TRILOGIN OM TOLKIEN – DEL II

Tolkien och hans läsare – åsiktsmässig frontalkrock

Av: Gustav Dahlander

Han har haft sina största supportrar bland vänsterfolk, men var själv vad vi i dag kallar högersympatisör. Han hatade Frankrike. Han sade att Gud hade hjälpt honom med sina sagor, men var ändå en ödmjuk man. Han var mycket skeptiskt till demokrati som politisk idé, men var en stor människoälskare. Möt i tre artiklar här på Tolkiens Arda författaren till Härskarringen: John Ronald Reuel Tolkien. En komplex och fascinerande man.

Tolkien var en hängiven katolik vilket hade stor betydelse både för hans person och hans skrivande. Läggningen grundlades då modern Mabel under hans pojkår konverterade till religionen och, i och med detta, blev måltavla för hela släktens vrede. Några år senare dog Mabel i diabetes, men hennes minne levde kvar starkt i John Ronald sinne livet ut. Hon blev för honom en sorts martyr i trons tjänst, vilket befäste hans egen övertygelse. Vid sidan av detta är även den katolska prästen Father Francis Morgan betydelsefull. Han, som var Tolkiens beskyddare efter moderns bortgång, utövade givetvis stort inflytande på sina skötebarn.

Religionens åverkan på hans författarskap var självfallet omfattande. Han menade att skrivandet av fiktion kunde ge en glimt av en djuptgående sanning. Enligt denna teori ska Gud låtit en källa av "den absoluta sanningen" (sett i ordens bredare bemärkelse) sippra ner till människorna, vilken kan dechiffreras genom bland annat den här sortens skrivande. Han hade känslan av att sagorna skänktes som gåvor från denna källa. Därför ansåg Tolkien att myter och berättelser ofta innehåller en stor portion sanning -- en gudomlig sanning som förmår dem att, om än ostadigt, ständigt styra mot sanningens hamn. Resonemang förklaras utförligt i hans dikt "Mythopoeia".

Vänstersympatiserande läsare                                                   Bild: Taurrohir
Hans religiösa läggning och hans politiska åsikter -- de senare presenterades i artikelseriens första del -- ter sig mil ifrån dagens vänstersympatisörers ståndpunkter. Ändå finns många av Tolkiens största fans i dag bland vänsterfolk. Vid en första anblick kan detta te sig märkligt, men i själva verket är det nog ganska naturligt. Tolkien sörjde precis som många vänstersympatisörer djupt över förstörandet av naturen -- han hade till exempel ett oerhört passionerat förhållande till träd, inte helt olikt senare tiders "trädkramare", och var där före sin tid. Människor inom vänsterblocket kan vidare ha en betydligt öppnare inställning mot fantasyns natur än "konservativt" folk, och dessutom är den moderna formen av genren relativt ny, vilket bara det kan vara ett skäl till konservativas skepsis. På 1960-talet var det inte minst hippies och vänstertänkande studenter som låg bakom Härskarringens försäljningssuccé: verkets ickemaskinella och civilisationskritiska natur rimmade väl med dessa grupperingars värderingar. Dagens motsvarigheter till den tidens grupper delar till viss del värderingarna, och om inte annat så har i alla fall arvet från tidigare generationer satt sin prägel.

Bild: Taurrohir

Korpen Roäc från Bilbo -- definitivt inte en katolsk influens.

Men hur är det nu, bör man egentligen akta sig för böckerna om man har åsikter som skiljer sig från Tolkiens? Givetvis inte. Böckerna är inte på något sätt menade att vara ett manifest för någon specifik ideologi. Det de i första hand på detta sätt tjänar till, måste istället vara att exemplifiera olika ideologier, handlingar och företeelser i olika belysningar, och filosofera över vad de får för konsekvenser. Det finns dock en inneboende moral i verket -- exempelvis hos Ringen som lockar de drabbade med makt, utan andra mål än just makten själv. Moralen förmedlar också att inga varelser från början är onda. En poäng är även att "utan de höga och nobla är de simpla och vulgära ytterst låga och ringa; och utan de simpla och ordinära är de nobla och heroiska meningslösa". Denna uppfattning kan spåras i Tolkiens åsikter om klasser: vissa hör hemma bland de "låga", andra bland de "höga", och det är inget konstigt med det.

Tolkiens "åsikter" i Härskarringen
Tolkien åsikter har hur man än ser det liten relation till hans verk. Han ogillade allegorier starkt -- det främsta, om än inte det enda, han hade i sinnet då han skrev sitt epos Härskarringen, var viljan att förtälja en bra berättelse. Han ville dock att hans legender och berättelser skulle uttrycka hans egen moraliska syn på universum, vilket ovanstående stycke exemplifierar.

Personligen, som modern människa, är en av få aspekter som jag i detta perspektiv kan finna negativa i Härskarringen företeelsen med kungar som enväldigt styrande regenter, ett stadsskick som går igen i så gott som alla hans goda riken. Det går att lyfta fram andra exempel vid sidan av detta, men bland dessa finns inga som känns tydligt framträdande och som meriterar hänsyn i sammanhanget. De flesta märks inte ens vid en förstagångsläsning.

Tolkien hatade i det närmaste allegorier i alla dess former, något som bör lugna den som oroar sig över underliggande meningar:

"[Härskarringen] 'handlar' inte om något annat än sig själv. Jag hade sannerligen inga som helst allegoriska, moraliska, religiösa eller politiska intentioner, eller någon strävan efter att göra anspelningar på specifika ämnen, varken i det stora hela eller i enskilda detaljer".

Tolkiens böcker och Tolkiens åsikter är två helt olika saker.

Sunda grundtankar
Vi kan också fråga oss vad det egentligen är för fel på hans grundläggande värderingar, de åsikter som möjligtvis kan sägas lysa igenom i hans verk. Detta var inga tokiga tankar, i grunden var allt han önskade att alla skulle må bra. Tiden har dock gjort resonemangen inaktuella; han levde inte i samma värld som vi gör, åsikterna kan inte appliceras på dagens samhälle. Visst var han partipolitiskt i våra ögon närmast moderat, men han var ändå långt ifrån dagens nyliberalism. Först och främst var han en människoälskare, och i det småskaliga samhälle han växt upp såg han idealet. Detta innebar, om man drar det till sin spets, att byarna skulle sköta sig själva och odla sin egen mat i harmoni och samklang med naturen, med en mild och måttfull monark i skeendenas periferi. I dag har, i takt med den av Tolkien så skeptiskt ansedda teknikens framsteg, nya möjligheter öppnats. Avstånden har krympts, de byar han tänkte sig skulle i dag snart sagt kunna motsvaras av hela klotet, i en enda enhet. Med andra ord skulle han, spekulativt sett, potentiellt kunna hamna var som helst på dagens politiska skala. Det måste anses fel att enbart betrakta honom i ett modernt perspektiv.

---------------

I nästa nummer: Tolkien och rasismen

Upp
Tillbaka till Innehåll