vill säga Viggo Mortensen, dyker därefter upp och sjunger en egenhändigt komponerad melodi på quenya med text från boken, i ett slags stilla mässande stil, som är en del av kröningsceremonin. Om man tyckte om hans lilla fragment av ”Kvädet om Beren och Lúthien” i första filmen (vilket jag gjorde), gillar man även detta. Renée Fleming avlöser honom, och sjunger Arwen-temat, från första filmen, vilket ackompanjerar deras möte på duken. Shore bearbetar både brödraskapstemat och hobtemat igen, tillsammans med annan musik, innan vi beger oss hem till Fylke igen, och får en repris på Fylke-temat från första filmen. Det är tydligt att Jackson och Shore velat gestalta att inte mycket hänt i Fylke under hobernas frånvaro (det vill säga tvärtemot boken). Fela, dragspel och cembalo samsas med orkestern under denna spårets sista del. Detta spår uppvisar, enligt min mening, Howard Shore i sitt esse.

18. The Grey Havens
Spåret inleds med en längtansfull flöjtmelodi, som får mig att associera till måsarnas rop och havets vind. Mjuka stråkstämmor tar vid, med brödraskapstemat inbakat. Jag kan inte låta bli att tänka på Gandalfs ord ”Well, here at last, dear friends, on the shores of the Sea comes the end of our fellowship in Middle-earth. Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are of evil”. Howard Shore smyger även in det vackra temat vi hörde efter Gandalfs död i första filmen, innan han avslutar med den längtande flöjten och en antydan av ”Into the West”. Spåret är mycket stilla och meditativt och tillhör det vackraste Shore skrivit till dessa filmer.

19. Into the West
Tolkienfansen verkar ha delats in i två läger när det gäller det här spåret: antingen hatar man det, eller så älskar man det. Jag tillhör den senare kategorin. Låten är, anser jag, en otroligt stark komposition i folklig stil, med en vacker melodi och en gripande text. Folk har stört sig på att Annie Lennox ”skriker” för mycket i refrängen; personligen tycker jag att denna dynamikskillnad skapar en nödvändig kontrast till den lugnare (men dock förträffliga) versen. Spåret avslutas med en liten episod för stråkar, som ger mig tydliga associationer till havet, och målar upp en bild av skeppet som seglar mot Aman.

Betyg: 4,5 Andúril


---------------

Kommentera (30)

---------------

Chatta om filmmusiken! Onsdagen den 21 januari leder Daniel Möller en chattafton här på Tolkiens Arda i musikens tecken, med start klockan 21.00.

Upp


© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Alster | Faq | Prenumerera | Fråga | Länkar | Om TA