I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER | KVINNORNA HÖR HEMMA VID SPISEN!
ARWEN ÄR EN MÖBEL!
| TOLKIEN -- FANTASYGENRENS SKAPARE? | OMRÖSTNINGEN

DEBATT – GENMÄLE:

Tolkien - fantasygenrens skapare?

Av: Stefan Ekman
Bild: Franz Ung


Klicka här för att diskutera och kommentera denna debatt!


I det förra numret av Magasinet, nummer 19, skrev Sven Bergersjö debattartikeln Tolkien -- fantasygenrens skapare?, om Tolkiens roll i fantasygenrens framväxt. Denna har sedan dess debatterats i Diskussionsforumet, där bland annat ett genmäle ramlat in som vi omöjligen kan undanhålla er. Här skriver Stefan Ekman om sin syn på saken.


Jag är rädd att Sven blandar ihop en del saker i sin artikel, även om han principiellt har rätt. Tolkien var absolut inte först med att skriva fantasy. Robert E Howard är ett utmärkt exempel, så även den av Tolkien mycket uppskattade William Morris. Men att dra fantasylitteratur längre bakåt än så är att börja röra sig i grumligt vatten.

Att fantasyns inspirationskällor sträcker sig bakåt, först till den gotiska skräckromantiken och romantiken, och sedan till ännu tidigare verk, inklusive myter och legender (och varför inte muntligt traderade sådana?) vill jag inte förneka. Tvärtom. Och som bekant ville inte Tolkien det heller -- han talar om dessa texters betydelse i sin essä On Fairy-Stories. John Clute (Encyclopedia of Fantasy) kallar dem "taproot texts", med vilket han menar texter som ligger till grund för fantasyberättelser. Men dessa berättelser är inte fantasy.

Den skarpögde debatanten ser genast problemet. Varken Sven eller jag ger en definition av fantasy. För att underlätta vidare diskussion erbjuder jag följande beskrivning (som grundar sig i Tolkiens tankar i On Fairy-Stories):

För att något ska vara fantasy måste läsare och författare vara överens om att åtminstone något element i berättelsen ska vara omöjligt i den primära världen så som de uppfattar den, men en naturlig del av berättelsens värld. Denna eller dessa element ska behandlas som vore de en verklig del i berättelsens värld, och deras konsekvenser accepteras som verkliga inom ramen för berättelsen.

Myter och legender avses ha ett sanningsvärde, så de faller bort. Spökhistorier (som grundar sig på att det fantastiska elementet är ett intrång i världen) faller bort. Allegorier och fabler faller bort. Berättelser där det fantastiska inte betraktas som omöjliga i den primära världen faller bort. Och så vidare.

Men Conan finns kvar. Phantastes finns kvar. The Wood beyond the World finns kvar. Alla äldre än Härskarringen.

Här hittar vi, skulle jag vilja hävda, Svens andra tankefel. Tolkien skapade inte fantasylitteraturen. Men han "skapade" fantasygenren. Vad som tidigare var enstaka författare som flöt omkring, och som förvisso skrev liknande berättelser, fick i Tolkien en fokus. Under andra hälften av 60-talet fick förlagen, på grund av Härskarringens framgångar, idén om att hitta fler författare, nya som gamla, som skrev litteratur som påminde om Tolkiens. "Om du tycker om Härskarringen tycker du antagligen också om ..."

Diskussionen om "urverket" (om ordvitsen tillåts mig) är ofta irrelevant. Svante Lovén hävdade för några veckor sedan att Mary Shelly skrev science fiction när hon skrev Frankenstein, or the New Prometeus. Men även här handlar det nog om att titta bakåt för att skapa historisk validitet för en genre -- göra den "rumsren" genom att inkludera verk från kanon. Personligen (och jag är inte sf-expert) vill jag sätta starten för sf någon gång kring Gernsbacks pulp-magasin och hans lanserande av "scientifiction" som term på 1920-talet, även om "science fiction" användes som term redan 1851. Men jag vet att det finns större experter än mig på det här området.

För att sammanfatta (för dem som bara orkar läsa slutet): Tolkien var inte den första fantasyförfattaren, men han var den som gav upphov till fantasygenren -- en viktig distinktion, ity han nu är den som definierar genren (med "hjälp" av bland andra Terry Brooks, David Eddings och Robert Jordan, som alla erkänt sin skuld till Tolkien). Nya författare tillkommer dock och deltar i utvidgningen av en alltså ganska ung genre. Både Neil Gaiman och J K Rowling gissar jag kommer att bli lika viktiga för genren som herrarna nämnda ovan (och många herrar och damer här onämnda), och kan visa sig bli portalgestalter i nästa fantasygeneration. Jag väntar med spänning på att se vad som händer.

---------------

Klicka här för att diskutera och kommentera denna debatt!

Upp
Tillbaka till Innehåll

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare