I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER | ARDA-RUTAN SPECIAL: SAURONS RING
ALLA ÄR VI SAURONS BARN | EN DÅRES FÖRSVARSTAL
ARDAS HISTORIA: BELERIANDS BERÄTTELSER | OMRÖSTNINGEN

NYHETER

Av: Katarina Tunving
Bild: "Narcisolas" © Taurrohir
"Glamdring" © The Encyclopedia of Arda


et är lite tunt på nyhetsfronten i Tolkienvärlden just nu. Det kanske ni som följer rapporteringen i vår nyhetsspalt har märkt. Mycket av de senaste årens ryktesspridning kring filmerna har ju lagt sig. Oscars-hysterin är över sedan länge. Sagan om konungens återkomst börjar försvinna bort från biograferna. Här i Stockholm finns det fortfarande någon enstaka kvällsföreställning kvar inne i stan på vardagarna, och ett par till i förorterna. Snart kan man dock själv skaffa filmen på dvd eller video, den 25 maj släpps Sagan om konungens återkomst i bioversionen. Men det mest spännande blir i höst någon gång, då den förlängda versionen kommer. Det cirkulerar många rykten om vad den ska innehålla, och vi ska försöka sammanfatta de ryktena i en senare krönika eller artikel. Det som verkar klart är i alla fall att norska sångerskan Sissel Kyrkjebø ska sjunga en ny sång i den, vilket vi rapporterat om i Senaste nytt från Arda. Märkligt nog har New Line ännu inte gått ut med ett officiellt
Nya Zeeland surfar på framgångsvågen.
släppdatum för den förlängda versionen. På en del sajter spekuleras det kring att filmbolaget dröjer för att de först tänker visa den förlängda versionen på bio, åtminstone i USA. Vi får väl se ...

Här är något av vad vi har rapporterat den senaste tiden, för er som har missat det: Sagan om konungens återkomst har nominerats till ytterligare ett par priser. Dels till en Hugo, som är en prisgala för fantasy och science fiction, och dels nu senast till ytterligare en MTV Movie Award. De första två delarna i Härskarringen-trilogin blev båda utnämnda till bästa film av MTV. Och vem minns inte Gollums fantastiska tacktal när han tog emot MTV-priset för bästa virtuella prestation förra året! Det vore nästan konstigt om inte Sagan om konungens återkomst får samma utmärkelse som de första två filmerna.

Sedan gäller det att lägga undan pengar inte bara för de två versionerna av Sagan om konungens återkomst. Även all musiken från filmerna ska ges ut i en stor box med nio cd-skivor, någon gång nästa år. Och den som har pengar över och känner sig filmnostalgisk kan ju köpa Sean Astins bok, som lovar ge den sanna bilden av filminspelningarna, och kanske åtminstone en av de två Peter Jackson-biografier som snart finns på marknaden. Det går också att uppleva lite av glamouren och spänningen kring filmerna om man besöker The Scandinavian Sci-fi, Game and Film Convention i Malmö den här helgen. Billy Boyd (Pippin) har lovat att närvara.

I Nya Zeeland har uppmärksamheten kring filmerna gjort att turismen håller på att gå om mejeribranschen som landets största inkomstkälla. Mejeriindustrin har legat som nummer ett i femtio år i det lantliga Nya Zeeland. Man kan undra hur länge det håller i sig? Möjligen kan en lyckad lansering av den första Narnia-filmen nästa år ge turismen ytterligare näring. Tänk att få besöka både Midgård och Narnia samtidigt!

När det ändå är lite lågvatten på nyheter, så vill jag gärna ta upp ett ämne som jag ofta tänkt på, och som jag också hittat ett par artiklar om den senaste tiden. Nämligen: är Härskarringen (böckerna och filmerna) mest något som roar pojkar och män? Schablonbilden i massmedierna som rapporterat från premiärerna etcetera de senaste åren verkar vara denna:
Snygging ...

Filmerna och Tolkiens böcker lockar mest småpojkar eller unga män som gillar action och hjältar.

Dessa unga män är dessutom ofta mystiska bokmalar eller nördar med brist på social kompetens som flyr verkligheten och gillar att klä ut sig.

Kvinnor är överhuvudtaget inte är så intresserade av Härskarringen, eftersom de kvinnliga karaktärerna i historien är få och inte lika viktiga som de manliga.

De få personer av kvinnligt kön som ändå lockats av filmerna befinner sig i nedre tonåren, har inte läst boken och svärmar egentligen bara för Orlando Bloom och Viggo Mortensen.

Är det någon av Tolkien Ardas läsare som känner igen sig i dessa schablonbilder? Ja, några finns det förstås, men jag tror att verkligheten som vanligt är betydligt mer nyanserad och svårfångad. Jag själv till exempel undrar hur jag som 47-årig högskoleutbildad kvinna passar in i schablonen. Eller mina andra kvinnliga vänner i åldrar från 27 och uppåt som läst Tolkien och njuter av filmerna, var hör de hemma? När vi rörs till tårar av Frodo och Sams golgatavandring, skrattar åt Merry och Pippins samspel med Lavskägge och ryser av spänning under det pampiga slaget vid Pelennors slätter -- vilka är vi då?

Manuset till filmerna är skrivet av Peter Jackson tillsammans med två starka kvinnor, Philippa Boyens och Fran Walsh. De anser inte att de har skrivit en film för pojkar.
   -- Det är raka motsatsen, säger Philippa Boyens i en artikel på sajten azcentral.com med titeln Women working behind the scenes.
   -- Jag menar, det är så okunnigt, det är verkligen förvånande hur folk försöker kategorisera filmerna. Det får en nästan att tro att de inte har sett dem. Men de verkar också anta att det finns en särskild slags film som kvinnor tycker om -- små, intima dramafilmer.
   Men både Philippa Boyens och Fran Walsh tycker att Tolkiens historia överskrider könsgränserna. Kvinnor är lika lockade av världen som män, särskilt unga kvinnor med öppna sinnen.
   -- Det är klart, de engagerar sig i Orlando Bloom också, tillägger Fran Walsh. Vilket vi båda har stor förståelse för ... (-- Oh ja, inflikar Philippa Boyens.) Men den grundläggande sanningen är att man kan ha hur mycket specialeffekter som helst. Om inte publiken blir känslomässigt berörd, så ser de bara filmen en gång. Det blir inga dvd-köp och återvändande
biobesökare.

Och faktum är att det verkar vara kvinnorna som står för merparten av återbesöken i biograferna. New Line har undersökt könsfördelningen i Härskaringen-filmernas publik, och resultatet förvånade filmbolaget. Den kvinnliga publiken var stor från början, cirka 42 procent av Sagan om ringen-besökarna var kvinnor, visar en artikel i LA Times med rubriken Rings' films: chick flicks?. Sedan ökade andelen, och för Sagan om konungens återkomst bestod publiken av 50 procent kvinnor, i alla åldrar. Detta trots att fantasyfilmer traditionellt drar en huvudsakligen ung, manlig publik.
   -- Vi upptäckte också att för åtminstone Sagan om konungens återkomst så var det fler kvinnor som såg om filmen än män, förklarar Russell Schwartz, marknadschef på New Line.
Éowyn -- en av få kvinnor att identifiera sig med.

Jag tror att Fran Walsh har rätt: det är framför allt den känslomässigt engagerande historien som gör att man vill se om filmerna -- och läsa om böckerna -- om och om igen. Om jag ska våga mig på ett eget, högst ovetenskapligt antagande, så tror jag i och för sig att fler män än kvinnor intresserar sig för sådana detaljer som vapnen, rustningarna, slagen, och alla stamtavlorna i Tolkiens värld. Och jag tror att fler kvinnor än män engagerar sig djupt i de olika karaktärernas psykologiska utveckling, och relationerna mellan dem. Men detta gäller verkligen inte alla individer!

När The Gathering, ett tredagars konvent för Tolkienfans, arrangerades i Toronto, Kanada, i vintras, så var två tredjedelar av deltagarna kvinnor. Den skillnad man kunde se var att kvinnorna var mindre intresserade att köpa actionfigurer och stridsspel och mer intresserade av att möta vänner de lärt känna på fansajter och skapa nya kontakter.

Sedan är det ju det där "problemet" med att det finns så få kvinnliga gestalter i Tolkiens värld. De kvinnliga huvudfigurerna är antingen överjordiskt vackra eller motsatsen: ett gravt överviktigt monster med håriga ben som döljer sig i en mörk, illaluktande grotta ... jag vet, det är inte precis några lätta identifikationsobjekt för oss kvinnor, möjligen med undantag för Éowyn. Men som kvinna har jag sedan barnsben förmågan att identifiera mig med karaktärer av motsatta könet också, hur skulle jag annars ha kunnat njuta av stora delar av världslitteraturen? Att tro att det måste finnas kvinnogestalter i en historia för att kvinnliga läsare ska kunna leva sig in i den är att ringakta kvinnors föreställningsförmåga och empati. Eller så utgår manliga tyckare från sin egen oförmåga att leva sig in i kvinnoskildringar -- män väljer ju oftast inte historier med kvinnliga huvudpersoner.

Men det är klart, att det finns flera härliga män att titta på i filmerna är verkligen inte något som talar till deras nackdel. Och att det dessutom finns män i olika åldrar, så att var och en kan hitta sin speciella favorit (min är Sean Beans Boromir, den mogna kvinnans naturliga val ...) är bra för marknadsföringen hos kvinnor, det ska erkännas. Fast många kvinnor förnekar att de är intresserade av filmerna bara för att de beundrar de vackra männen, enligt artikeln i LA Times.
   -- De flesta kvinnor vill inte gå till sängs med Aragorn, de vill vara Aragorn själva, säger Coralie Davies, som håller i fan fiction-arkivet på sajten tolkienonline.com. 85 procent av historierna där är skrivna av kvinnor.

Jodå, att männen i Härskarringen är spännande -- både macho och känsliga -- är givetvis en viktig faktor som får kvinnor att gilla boken och filmerna, skriver Lynn Harris i en personlig artikel med rubriken A Shire of Her Own: Why This Lady Loves Lord of the Rings på sajten thesimon.com. Men vi kan alla enas om att historien handlar om lojalitet, vänskap, uppoffring, uthärdande, att bibehålla sin värdighet i en värld av prövningar. Och, allvarligt talat, vad kan vara mer kvinnligt än det, undrar Lynn Harris.

Jag tror att det ligger mycket i det hon säger. Även om jag inte håller med om att de orden skulle tilltala kvinnor mer än män. Men jag tror att gränsen mellan de som älskar och de som är likgiltiga för Tolkien går någon annanstans än mellan könen, och jag önskar verkligen att vi kunde göra oss av med den schablonföreställningen. Det som förenar oss som berörs av Tolkiens värld, både i boken och på filmerna, tror jag är något helt annat. Jag tror att vi helt enkelt är romantiker. Vi vet att verkligheten är krass och smutsig och orättvis, men vi vill tro att det också finns ideal och godhet, vänskap och lojalitet. Vi tror att människor ibland offrar sig för andra, och vi hoppas på en kärlek som håller trots mycket hårda påfrestningar. Vi kan visst skratta hjärtligt åt cynismer och ironier, men innerst inne är vi mer lockade av allvaret. Vi längtar efter en djupare mening med våra liv och handlingar, och i verklighetstrogna sagor som Härskarringen så hittar vi en värld som passar vårt inre.

Vad tror ni, är jag helt fel ute? Kommentera gärna, eller diskutera på Tolkien Ardas diskussionsforum!

---------------

Kommentera (31)

  Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Alster | Faq | Prenumerera | Fråga | Länkar | Om TA