Nummer 17 2003
Lördagen den 20 september

Välkommen till nummer 17 av Tolkiens Arda -- Magasinet!
Detta är Tolkiens Ardas onlinetidning, som ges ut varannan lördag. Magasinet innehåller artiklar, recensioner, analyser och mycket mer, om såväl aktualiteter som ålderstigna frågor inom Tolkienland. Nästa nummer utkommer den 4 oktober. Förstasidan finns på adressen http://tolkiensarda.se


INNEHÅLL

ANGÅENDE TOLKIEN
Tolkiens mytologi -- Jacksons fan fiction

NYHETER
Veronica Ninwanen rapporterar

OM GALADRIEL OCH CELEBORN
Eller: kär historia har många versioner

TRILOGIN OM TOLKIEN: TOLKIEN OCH HANS LÄSARE
Del II: Tolkien och hans läsare -- åsiktsmässig frontalkrock

DE HEMLIGA DAGBÖCKERNA
Gollums hemliga dagbok från Sagan om ringen

OMRÖSTNINGEN
Bagger, Baggins eller Säcker?


Missade du förra numret? Glöm inte att du kan hitta äldre magasin under Publikationer.


ANGÅENDE TOLKIEN

I samband med detta nummer vill vi i redaktionen passa på att hylla och avtacka några av våra duktiga medlemmar som i dagarna slutat. Först och främst tänker jag på Daniel Andersson, också känd som Haldir, som bistått Tolkiens Arda på många sätt i år. Daniel har utöver bra artiklar och goda idéer också bidragit med positiv anda och ett brinnande engagemang. Tack för dina insatser! Vi vill också tacka de tidigare avhoppade Andrea Agering, expert, Sofia Danielsson, nyhetsrapportör, och Rothinzil, skribent, som alla med stort kunnande förhöjt kvaliteten på sajten. Ni läsare behöver dock inte misströsta, för vi har redan fyra högklassiga nytillskott på gång -- dylika presenteras undan för undan i Om Tolkiens Arda.

I den utmärkta artikeln "Om Galadriel och Celeborn. Eller: kär historia har många versioner", försöker expertpanelens Robert Östberg reda ut Lothlórien-parets minst sagt komplicerade förflutna. Denna artikel rekommenderar jag varmt, då den tydligt belyser naturen av många uppgifter om Arda som Tolkien lämnat efter sig. Vi tvingas inse att det många gånger inte finns någon "sann" version av de olika berättelserna -- oavsett vilka texter som man betraktar som kanoniska så kommer alltid faktakonflikter att uppstå. Och kanske är det detta som är det fina med Tolkien. Så vill jag se det: han har skapat en flexibel mytologi. När man vill närma sig legendariumet som en samling fiktiva sagor får man acceptera att olika versioner av berättelserna existerar, precis som i asatron och andra mytologier -- handlingen förändras i takt med nedstigandet genom generationerna. På planet där man föredrar att se legendariumet som sanning, får man konstatera att fullständiga fakta inte bevarats på moder jord från denna halvt bortglömda tidsepok -- vissa bitar, såsom Galadriel och Celeborns bakgrund, har olika versioner: kunskapen om vilken som är den sanna har för länge sedan sopats bort av världshistoriens tidvatten.

Vid det här laget har nog de flesta både hunnit köpa och assimilera Sagan om de två tornen på dvd eller video (bortsett från er som faktiskt hade tålamod nog för att invänta den förlängda versionen). Många njutningsfulla timmar framför tv:n har det blivit, och extramaterialet håller även det hög klass. Förhandstitten på den förlängda versionen bådar mycket gott, och vi fick också se överraskande mycket från Sagan om konungens återkomst. Vad som däremot känns mindre bra är en viss typ av ändringar. Nej, jag pratar inte om ändringarna från bok till film, de kan i många fall vara befogade. Jag pratar om ändringar av rena fakta i Tolkiens Midgård. Peter Jackson har i intervjuer sagt att han aldrig kan återskapa boken intakt på vita duken, men vad han har hoppats göra är att få oss fans att känna igen oss i Midgård, att vi ska känna att det verkligen är Tolkiens värld vi har förflyttats till. Detta är något som han för mig har misslyckats kapitalt med.                                                                       Bild: Taurrohir

Hur ska jag till exempel kunna känna att det är en scen från Midgård som jag ser, när Frodo och Sam lufsar fram i Fylke -- med höga blå berg i bakgrunden! Alla vet att det inte existerar några höga blå berg i Fylke. Kullar och åsar: ja. Höga blå berg: nej. Enbart genom denna scen har filmmakarna reducerat produkten till att, i mina ögon, visa två utklädda skådespelare med konstgjorda fötter som klafsar omkring på Nya Zeeland. Och inte blir det bättre av att vi upprepade gånger får se troll som tål solljus och karaktärer som inte klarar geografin. Eller vad sägs om Legolas uttalande om urukerna vid Rohans gräns?: "They're taking the Hobbits to Isengard!" Tror Peter Jackson att Legolas är en idiot? Gimli har just talat om för oss att de tre jägarna förföljt orcherna i tre dagar och tre nätter, genom Emyn Muils västliga delar (motsvarande sträcka tog i boken ett halvt dygn att tillryggalägga). Här har alltså Legolas sprungit i riktning från Mordor, mot Isengård, i tre dygn, och först då inser han att orcherna inte är på väg till Sauron. Ursäkta till alla filmälskare, inklusive mig själv, men detta är riktigt dåligt!

Jag tvingas i slutändan konstatera att Jacksons filmer inte följer Härskarringen och inte skildrar Midgård, att de inte är auktoritära (det sistnämnda har de själva förvisso aldrig utgivit sig för att vara). Peter Jackson har skapat fan fiction -- varken mer eller mindre.

Trevlig läsning i detta nummer!
Gustav Dahlander
Redaktör
Upp
Tillbaka till Innehåll

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare